"With the rare exception of groups like Ulver, these people are losers and their actions of no more world significance than the low-life antics of any urban slum." Rik på Fluxeuropa
"It is definitely not for all tastes, and even fans of black metal may find it horrible, because this book has a lot of views. Form (sic!) fans, from the musicians, from people who dealt with the subject of satanism for a long time. But also people how are against the whole scence. Not for the weak of heart. Other than that, it is an very interesting read..." Anna på Tongues of Destruction
Här har vi en bok som definitivt upprör framför allt de som inte befinner sig inne i Black Metal scenen - och dessutom några som befinner sig i den - Varg Vikernes till exempel! Boken har kommit ut i två upplagor, en 1998 och en 2003 - så det är ingen "ny" bok i den bemärkelsen.
Vad den däremot gör som ingen annan bok är att på ett fullkomligt utmattande sätt ta upp den norska blackmetalscenen, framförallt de mord och kyrkobränder som förekom i både Norge och Sverige.
Underhållande, javisst, men också jävligt otäckt, och fascinerande. Det jag slås av genomgående är den fanatism som vissa personer i boken uppvisar, deras närmast totala likgiltighet både för sina egna och andras liv, och att blackmetal handlar om så mycket mer än att bara spela musik.
9 kommentarer:
Är det inte det som på något sätt ändå tilltalar med Black Metal? Jag har ganska svårt för musiken i sig men tycker just att det finns en morbiditet kring hela fenomenet som är intressant och tilldragande.
Hehe - för mig är det tvärt om, jag gillar verkligen musiken men har en skepsis mot religiösa band, oavsett om de är kristna eller satanistiska. Samtidigt håller jag med dig om att just fanatismen som finns inom scenen är fascinerande...
Sen finns det balansen och tankarna kring om det är "på riktigt" eller inte. Den där konstiga vurmen för någon sorts sannnig och ordet "egentligen" är så spännande. Är det teater eller är det på riktigt? Vilket liv har rollerna fått? Sånt är intressant.
Jo fast om man begår mord så är det ju real enough så att säga - likadant med att bränna ner kyrkor...sen tror jag ju i och för sig att en del band inte bekänner sig till satanism, men ändå har upp och nervända kors som rekvisita.
Please...det har visat sig att många faktafel förekommer i den här boken + att den är skriven av bla en kvällstidningsjournalist, därav det sensationella anslaget...
Du kan också ta och kolla upp Michael Moyhnihans band Blood Axis om du inte gjort det innan, inte metal men definitivt mörk musik. Om man kan förbise de något suspekta attributen vill säga...
/Bibliotekarie med förkärlek för extrem musik
Tack för tipset!
hur många biblotikarier som gillar metal kan det finns egentligen?
Ja du fan vet...här är det bara jag som är riktigt hardcore - många verkar gilla enstaka band men blir tomma i synen om man nämner typ Nasum eller nåt *skratt*
Satanister för mig är lika dumma i huvudet som vilka andra religiösa radikalister/fundamentalister. Men det går inte att frångå faktumet att det är tilltalande på något sätt!
Skicka en kommentar