Det var en sjukt varm sommar, Sweden Rock hade bjudit på sin fräckaste line-up dittills och i sista stund bestämde jag mig för att, helt biljettlös, åka med polaren runt i Europa och se Iron Maiden. Jag dyrkade redan bandet och hade biljett till Stockholm och Göteborg, och i vetskap om att jag skulle få se dem med Bruce igen med en låtlista som slog och fortfarande slår de flesta de haft kändes plötsligt två gig alldeles för lite.
Det var varmt i Paris. Så in i helvete. Vi rultade in på stationen någon dag innan giget och spenderade tiden med att jaga råttor i en park vid Eiffeltornet, skrämma australienare samt tömma baren i vandrarhemmet på Carlsberg. När konsertdagen kom började jag känna att det kanske vore dags att skaffa biljett ändå. Utanför arenan såldes såklart biljetter i drivor, och jag lyckades lura en svartabörsröv att jag var fattig student så han gick bara med en hundralapp i förlust (300 fick jag ge).
Palais Ominsports Paris Bercy är en klassisk arena för oss bootlegsamlare. Deep Purple filmades där 1985, en av de få tv-filmade konserterna (den enda?) från deras återföreningsturné. Synd att Gillan lät skit bara, han var riktigt förkyld, but I am digesting. Det var varmt ute men fanimej HETT inne i Bercy. Från det att förbandet Megadeth gick på så vrålade publiken konstant till dess att Maiden sedermera gick av. Jag skämtar inte, t.o.m. i pausen mellan banden var volymen nästan outhärdlig. Och alldeles underbar. Tokvrålet när Megadeth brände av A Tout Le Monde skojar man för övrigt inte heller bort.
I vilket fall - Megadeth slutade, hallen lös upp, scenen pillades med och hallen släcktes igen. Transylvania ljöd ur högtalarna samtidigt som en film ur det USLA PC-spelet Ed Hunter visades. Och sen... Churchill´s Speech....
Paris 9/9 1999. Fortfarande en milstolpe i min konserthistoria.
Bara fyra dagar kvar.
/Alex
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 46: En kosmisk tripp i mystiken och kaosets tecken
Allting börjar med en idé eller vision. För mig började det med att min inkorg fick fler och fler utskick som var väldigt vaga och fyllda m...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
3 kommentarer:
Kommer ihåg när denna turne nådde Globen Stockholm. Megadeth öppnande körde b.l.a den mkt underskattade låten "She Wolf". Sedan var det dags för Bruce Dickinsons återkomst och de öppnande med favoriten "Aces High" sedan var det nästan bara en hitkavalkad minus Blaze låtarna. En grym konsert och förväntningarna på comeback albumet var skyhöga.Men med facit i hand infriades tyvärr inte de. I mitt tycke finner jag att dagens Maiden album innehåller överlag alldeles för långa låtar som inte går någonstans med enerverande repetiva refränger. Långt i från det Maiden jag lärde mig älska med minnesvärda gitarrmelodier och låtuppbyggnader.
Från albumet Iron Maiden till och med Seventh Son of A Seventh Son.
De kanske borde lära av Anthrax som gjort en monster comeback med låten "Fight ´Em ´Til You Can´t" den låter som en adrenalinpumpad bastard från "Among The Living"
Håller helt med ang. dagens Maiden, det är en bedrövlig sörja 10minuterslåtar de envisas med att kasta ut. Endast Dance of Death-skivan tycker jag är bra sedan "återföreningen". Jag gör dock skillnad på Maiden studio och Maiden live, för live levererar de alltid. Nog har jag vissa invändningar ang. låtlistan på denna turné, men har man sett dem 24 ggr så har man sett det mesta :)
En behållning med Maiden 99 var enligt mig just Bruce´s versioner av Blazelåtarna, och framförallt hans Sign of the cross året efter är ett mästerverk. Enligt mig då, som tycker att X-factor är en riktigt bra skiva (dock med usel produktion och en taskig sångare).
Vi är helt överens om att Maiden 80-88 var Maiden när de var som bäst. Inga krusiduller. :)
Blir frestad att ge Blaze låtarna en ny chans och försöka bortse från den usla sången och produktionen.
Varje gång Maiden och Queensryche släpper ett nytt album sitter jag där och hoppas in i det sista att det ska vara bra trots att jag har blivit besviken gång på gång. Jag har försökt analysera varför det inte håller längre i Maidens fall tror det beror b.l.a. på att alla i bandet ska vara med och skriva på alla låtarna nu för tiden.
Men man ska kanske göra som du skriver skillnad på Maiden live och på skiva i dessa dagar.
Skicka en kommentar