Efter fem veckors semester slog det mig att det var min tur att göra era liv lite bättre/sämre, beroende på musikpreferens, genom att ge er fem riktigt bra musiktips på ett tema. Min semester tillbringade jag till största delen utomhus i naturen med så lite prylar som möjligt. Jag badade i sjöar, plockade svamp och bär, tältade på stranden och lagade mat med eld. Så ett naturtema kanske skulle vara passande? Minimalism? Allemansrätten? Ni vet, sånt som får själen att må bra. Problemet var bara att när jag skulle sätta mig ner och skriva ihop detta upptäckte jag att jag har ju ingenting att skriva på. Arbetsdatamaskinen var urladdad och inga sladdar som passade gick att finna. Det blev en ögonöppnare för mig och nu i efterhand känner jag mig fånig som kände närhet till naturen. Alla vet att data äger. Så för att hylla ettor och nollor kommer här den digitala listan.
Så dra ner rullgardinen, fram med Neo-brillorna och öppna
den där grejen som är en svart ruta där man kan skriva olika koder som börjar
med / eller \. Listan finns HÄR.
Först ut är ett band jag lyssnade en del på som tonåring men som jag nuförtiden sällan skänker en tanke. Bandet heter typ samma som det gamla TV-programmet som leddes av en av vår tids största intellektuella (eller?). Jag pratar såklart om FEAR FACTORY. När jag gav gamla goda klassikern Demanufacture, utgiven 1995 på roadrunner, ett varv kände jag ändå att, och säg inget till Hjalmar, det här är rätt gött. Plattan är del ett av en koncepttrilogi som avslutas med digimortal som handlar om typ terminator eller något i den stilen. Teknik äger! Eller?
Näst ut är ett band jag var besatt av under första halvan av tonåren och som väckte mitt intresse för elektronisk musik. En perfekt inkörsport till jungle och drum n bass för en ung anarcho punkare. Känslan är samma som när jag hörde hardcore eller grind första gången. Jag fattade inte vad det var men det verkade driva alla runtom mig till vansinne. Bandet heter ATARI TEENAGE RIOT och har hållit på från och till sedan 1992. Det är politiskt, kaotiskt och peppigt. När sångaren Alec Empire vrålar Bang Your Head med grov tysk brytning vet man att det blir inte bättre än såhär.
Vad gör man om man inte är kompis med en riktigt snabb
trummis? Det frågade sig Scott Hull och kom på lösningen att man behöver
faktiskt inga vänner. Han köpte en trummaskin (eller laddade ner en plugin till
sin datamaskin) och bildade Agoraphobic Nosebleed. Jag vet inte så mycket om
Scott Hull mer än att han gör bra musik och vågar inte gräva i det. Spliten The
Poacher Diaries med Converge från 1999 är en klassiker i mitt
bibliotek. Lärdomen vi tar med oss är givetvis att det går utmärkt att byta ut
sina vänner mot maskiner.
På tal om att ha svårt att samarbeta med andra, näst på tur är Joe Preton. Förutom hans soloprojekt Thrones har han spelat med Earth, Melvins, SUNN O))) och High On Fire. Inget dåligt CV. Jag rekommenderar alla som är intresserade av experimentell musik att botanisera i THRONES på egen hand, Sperm Whale är ett bra ställe att börja på. Låten i listan är hämtad från hans solo EP med Melvins som jag kommer berätta mer om i Joe Preston-listan som kommer under hösten. Återigen: andra människor är krångliga, maskinerna är dina vänner.
Sist på tur är tack och lov något nytt. Våra vänner i öst som kallar sig Pharaoh Overlords har gjort det igen och senaste släppet Louhi är lågmäld, krautig och stämningsfull. Detta är ett bra exempel på hur man kan använda sig av synthar och samplers samtidigt som man har social kompetens och andra levande i rummet. Två låtar à 20min slött och släpigt. Skulle ni råka missa den idag får ni en ny chans på min årsbästalista senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar