Gott folk!
Föregående vecka var inte kul. Jag låg däckad hela veckan i en ryslig mancold från helvetet. Hostan rev och slet i luftrören, huvudet var fyllt av snor. Ja, det var jobbigt som ni förstår. Nästan i paritet med att lyssna på veckans tips, fast utan den där belönande känslan som jag alltid får när jag lyssnar på ULCERATE. Det här bandets musik är krävande på riktigt, och det känns alltid som ett prov i ren uthållighet att dyka ner i detta Nya Zeeländska bands tonflora.
Jag upptäckte bandet sent - med 2013 års "Vermis" som jag tyckte var rent motbjudande jobbig först innan jag på något underligt sätt ändå lyckades kämpa mig till något slags motvillig njutning av plattan. När "Shrines Of Paralysis" kom 2016 var jag mer förberedd, och kunde efter bara några lyssningar rent av njuta av den rent paralyserande brutala leverans som ULCERATE drabbar lyssnaren med.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar