Som av en slump hamnade ultrabrutala Royal Straight Flesh av Defleshed i mp3-spelaren. Och nu kan jag inte sluta lyssna. Att det här bandet bildades med ett syfte - att mata 2-takt - tar det inte särskilt lång tid innan man fattar. Det är sällan bandet spelar i annan hastighet än halsbrytande! Med trummisen Matte Modin har man också en straffare av kaggar som gör att man i stort sett kan spela hur fort som helst.
Jag köpte denna skivan av en ren slump när Folk å Rock, den lokala skivhandeln, hade en rent sanslös rabatt för att få tömd affären i syfte att få plats för nya skivor och skivan har inte snurrat så frekvent som den borde *skratt* Ska försöka att ta igen det nu.
Royal Straight Flesh är inte en skiva som är gjord för folk som vill ha en nyanserad och mångfaceterad skiva. Vill man däremot ha en platta som bjuder på köttiga riff och ett jävla rens bör man skaffa den.
Textmässigt bjuder den inte på särskilt storslagen lyrik - men det är heller inte meningen (tror jag), men sångaren behöver ju ha nånting att growla fram.
Här är ett exempel (refrängen ur "Friction"):
Friction, friction - sweet friction
Friction, friction - my addiction
Friction, friction - bring me fire
Friction, friction - burning higher
Defleshed lade ner 2005 eftersom bandet började ta för mycket tid från bandmedlemmarnas huvudband. Synd. Dock ligger det en hemsida uppe fortfarande samt en myspacesida.
2 kommentarer:
Hahaha, vilken text alltså. I min värld (oberoende på hur bra musiken är) försvinner känslan om texterna inte sitter som en smäck. Det behöver inte vara alltför poetiskt eller avancerat men va fan, kom igen!
*skratt* Just i detta fallet funkar det eftersom texterna hojtas fram med en jäkla känsla :)
Skicka en kommentar