Fredagslistan 2013, vecka 50: Metallica by request

fredag, december 13, 2013

Denna vecka viker jag hela fredagslistan till ett enda band - METALLICA. Det borde rimligtvis inte komma som en nyhet att nästa års traditionella semester som bandet brukar ta när de jobbar med nytt material kommer att ta bandet till Sverige och ett helt nytt event kallat Stockholm Fields. Mattias Kling har skrivit en hel del om vilket formidabelt festivalkrig denna bokning utlyste, vilket även Johan Jakobsson på Uppsala Nya Tidning har gjort.

Denna gång bjuder METALLICA på något extra: man kan nämligen rösta på vilka låtar man vill att bandet ska spela, under förutsättning att man har köpt plåt till giget. Och man kan välja vilka låtar som helst från bandets diskografi vilket gör att nu måste vi verkligen se till att tillräckligt många old-school metalliheads skaffar plåtar och ser till att inga låtar från "Load" och framåt spelas, haha!

I ärlighetens namn tror jag att det blir svårt att undvika att låtar från bandets mer mainstreamartade skivor spelas, men nedan har ni listan på låtar jag hade blivit exstatisk över om bandet hade spelat dem.

Vi kör.

Skivan som gjorde METALLICA till den megaapparat som bandet är idag. Jag köpte själv skivan på vinyl när den kom ut 1991 och lyssnade under en period oerhört intensivt på den.

Bandet har kört samtliga låtar som finns på skivan, men det finns två som jag verkligen skulle gå igång på om bandet tvingades att köra dem: The God That Failed främst av den anledningen att jag själv aldrig har hört bandet lira den - plus att det är oerhört snyggt ihopsnickrad låt - och finfina Whereever I May Roam som är en låt jag alltid har hållt som en av de allra bästa på skivan.




"...And Justice For All" är min favoritplatta i bandets diskografi. Jag vet att förbannat många stör sig lika mycket på produktionen på denna skivan som på "S.T. Anger". Och visst,  den är verkligen en vad man kan kalla en aquired taste. Men låtarna. Herrejävlar i min låda.

Överst på min önskelista står The Frayed Ends Of Sanity. Jo. Den med fillet vid 4:03 som borde ge Ulrich febersvettiga mardrömmar. Det borde förresten även Dyers Eve, Blackened och Eye Of The Beholder göra. Faktum är att jag verkligen, djupt och innerligt hoppas att många med mig kommer rösta på dessa låtar då framtidsutsikten att lira dessa formidabla stycken musik kräver att karln verkligen sätter sig ner och fucking övar på ett sätt han inte gjort på många, många år.

Bandets thrashplatta framför alla. Alla låtar är suveräna, men jag har alltid gillat Disposable Heroes och The Thing That Should Not Be mer än de andra.

Här var bandet elakt, här hade de ett driv i låtarna. De hade också den fullständiga kompetensen att skriva och lira låtar som de inte hade kunnat göra vid tiden för debuten. Att produktionen är så adrenalinstinn och in your face gör att skivan, med rätta, ses som den kanske starkaste i bandets diskografi.





För de av oss som var på bandets gig i Göteborg för två år sedan kommer ni kanske ihåg att detta var skivan som bandet valde att köra flest låtar ifrån. 5 st. Därför väljer jag inte dessa mer uppenbara låtar: Creeping Death, Fade To Black, For Whom The Bell Tolls, Ride The Lightning och The Call Of Ktulu. Inte på grund av att de är dåliga låtar, men för att jag mycket hellre skulle höra bandet köra den sällan spelade Trapped Under Ice. 

"Ride The Lightning" var ju skivan som visade att bandet hade mognat något så fruktansvärt på bara det knappa år som hade gått sedan debuten "Kill 'em All" släpptes. Låtskriveriet hade tagit sig till nya nivåer och Hammett hade verkligen börjat komma igång på allvar. Fantastisk platta.

Fyllda till brädden av alkohol och ungdomlig entusiasm lirar METALLICA skjortorna av alla i sin närhet.

När jag var 12 år gammal och hörde skivan första gången kunde jag inte fatta att man kunde spela så snabbt. Det säger väl en del om utvecklingen, eller hur?

Phantom Lord är det självklara valet och jag blev helt jämrans kokobananas när jag fick höra låten 2009 under en av bandets konserter på Forum i Köpenhamn. Jag skulle hemskt gärna få uppleva den igen.



/Martin

1 kommentarer:

Christofer sa...

...and justice for all är också min Metallica-favorit. Gick sjukt mycket i pojkrumsstereon under högstadiet.

Tyvärr så ger jag inte mycket för dagens Metallica så det är tur att dom har en stabil katalog att plocka russin ur.