KISS debutalbum firar 40 år!

tisdag, februari 18, 2014

Det känns helt rubbat. Idag för 40 år sedan släpptes KISS debutskiva. 40 år senare spelar de fortfarande nästan hälften av skivan live, låtarna har visat sig tillhöra de allra starkaste i bandets karriär, ja kanske i rockhistorien på det hela taget. Produktionen brukar folk klaga på, jag sällar mig icke till denna dystra skara utan säger att jag inte skulle vilja ha skivan på något annat sätt än det sätt den existerar på. Varje ton, varje slag, varje ord är mina. Mina för att jag inte kan föreställa mig mitt liv utan dem. Mina för att jag inte levt en enda sekund på denna jord då dessa inte funnits. Mina för att jag inte skulle vilja leva vidare en enda sekund om de försvann.

Det finns mycket bra och mycket dåligt i världen. Det mesta vi gör, ser och läser påverkar oss i någon riktning. Det mesta är dock utbytbart. Det som är viktigt när vi är barn är inte nödvändigtvis lika viktigt när vi är vuxna. Det som på måndagen känns som "hur ska jag hinna med detta?" kan på torsdagen ha förvandlats till "vad var det jag var orolig för?". Folk man en gång svurit en slags outsagd vänskapsed till kan man ha svårt att ens minnas namnet på några år senare.

Därför är det viktigt att, utöver det för stunden viktiga men i alla andra bemärkelser flyktiga, det som inte stannar kvar eller det som kanske inte behövs, ha några grundstenar. Grundstenar som står som fundamentet för den just du är. Grunden som står kvar när allt annat rämnar. Min största grundsten är tvivelsutan Kiss. Inget annat definierar mig på samma sätt som ett rockband från New York.

40 år är för en vanlig människa inte speciellt gammalt. Det är knappt medelålders. För ett band är det otroligt långt. När man säger att band som Rolling Stones och Beatles firar liknande jubileum får man bära i minnet att de är nedlagda sedan länge eller åtminstone vilande sedan många år. När Led Zeppelin nästa år hyllas för att det var 40 år sedan "Physical Graffitti" släpptes så är det även 35 år sedan de slutade existera. Kiss har aldrig slutat existera. Kiss har ständigt kört, ofta i motvind, aldrig utan kraft. Visst har det funnits perioder som inte varit lika engagerande som innan eller efter, men det är subjektiva omdömen som inte påverkar det faktum att Kiss aldrig lagt av, aldrig varit vilande. Det känns helt rubbat.

HAPPY 40TH ANNIVERSARY!


/Alex

0 kommentarer: