I lördags gick en 11 år gammal dröm äntligen i uppfyllelse. Efter år av väntan, längtan och förhoppning satt jag på främsta raden på läktaren i Amsterdams Heineken Music Hall och fick uppleva Trans-Siberian Orchestra live. För den oinvigde är detta ett svulstigt mastodontkomplex till band, deras tre julskivor har nått sådan kultstatus i USA att de gör stora julturnéer varje år med liveshower som får till och med den mest härdade hårdrockare att tro att han aldrig varit på konsert förut. Just showen har varit det stora problemet för oss i Europa, det kostar självfallet massor att ta över en dylik till våra breddgrader. 2011 blev det så dags, en liten "skit samma vi kör"-anda anades när de lovade att ta över hela showen även om det kostade dem en icke oansenlig summa. Och hela showen blev det.
I Europa valde de att inte fokusera på julskivorna utan att istället köra hela sin fjärde skiva Beethoven´s Last Night. Storyn är i korta drag att vi får följa Beethoven under hans sista natt i livet där han blir kontaktad av djävulen som antingen vill ha hans själ eller hans sista nyskrivna symfoni nr. 10. Det är en bra historia som live dessutom förstärktes av den fantastiska Brian Hicks i rollen som berättare mellan låtarna. Publiken satt knäpptyst och njöt under hela föreställningen och jag har aldrig varit med om maken till bra ljud. Efter så många konserter som jag sett är det inget dåligt betyg till Heineken Music Hall.
Nämnde jag förresten att bandet började som en avstickare till SAVATAGE? Grundbandet utgörs av Al Pitrelli, Jeff Plate, Chris Caffery och Johnny Lee Middleton. Utöver dessa har vi en hel ensemble sångare, keyboardister, symfoniorkester m.m. Jeff Scott Soto är en av gästsångarna i Europa, han gör självfallet Mephistopheles (djävulen). Sista låten för kvällen blev en hyllning till Savatage´s Jon Oliva, han skulle varit med på turnén men blev tvungen att stanna hemma p.g.a. en dödssjuk släkting. Låten då? Klicka här.
En i sanning fantastisk kväll, if there ever was one.
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 46: En kosmisk tripp i mystiken och kaosets tecken
Allting börjar med en idé eller vision. För mig började det med att min inkorg fick fler och fler utskick som var väldigt vaga och fyllda m...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
3 kommentarer:
De borde lägga av med det här tramset och dra igång Savatage igen. Giget i Ronneby är utan tvekan bland det bästa jag någonsin sett/hört.
Jarno: Själv tycker jag precis tvärtom eftersom Jon Oliva sjunger som en röv idag, jag såg också Savatage 2002 (Malmö + Köpenhamn) men tvangs genomlida Jon Olivas Pain på Sweden Rock 2009. Låtarna är bra men han skulle ALDRIG ställa sig på en scen igen enligt mig. Mer TSO åt folket :)
Obeskrivligt konsertminne. Ljudet, ljuset, pyrotekniken=oförglömligt. TSO har relevans det har inte Savatage längre.
Skicka en kommentar