Eftersom sommaren är den tid på året då allt ligger och ruttnar, puttrar och murknar i värmen och väntar på att höstens friska vindar ska komma och svepa in med klarhet har jag i dagens lista valt låtar som påminner om ond bråd död. Fokus ligger på en snabb och lite rutten ljudbild och känslan man får när man lyfter på ett soptunnelock till en anrättning som legat och gottat till sig i högsommarvärmen under åtminstone ett par veckor.
Vi sparkar igång med en ny bekantskap, TEMPLE OF DREAD, som ganska nyss släppte "Hades Unleashed" på Testimony Records. Spår tre, Wrath of the Gods (Furor Divinus), innehåller det mesta man behöver för att hålla sig på riktigt gott humör. Dels är det fullt ställ ända från början, dels en massa iiiiyaaaargh-tillrop. Och som om det inte vore nog bjuds vi ljudmässigt på en ytterst habilt utförd dödsmetall, idogt kryddad med thrash. Det här är så bra att man baxnar! Jag har bokstavligen fått bända bort mig själv från spela igen-knappen på youtube och inte bara göra en lista enkom med denna låt.
Det går undan även i listans bidrag nummer två. PANDEMIC OUTBREAK från Polen sparkade igång sin verksamhet redan 2014 och är således inte ett resultat av Coronan, vilket man ju annars kan tro vid en första anblick på bandnamnet. "Skulls Beneath the Cross" är första fullängdaren och det är en fenomenal liten skiva fullproppad med snyggt riffarbete och trummor som låter sentida åttiotal. Produktionen är ren men inte för ren om ni förstår vad jag menar, det finns fortfarande en god portion råhet i låtarna. Omslaget är också föredömligt - en orgie i kroppsligt slafs, drakar och eld precis som sig bör. Top notch!
Vi fortsätter med HEXORCIST som släppte pampiga albumet "Evil Reaping Death" på Memento Mori härom sistens. Och med pampigt menar jag manglig dödsmetall som gifter sig väl med ond snabb thrash, murkigt growl, skärande gitarrsolon och envetna trummor i en känsla som bäst kan beskrivas som "Florida möter Brasilien". Fem av fem övermogna plommon för låten Exulting The Adversary.
Kanadensiska VREXIZA är listans nummer fyra med sin melodiska och mustiga black metal. Loggan vittnar om en fascination för krig och vapen och prick så låter musiken också - episk men rå. En självbetitlad demo har nyss sett dagens ljus och från den lyssnar vi till Iron Spectres som är en finfin uppvisning i hur bra black kan bli med lite dedikation.
Vi fortsätter mot Spanien och KROSSFYRE som med sin skiva "Rites of Extermination" får ett MVG i brutalitet och sväng. Höghastighets-thrash blandas med total black-hängivenhet till en klockren helhet. Jag kommer ibland att tänka på NECROPHOBIC när jag lyssnar, KROSSFYRE har en liknande fartvind i håret-känsla men låter samtidigt helt egna. Låten Infernal War klockar in på hela 4:38 men känns bra mycket kortare och behöver således sättas på repeat ett par gånger. Sanslöst bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar