Att tjugo år kan gå så fort. Imorgon, den 3/12, är det tjugo
år sedan jag medelst telefonsamtal och brev lyckats övertala Rockbolaget i
Helsingborg att jag var en hygglig prick vilket gav mig möjlighet att komma in
på denna klubb för att se debutspelningen med DOCTOR WEIRD. Detta lokala band
skulle öppna får de dåvarande storheterna MENTAL HIPPIE BLOOD som jag också
tyckte om.
Jag ville verkligen inte missa detta, och det gjorde jag således
inte heller. Rockbolaget var en underlig klubb (jag har skrivit om dem tidigare)
men minnena från denna tid är obestridligen positiva. Man skulle lite prosaiskt
dessutom kunna säga att efterhand som Rockbolaget utvecklades och flyttade till
Ångfärjestationen, sedermera The Tivoli, så utvecklades och förändrades även
Doctor Weird.
De har varit med i tjugo år nu, på lillejulafton 2002
avslöjades det på scenen att bandet officiellt bytte namn till Cloudscape och
en ny era danades. Medlemmar har förvisso kommit och gått, den första
sättningen bestående av Roger Landin, Anders Johansson, Björn Eliasson och
Björn Persson är tvivelsutan den som betytt mest för mig personligen. Den
första inspelningen för PAMA Records (Dangerous game för bövelen), EP:n,
konserterna och allt därikring inkluderat. Jag och Ernhäst som glatt såg
varenda spelning. Those were the days. Jag har skippat både FREAK KITCHEN och
HAMMERFALL eftersom jag nästintill urskiljningslöst lämnat konsertlokalerna när
Doctor Weird/Cloudscape spelat. Det har liksom inte funnits någon anledning att
stanna kvar.
Idag består Cloudscape av Mike Andersson, Stefan Rosqvist,
Håkan Nyander och Fredrik Joakimsson och fanan hålls högt. En ny skiva är på
gång och det finns ingen som helst anledning att tro att den inte kommer att
hålla samma klass som de tidigare. Bandet fick en rejäl jävla vitamininjektion i
och med Stefan Rosqvists tillkomst för ett par år sedan vilket omöjligen kan ha
lämnat något fan av metal oberörd.
Och nej, jag har inte glömt. Under tjugo år har epitetet Solid
As A Rock fått en ny definition. En person har varit beständig under bandets
alla omformningar och medlemsbyten. En som jag dessutom stolt kallar för en av
mina bästa vänner. Patrik Svärd träffade jag genom nattliga sittningar i en
lägenhet på Brommagatan under tidigt 90-tal och sedan dess har vi sett otaliga
konserter världen över ihop. Dessutom har han sedan den sena kvällen på
Rockbolaget för tjugo år sedan otröttligt axlat rollen som yxhanterare i detta
formidabla band. Jag vet inte hur många miljoner demotaper och rehearsaltaper jag
genom honom fått höra genom åren, och det har inte mattats av efter alla dessa
år utan kreativiteten flödar fortfarande.
Tjugo år. Det är bra jobbat. Tack för alla minnena Svärra, Balle,
Mini, Anders, Björn, Hans, Mose, Mike, Stefan, Håkan, Fredrik och alla ni som jag för tillfället glömt men inte skulle vilja ha varit utan. Se nu till att fortsätta skapa nya
minnen!
/Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar