Här i Helsingborg hamrar regnet mot rutan - tristess minst sagt. I lurarna är det desto roligare - har återupptäckt OPETHs rent magiska platta Blackwater Park. Häpnar hur en människa som Mikael Åkerfeldt kan ha såna oerhört vackra låtar inom sig - varenda låt på denna platta är så bra att man blir knäsvag. Gitarrerna bitvis lipar fram slingor så bräckliga, bara för att i nästa sekund låta som ett gäng borrmaskiner. Och varenda ton har relevans! Plus att omslaget är fantastiskt vackert.
1 kommentar:
Bra platta även om jag bitvis tröttnade på den. Harvest är däremot helt oslagbar
Skicka en kommentar