Kan inte bemästra ilskan

Ok - nu har jag fått nog av att försöka bemästra ilskan inom mig - här kommer en jävla tirad om vad jag tycker om folk som snor skivor från bibliotek.

Häromveckan kom en av mina kollegor in med fodralet till A matter of life and death av Iron Maiden. Skivan var alltså stulen. Besvikelsen var dubbel, framför allt med tanke på att Maidens skiva var en av de bästa att släppas förra året, men också för att stölden fick mig att tänka "jaha, där blev det ytterligare en hårdrock/metalplatta som biblioteket inte har råd att köpa in i år". Igår upptäckte jag att cd-boken på ytterligare två skivor låg dumpade i stället - resten var borta.

Jag vill hemskt gärna tänka att det inte är någon med intresse av hårdrock eller metal som har tagit skivorna - men det går inte vilket bara gör mig ännu mer arg och förbittrad. Sannolikheten för att personen/personerna som har stulit skivorna läser denna text är kanske liten - men det ger jag fan i, jag bara måste få ur mig den avsky och ilska jag känner.

Onödigheten i att sno grejer från ett bibliotek är ju ganska uppenbar - det är gratis att låna, och dessutom väldigt lätt att bränna skivor - men uppenbarligen fattar inte tjuven/tjuvarna det enkla konceptet med att detta också innefattar att lämna tillbaka grejerna man lånar.