Fredagslistan 2015, vecka 20: En helt otematisk lista

Godmorgon!

Idag blir det en helt otematisk lista. Två för mig okända band slank dock med - det är ju lite av ett måste för mig att kolla in fler band än de gamla hemtama.

Vi kör.

Vi inleder med lite finfina rytmikövningar från kanadensiska AURAS. Det låter såklart oerhört mycket MESHUGGAH över i stort sett alla band som befolkar den så kallade djentscenen. Jag vet att detta inte är musik som uppskattas av alla. För egen del så trivs jag alldeles utmärkt i sällskap med AURAS. Vill man vara aningens stygg så kan det bero på att jag själv är synnerligen usel på att själv exekvera dylik rytmik och på något psykologiskt plan vill späka mig genom att lyssna på djent, haha! Avgör själva - AURAS lyckas i alla fall fängsla mig med tyngd, interlocking, och - faktiskt - snygga melodier.

Fortsätter med ett band på A - AGES. Amelie gav ju deras debut "The Malefic Miasma" ett vansinnigt högt betyg som gjorde att jag var tvungen att kolla in skivan. Jag gick i golvet av lycka när jag tog mig tid att lyssna på detta gäng från Falun och misstänker starkt att det kommer dyka upp fler låtar av bandet i framtida fredagslistor. Stämningen är helt magisk. Melodierna vackra utan att vara mesiga. Prick allt klaffar och jag hade kunnat välja i pricip vilken låt som helst från skivan. Nu får ni härligt gungande och grymt hemsökande Ardent Storms.

Ljuvliga DEMONICAL från Avesta. Ett minst sagt namnkunnigt gäng som varit igång ett bra tag. Förra fullängdaren "Darkness Unbound" skickade jag upp på en andraplats på min årsbästalista 2013. Jag älskar hantverket i bandets death metal. Det är tajt, det är snyggt och det är effektivt.  Hela plattan är bra - The Order har jag känt lite extra för sedan första genomlyssningen.

Gammal är äldst. Det uttrycket passar väldigt bra på CANNIBAL CORPSE. Jag blev extremt glatt överraskad av bandets "A Skeletal Domain"som mycket tydligt visar att bandet efter 25 år i branschen fortfarande kan få till skivor av kaliber. Hade 2014 inte varit ett sådant häpnadsväckande dunderår när det gäller metal hade denna skivan hamnat på årsbästalistan, utan tvekan. Plus för den ypperliga produktionen.


Rundar av med en rejäl temposänkare. EXECRATION "vann" Spelemannspriset (ungefär motsvarande vår Grammis) 2014 för sin platta "Morbid Dimensions". En riktig höjdarplatta kan jag säga. Låten jag valt heter Cosmic Mausoleum och är en rejäl dänga på över 7 minuter. Det spelas långsamt och tungt i början, med exakt rätt släpighet för att jag ska gå igång. Vid 3 minutersstrecket drar dock röjet igång. Det blir rejält stökigt och fint.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 20: En helt otematisk lista

Fredagslistan 2015, vecka 19: Covers mark II

Godmorgon!


För två år sedan gjorde jag en fredagslista på temat covers. Denna vecka kände jag för att köra en ny lista på detta tema, ett tema som kan framkalla rysningar av antingen vällust eller illamående. Precis som förra gången får ni originallåten också.

 Vi kör.

Satt ni kaffet i vrångstrupen nu? LILLASYSTER är någon sorts avknoppning/fortsättning på LOK. Både Martin Westerstrand och Daniel Cordero återfanns i LOK och om det kan man ju tycka vad man vill. Jag har dock svårt för att värja mig från den genuina spelglädjen och svänget i bandets cover av Rihannas Umbrella. Originallåtens genialitet ligger främst i att den är fruktansvärt anpassningsbar till andra genrer. LILLASYSTER fick med sin version av låten en placering på trackslistan vilket säger en hel del om rätt mycket.

Chuck Schuldiner gör en nästan slaviskt hängiven version av JUDAS PRIESTs klassiska låt Painkiller från skivan med samma namn. DEATH var ju direkt nydanande när det gällde death metal, och det som främst märks är Schuldiners makalösa förmåga till att gasta i de oktaver han gör här. Du glade säger jag bara!

ABORTED manglar upp en mäktig rensstorm till version av SEPULTURAs Arise. Det är ingen direkt hemlighet att jag dyrkar SEPULTURAs tidiga skivor. "Arise" är en skiva som jag fortfarande återkommer till med jämna mellanrum. ABORTEDs version bjuder på väsentligt många fler nerslag på virveltrumman än originalet. Sven de Caluwés sånginsats är också betydligt mer köttig än Max Cavaleras. Med andra ord - precis som förväntat!

REVOCATION gör en version av åter aktuella FAITH NO MOREs Surprise! You're Dead! Jag har faktiskt originalskivan "The Real Thing" på vinyl och har lyssnat ett nästan skadligt antal gånger på "Angeldust" som i mitt tycke är bandets bästa skiva. REVOCATION är betydligt mer benägna i att tillämpa dubbelstamp än vad FAITH NO MORE är. En väldigt kul version.

Nu kommer vi in på verkligt klassisk mark. DIO-klassisk. Holy Diver är låten. KILLSWITCH ENGAGE är inte ett band jag lyssnar på till vardags. Bandets egna musik har aldrig tilltalat mig. Men deras version av kanske den mest klassiska låten av Dio är en fin hyllning utan att bli en total efterapning. Det svänger utav bara fan. Jag inbillar mig, faktiskt, att Ronnie James hade gillat detta.

När Blake Richardson, Dan Briggs och Dustie Waring hade varit med i grymma BETWEEN THE BURIED AND ME ett tag och delaktiga i skivan "Alaska" gjorde bandet "The Anatomy Of" en renodlad coverskiva. Otroligt spretigt album, men några fina guldkorn finns. Som exempelvis bandets version av "Blackened" av METALLICA. Detta är verkligen bra. Dels growlar Tommy Rogers genom hela låten och Richardson ställer till med en veritabel trumfest på kaggarna. Och ja, det finns bas!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 19: Covers mark II

Fredagslistan 2015, vecka 18: Revolutionär metal

Godmorgon!

Idag är det ju förste maj, en dag som trots kidnappningsförsök från högerhåll inom politiken, är arbetarrörelsens dag. I Sverige var det längesedan som det samlades stora demonstrationståg - med tanke på allt det som socialdemokratin åstadkom under så många år infann sig en viss mättnad för att gå ut och demonstrera mot orättvisor som inte fanns lika när som i andra länder.

Dagens tema är ganska givet: Revolutionär metal. Det ska inte betraktas som en programförklaring från min sida, men det är i stort sett omöjligt att hitta musik av det hårdare slaget på temat ansvarstagande och långsamt byggande av samhället om jag säger så.

Metal har ju aldrig varit en lika uttalad politisk musikstil som exempelvis punken, men det var inte några större problem att hitta fem band med vänsterinriktning att fylla listan med.

Vi kör.

2012 släppte enmansbandet LIBERTEER skivan "Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees". Skivan är uttalat politisk på ett synnerligen övertydligt sätt. Själva titeln på skivan är ett citat av Emiliano Zapata en ledande figur inom den mexikanska revolutionen mot diktatorn Porfirio Díaz som bröt ut i Mexiko 1910. Senare gav Zapata namn åt den mer moderna revolutionära rörelsen Zapatisterna som officiellt grundades 1994, men såklart hade byggts upp under längre tid. Låten Class War Never Meant More Than It Does Now är en minst sagt slagfärdig dänga som inte lämnar något åt fantasin om vad den handlar om. Matthew Widener är förbannad på riktigt, och att som amerikan prata om klasskamp är inte helt vanligt om jag säger så.

Grindcoren har alltid varit en mer eller mindre uttalad politisk genre. NAPALM DEATH är ett band som, i alla fall sedan Mark "Barney" Greenway gick med i bandet, aldrig har hymlat om var de hör hemma på den politiska skalan. Tidigt i år släppte bandet "Apex Predator- Easy Meat", en skiva som fick bränsle av en katastrof i Bangladesh där över 1000 arbetare i en sweatshop dog till följd av ett husras. Smash A Single Digit handlar om de samvetslösa människor som inte tvekar att till illamåendets gräns utnyttja andra till förmån för profit.

RAGE AGAINST THE MACHINE är ett givet band att ha med i listan. Få band var så uttalat politiska som Tom Morello med anhang. Gitarristen var, förutom sina minst sag skruvade gitarrgrejer, känd för att ha klistermärken (bl. a. Sendero Luminoso. Egentligen hette gruppen Perus Kommunistiska Parti, men omnämdes oftare som Sendero Luminoso som betyder den upplysta stigen. Partiet har hela tiden verkat underjordiskt och fört väpnad kamp)  och programförklaringar (Arm The Homeless) på sin gitarr. 

Låten Take The Power Back från bandets mer än lovligt fantastiska debutskiva från 1992. Aldrig har väl revolutionen svängt så mycket som här.

ARCH ENEMY dyker upp lite som gubben i lådan kanske. Bandet har profilerat sig som förkämpar för en vegetarisk kosthållning. 2011 släppte bandet "Khaos Legions". En skiva som estetiskt flörtade med vänsterns uttryck. Den lämnade inte några som helst tvivel om var i alla fall Angela Gossow stod politiskt. Skivan blev sångerskans sista med bandet i den rollen i vilket fall. Under Black Flags We March är låtvalet och har tydlig anarkistisk inriktning. Anarkister har, oftast, använt sig av antingen en helt svart flagga eller en röd-svart dito. Det finns väldigt många olika inriktningar av anarkismen som det går att grotta ner sig i om man känner för det.

Jag avslutar listan med NASUM och låten Den Svarta Fanan. Den är arg, den går fort och titeln talar för sig själv, haha!




/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 18: Revolutionär metal