fredag, januari 09, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 2: Missade guldkorn 2014

Godmorgon och välkomna till den första fredagslistan för 2015!

Jag vet inte om ni känner till en site som heter Angry Metal Guy? Om inte så tycker jag att ni ska följa länken. De sysslar nästan enbart med recensioner på den siten, och även om de inte kommer i närheten (det gör förresten ingen) att klämma de 5678 skivor som kom ut förra året enligt Metal Archives så gör de banne mig ett rejält försök. Ett av segmenten de har på den arga sidan heter "Things You May Have Missed" och jag har upptäckt ett försvarligt antal riktigt bra skivor på detta sätt.

I vilket fall - veckans lista handlar om guldkorn som jag tycker är väl värda att kolla upp. De är inte specifikt tagna från Angry Metal Guy, utan snarare från ett gäng årsbästalistor som har skvalpat runt på nätet ett tag.

Vi kör.

"Escape From The Shadow Garden" av MAGNUM. Jag hade tillgång till denna skiva innan den kom ut. Gav den inte den uppmärksamhet den förtjänar. Sen såg jag att Jarno på A Fair Judgement hade recenserat den i lyriska ordalag. Då blev jag tvungen att kolla in den närmre ju. Sen råkade jag nämna för Alex att jag hade lyssnat på skivan vilket fick honom att gå bananas. Tydligen är MAGNUM ett band han uppskattar mycket. Så fick jag ett mejl från honom med skivor av bandet han tyckte att jag skulle kolla in. Så nu är jag svårt nerknarkad i träsket. Jag skojar inte - det är ett sådant habilt hantverk detta band står för att det bara är att skruva upp volymen på, nästan, varje skiva bandet gett ut och bara njuta. Bandet hade ett långt uppehåll från 1995 till 2001, men sen har bandet givit ut en hel drös skivor. "Escape From The Shadow Garden" är riktigt fin - jag ber er i synnerhet observera Bob Catleys sång. Rejält med kräm i den om jag säger som så. Catley är vid sidan av gitarristen/sångaren Tony Clarkin bandets primära konstnärliga nexus. Det är tungt, det är svängigt, det är fullvuxet.

"Of Terror And The Supernatural" av TEMPLE OF VOID. Med råge den tyngsta och hårdaste skivan i veckans fredagslista. Att detta är bandets (från Detroit för övrigt) debutskiva gör att jag verkligen har stora förhoppningar på bandet. Detta är skitig och avgrundsdjup dödsvärtad doom. Precis - doom. Om jag tycker att det är bra inom denna genre, då fattar ni att det är det på riktigt. Jag har valt Rot In Solitude (titeln!) men jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan. Mike Erdody på sång har en stämma värd beröm. Annars är det mest stämningen jag faller för. Den är mörk, ondskefullt förebådande och riktigt depressiv. Och ändå fullt njutbar. I mycket beror det på den fina produktionen som skivan har - det är, såklart, rejält med low-end - men jag känner mig inte dränerad när skivan är färdigspelad. Basen hörs föredömligt, och trummorna låter fint naturliga.

"Pioneers" av SIENA ROOT. Gillar ni DEEP PURPLE? Det gör jag. I lagom dos. Fredrik Sandberg hade med denna skiva på sin årsbästalista. Det jag fastnade för var två grejer: Hammondorgel och sväng. Gillar man inte dessa två saker gör man klokt i att hålla sig borta från det sinnesjukt fläskiga sväng som bandet från Stockholm representerar. För oss andra är det bara att spänna fast haklappen för att hejda den värsta saliveringen. Detta är riktigt, riktigt bra.






"Electric Mountain Majesty" av MOS GENERATOR.

Tyngd. Så skulle man kunna sammanfatta MOS GENERATORs musik. Det går långsamt, men det är rätt sorts släpighet så det gör ingenting. Faktum är att det är fan så mycket svårare att lira långsamt med bibehållen integritet än snabbt i min bok. Trummisen Shawn Johnson har ett sinnesjukt tålamod och gött driv. Sångaren/gitarristen Tony Reed en stämma värd att steppa för och basisten Scooter Haslip hörs. Gott så.




"Trails & Passes" av GREENLEAF.

I've got a fever! And the only presciption is more cowbell! (Christofer Walken som Bruce Dickinson i SNL).

The Drum heter låten jag valt från borlängebandets skiva. Fy satan vilket sväng och driv. Jag är sjukt imponerad av trummisen Sebastian Olssons mer än lovligt potenta lir. Det är skramligt, men sammanhållet vilket förresten gäller hela bandets insats. Det är bara att sluta ögonen och stampa med.

Så, nu ska jag lyssna på lite mer MAGNUM. 

/Martin

Inga kommentarer:

Featured Post

Fredagslistan 2017, vecka 37: Allt under nio minuter är fegt

Ave Fredagsmorgon! Känns det lite segt idag? Långsamt och utdraget? Som sirap doppad i kola doppad i sirap? Bra, den känslan ska bejakas s...

Populära inlägg