Copenhell visar sig från sin finaste och soligaste sida - till skillnad från den mer än helvetesartade hagel- och regnskuren som drabbade centrala Köpenhamn tidigare idag. Jag måste säga att det är än trevligare att återse festivalområdet i år än tidigare år. Det känns som om festivalen verkligen har hittat sin hemvist på Refshaleön - och det märks i alla de glada leenden som jag ser i på festivalen.
Att festivalen har haft den goda smaken att boka HAMMERFALL som drar en stor publik ser jag, som skeptiker, enbart som ett plus. Svenskarnas trevliga heavy metal är ärlig, rättfram och går hem hos stora delar av publiken, även undertecknad. Det är svårt att värja sig mot Joakim Caans mer än lovligt uppsjungna stämma i låtar som Let the Hammer Fall och Renegade. Jag kapitulerar rakt av - trots att jag är nykter!
/Martin
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 47: 3 skivor med olika progband jag inte har någon koll på
Med ett helt nytt hål i underkäken och helt driven av flytande bränsle blir det något relativt lätt och sansat för Patient B denna vecka. ...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar