Liveinspelningar

Satt och lyssnade på Thin Lizzy´s Live & Dangerous imorse, och började fundera på när exakt jag började bli så fascinerad av liveinspelningar och bootlegs. Det bör ha varit någon gång i början av 90-talet, när jag började förstå att allt inte var helt koscher gällande KISS Alive 1 & 2. När sedan Alive 3 släpptes och den verkligen inte stämde ljudmässigt eller delvis låtmässigt med hur bandet lät på turnén så bör jag ha fattat. Någonstans där tog intresset för äkta livekonserter/liveinspelningar överhanden.

Jag var rätt upprörd över detta ett tag och tänkte "vadå liveskivor, de är väl för skrående inte live om de är omgjorda i studio"? KISS var dessutom näppeligen ensamma, bl.a. Judas Priests Unleashed in the east och ovan nämnda Lizzy-platta är också till stora delar falsarium, vilket bootlegs från tiden vittnar om (och även bandmedlemmar).

Idag ser jag nyktert nog officella liveplattor "bara" som underbara skivor med bra versioner av underbar musik. Huruvida de är live eller ej bekommer mig inte längre eftersom jag har tusentals konserter med samma band, ofta i lika bra kvalitet, som är GARANTERAT live :) Och utan att för sakens skull förringa den monumentala KISS Alive! så finns det få grejer som gör mig mer upphetsad än en riktig livespelning från samma 8eller helst tidigare) år. Det gäller bara att skilja på hästar och maränger.

(Mina kärleksfulla men omfattande dissekeringar av Alive 1 och 2 finns att läsa här:
Alive! eller Alive?
Lost Alive II)

/Alex