Gomorron. Vi befinner oss i kölvattnet av högtid och ledighet, postpåsk om man så vill och snart infaller andra söndagen efter påsk. För oss som inte är så värst bevandrade i kyrkliga traditoner kan nämnas att den kallas Quasimodogeniti. Den termen för tankarna dels till Quasimodo i Ringaren från Notre Dame men jag tänker mig också att det kunde funka som italienskt bandnamn. Jag ser framför mig tidigt nittiotal, halvdan corpsepaint, bandbilder i månsken vid en stenmur och mosters gamla avlagda skinnjacka som hottats upp med pyramidnitar. Men nog om detta, dagens lista avhandlar sådant jag lyssnat på den senaste tiden, lite nytt och lite gammalt. Listan finns HÄR och längst ned i inlägget.

KVADRAT är ett enmannaband från Grekland av och med I.A. även känd som Ivan Agakechagias. "The Horrible Dissonance of Oblivion" heter fullängdaren som släpptes igår och jag tycker den håller sig på precis rätt sida av meckighetsmätaren. Det är lite lagom krångligt och snårigt med ljudbilden men inte så man tröttnar och det finns utrymme för röj. Vi lyssnar på låt fem, Γυάλινα Μάτια, som enligt Google translate ska betyda glasögon.

FUNERAL LEECH kommer från New York och spelar en murkig malande doom som jag tycker är rätt trivsam. "The Illusion of Time" släpps idag på Carbonized Records och låten Ceaseless Wheel Of Becoming har legat ute i några veckor som försmak på vad som komma skall. 

Norska MALIGNANT ETERNAL hade helt undgått mig tills Andreas kom med tips. "Tårnet" är deras första album (från -95) och det släpptes först i 500 ex och återutgavs sedan 1996 i större upplaga. Det här är inget annat än en total fullträff och skivan har förstås fått kultstatus i blackmetalkretsar. Trummisen kämpar på för kung och fosterland och sången är ett skolboksexempel på hur desperation bör uttryckas. Fem av fem lusekoftor.

Och nu till något helt annat. Indiska heavy metal/thrashbandet KRYPTOS släppte en singel i slutet av mars - "Turn up the Heat" och charmigare låt får man leta efter. Jeansjackor och motorcyklar står som spön i backen i videon, brinnande dödskallar likaså. Rent guld detta.

Sludgekamraterna THOU är ett band jag uppskattar och försöker hålla ögonen på. De har sedan starten 2005 formligen spottat ur sig släpp, gärna splittar och samarbeten med andra band. 2022 kom "Myopia" som är en gemensam fullängdare tillsammans med MIZMOR (Liam Neighbors). Första spåret Prefect är en furiös historia med en melankolisk anstrykning som slår an något inombords, man blir ledsen - man blir glad.

Med detta kliver vi ut ur mina hörlurar för en stund och tar en välförtjänt helg.

/Susanne

Fredagslistan 2024, vecka 14: Quasimodogeniti

Fredagslistan 2017, vecka 2: Eftersläpande från 2016

Gott folk!

Välkomna till ytterligare ett år av vårt rent stolligt långtgående projekt som vi kallar fredagslistan. Jag har tappat räkningen på hur många år vi kört detta musiktipsarrace, men det är minst 5 år som jag, Susanne och Alex har grottat ner oss i vanvördiga mängder musik och grävt fram tonala övningar som vi tycker är värda er tid, uppmärksamhet och musikanläggningar.

Den här veckan så kommer jag, ofrånkomligen, att dröja mig kvar i 2016 års utgivning. Jag hade ambitionen att köra nyare musik, men dels har det inte släppts så mycket än, och det som släppts gav vid stickprov inte så jävla mycket feeling om jag ska vara helt ärlig. Och det vill vi ju att den musik som vi tipsar om ska ge!

I vilket fall - Fredagslistan 2017, nummer 1: Vi kör!

Jag läste om den här skivan på Angry Metal Guy och blev lite sugen på att kolla in den, då den sades påminna lite om A PERFECT CIRCLE som är ett band som jag gav ganska mycket lyssnartid under början av 2000-talet. Och jag blev inte besviken över den tonkonst som THE RETICENT bjuder upp till på "On The Eve Of A Goodbye". Detta är svårt känslosam musik, så pass att recensenten på Angry Metal Guy rekommenderade att du inte ska lyssna på plattan på offentliga platser då den hotar att överflöda tårkanalerna. Detta är en platta som handlar om självmord. Och den gör jobbet alldeles fantastiskt, då känslan av sorg är nästan helt överväldigande plattan igenom. Det spelar liksom inte så stor roll att musiken ibland går i snabb takt, för sången är helt dränkt i känsla.

"Slow Forever" av COBALT. Det här är extremt eklektisk black metal från tvåmannabandet med hemmavist Greenly i Colorado. Jag är helt fascinerad av den här skivan som kollega Robert satte på sin personliga årsbästalista. Det drar åt alla möjliga håll, det är ystra krumsprång musikaliskt, illtjutande sång och nästan countryfeeling emellanåt. Jag kan tänka mig att det inte är alla av er som kommer uppskatta COBALTs ganska så krävande och intrycksfyllda musik. Men jag tycker sannerligen att ni ska ge den en chans.

Nu blir det ett helvetes genrebyte. Indiska KRYPTOS bjuder på en totalt ooriginell hybrid av thrash och heavy metal. Jag är fullt beredd att köpa det här gängets musik mycket beroende på det extremt smakfulla omslaget till skivan. Nä, skojar bara, haha! Jösses, vad i hela helvetet ska jag säga om omslaget? Inte ens titeln på skivan borde få mig att gå bananas - "Burn Up The Night"?! I vilket fall - KRYPTOS övertygar mig med sitt hysteriska patos och rena vilja att faktiskt skita i rådande konventioner om vad som är coolt och bara spela musik direkt från hjärtat. Gott så!

Kanadensiska ANCIIENTS fick en stor del av metalvärlden att haja till med sin hyllade debut "Heart Of Oak" som kom 2013. Jag fastnade aldrig för den skivan på allvar, men när jag nu lyssnar på senaste skivan "Voice Of The Void" börjar jag fundera på om jag inte ska gå tillbaka och ge debuten en chans till. Det här gängets progressiva metal med extreminslag har helt plötsligt blivit något som jag gillar. Jag har faktiskt ingen egentlig ursäkt för att jag inte kollat in "Voice Of The Void" annat än min tidigare inställning. Inledande låten Following The Voice är nämligen så bra att jag får näsblod.

Jag har börjat utforska stoner också. Den här musiken är släpig så det förslår, men när kollega Amelie rekommenderar nåt så brukar jag ofta ge det en chans. EL CACO sölar dock inte till det hela vägen. Öppnaren Curious är en koklockestinn och fint drivande låt som har en satans energi som jag verkligen gillar. Det är riffdrivet, såklart, och påminner en del om hur Josh Homme lirar, utan att för den sakens skull sakna egen identitet. Jag blir definitivt mer sugen på att kolla in fler skivor av bandet.




/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 2: Eftersläpande från 2016