En ruggigt stark och maffig uppvisning i symfonisk metal. Inte minst levererar Adrienne Cowan en lika mångsidig som dräpande sånginsats som jag inte har fått nog av än. Varierat låtskriveri gör att skivan aldrig känns långtråkig eller lång, trots att den klockar in på 1 timme och 17 minuters speltid. Att SEVEN SPIRES också har sett till att tänka till kring de symfoniska delarna lyfter den här skivan ytterligare några snäpp. Faktum är att jag var så till mig över den här skivan när jag recenserade den att jag tyckte att den var en av de bästa symfoniska metalskivorna jag hört överhuvudtaget. Jag har inte ändrat mig.
En skiva som jag kämpade med en hel del. Ändå finns den med bland de nominerade skivorna. När jag klickar med LEPROUS, då brukar jag klicka rejält. Så blev det med "Aphelion" som jag gav en betygsåtta när det begav sig. Jag har inte känt mig tvungen att ändra mig på den punkten, då norrmännen lyckats skapa ett album som bänder och drar åt massor av håll och kanter. Och ändå lyckas med att vara så tydligt LEPROUS och på något märkligt vis hitta en röd tråd i detta.
En sagolikt vacker death metalplatta. En motsättning kanske ni säger? Det hade kunnat vara så, men BURIAL IN THE SKY lyckas sammanfoga både aggressivitet och skönhet på ett mycket övertygande sätt. Jag föll stenhårt för den här skivan. Jag gick i stort sett med skivan spelandes under en hel helg och tröttnade inte på den. "The Consumed Self" är en skiva som har ett låtskriveri som inte går av för hackor. Här finns tydliga nickningar till BEYOND CREATION och BETWEEN THE BURIED AND ME, utan att hänfalla till total dyrkan, utan just som inspiration. För BURIAL IN THE SKY står stadigt på egna meriter här.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar