Fredagslistan 2022, vecka 25: Midsommar!

Idag är det midsommar, så vi hinner inte med någon text. Här får ni istället den matigaste listan på mannaminne! Sommarmangel för hela slanten!

Glad midsommar från metallbibliotekarierna!

Fredagslistan 2022, vecka 24: Bangladesh represent!

 Gott folk!

Det är dags att kolla in Bangladeshs metalscen. Att den globala metalcommunityn är stor, det vet vi sedan innan. Vissa länder är överrepresenterade i statistiken när det kommer till metalband per capita. Hur många band tror ni att Metal Archives listar som kommande från landet mellan Indien och Myanmar (Burma) och hemvist till den mäktiga mangroveskogen? 83 stycken. Många av dem kommer från huvudstaden Dhaka, såklart, men jag har bemödat mig att leta fram band som är klart lyssningsvärda från andra städer också.

Vi kör!

Vi inleder med NECROLEPSY från Sylhet, en stad med en halv miljon invånare, ungefär. Om ni tänker att "nu blir det rens, för loggan ser kvistig ut", ja kamrater, då tänker ni fruktansvärt rätt. Här vankas det pugilistisk brutal death metal så blodet sprutar. NECROLEPSYs musik trycker på så många rätta knappar att jag blir lite till mig. Mycket fin teknik, men ändå med så fruktansvärt härlig känsla för sväng! Lägg till lite hamrande på träblock, svinfint trum- bas- och gitarrspel samt helt moderiktig brutalguttural sång och ni kan bonga in ett merchköp för min del när löningen kommer. 

IONIC BOND från Chittagong, landets andra stad i storleksordning med nästan 8.5 miljoner invånare. Här bryter vi av med melodisk döds. Det är mycket inspo från AMORPHIS utan att vara helt efterhärmande. Riktigt nöjsamt att lyssna på den här sextetten - det är musik packad med känsla och en tydlig kunskap om vad melodisk döds går ut på. Icarus Falls Again kom förra året, och den får mig att hoppas på mer musik inom kort från bandet. 

Bandet som fick mig att fatta att Bangladesh har en scen att kolla in. NAWABS OF DESTRUCTION kommer från huvudstaden Dhaka. Deras "Rising Vengeance" fick mig att ändra om i årsbästalistan 2020, den var så satans bra. Progressiv death metal med ett episkt anslag, ja ni fattar att jag hade svårt att stå emot. Låten jag valt är, förhoppningsvis, tecken på att det snart kommer en fullängdare till. Divinity's Curse svänger och bänder åt alla möjliga håll och får mig att inse att det här bandet kommer inte "bara" vara ett band med en bra skiva under bältet. 

Vi håller oss kvar i Dhaka och säger hej till SERPENT SPELLS. Vi gör det med besked - jag har lagt till hela EP:n "Mantras Within Ascending Fire". Jag gillar det här bandets svärtade death metal en hel del. Är det lite ostigt att ta till lite reverb på sången? Ja, det är det ju, men det funkar ju så förbannat bra. Pukljudet som dånar fram är inte heller att förakta. Helt originellt är detta ju inte, men jag har spelat den här EP:n en försvarlig mängd gånger, och den träffar rätt varje gång. 

Vi återvänder till Chittagong och avslutar med bandet med listans märkligaste namn - POWER OF GROUND. Vad betyder det ens? Brutal teknisk thrash metal är det i alla fall. Detta är så gött flippat att jag kan nog utan tvekan säga att antingen gillar man detta, eller så gör man det inte, haha! Introt med de så typiska tablatrummorna får mig att tänka på Trilok Gurtu (vilket alltid är bra) . Resten av låten Shaman Of The Inner Soul går inte av för hackor, och jag vill gärna ha mer. Det är meckighet, driv, lite ockult stämning. Ja, och så tvåtakt då. 

Gott folk vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 24: Bangladesh represent!

Dagens lista blev en ganska säregen blandning så här med facit i hand och anledningen till det är att jag varit inne på dystopi-spåret under ett par månader nu. I och med den stora stadsfestivalen i Helsingborg i sommar (H22) har vi från bibblans håll beslutat att ge den innovativa glättigheten som ofta kännetecknar en stads- och bomässa en motvikt i form av dystopi som tema. Därav har vi köpt in böcker inom genren, roddat ihop en utställning, gjort ett gäng författarsamtal, bjudit in P3 Dystopia för paneldebatt, anordnat en novelltävling och en hel massa annat. Så det kändes dags att även färga in fredagslistan i dystopins färgspektra men för att balansera upp det hela får även utopin en plats. Temat för idag är således Utopi vs Dystopi. Vi kör igång! 

Jag går ut med ett säkert kort redan i starten, NAPALM DEATHs klassiska "Utopia Banished" är ju given i den här listan och från den fick det bli The World Keeps Turning. Jag upptäckte NAPALM DEATH någon gång runt -92-93 då jag köpte "SCUM" av en ren slump på den lokala skivaffären i Örebro. Eller ja, slump var det väl inte egentligen utan det faktum att omslaget såg fränt ut. Det var ju mycket så på den tiden att man köpte skivor på måfå om omslaget var rått och det visade sig vara en ganska rimlig strategi så här i efterhand. 

Vi fortsätter på grindspåret med PIG DESTROYER. Synthetic Utopia släpptes första gången på en demo 1997 och jag fick nys om bandets existens ganska exakt tio år senare då det lysande albumet "Phantom Limb" kom ut. Den skivan gick sannerligen varm hos mig. Grindcore ska vara snabbt och ösigt som vi alla vet och Synthetic Utopia klockar således in på ganska exakt 40 sekunder. Underbart är kort!

Lite långsammare tongångar härnäst med THE COMMITTEE. Jag har i princip lärt mig stava deras namn rätt nu, det handlar om att lägga till dubbla bokstäver nästan överallt så är man i hamn. Albumet heter "Utopian Deception", släpptes 2020 i slutet av maj månad och från det har jag valt spår ett - Awakening - Unimaginable. THE COMMITTEE är ett riktigt höjdarband som spelar kvalitativ black metal med atmosfärisk bas och texter som drar åt dels det politiska och dels det ockulta. Jag kan varmt rekommendera hela deras diskografi när jag tänker efter.

Nästa låt - Dystopia med MEGADETH - känns också självskriven i listan även om jag ärligt får säga att jag inte alls är särdeles inlyssnad på MEGADETH. Eller så här då, jag blev oerhört förtjust i "Countdown To Extinction"-plattan när den kom och då i synnerhet låten Symphony Of Destruction. Så jag köpte skivan, lyssnade ett tag, tröttnade, sålde den, ångrade mig och köpte den igen. Och tröttnade och sålde den. Och fan vet om det inte snart är dags att köpa tillbaka den igen! (Och fan vet om jag inte har berättat den här historien både en och två gånger förut.) Jag tror att MEGADETH är ett band som kommer passa mig ypperligt i takt med stigande ålder (och stigande tolerans för gitarrsolon i parti och minut). På omslaget till albumet "Dystopia" har man klämt i för kung och fosterland med Terminatorkänsla och det är klädsamt. 

Och håll i hatten nu för även bandet ICED EARTH har gjort en låt med titeln Dystopia. Med handen på hjärtat kan jag säga att ICED EARTH har jag verkligen inte lyssnat på många sekunder av mitt liv men nu när vi ändå är inne på spåret som stavas heavy metal med thrash-vibbar så varför inte! Här finns allt man kan önska från en hårdrocksvideo - skinnjackor, armband och grabbig attityd och framför allt en väldig massa svetsloppor som yr från alla håll och kanter! Det var nog främst det som charmade mig om jag ska vara ärlig för musiken är inte riktigt gjord för mig även om den på sitt sätt är lite... ja, jag vet inte, nostalgiskt rar? Fantastiskt omslag med någon flygdemon som härskar över en stad.

Sista bandet ut heter 1984, kommer från Indonesien och lirar crust. Precis som man kan tänka sig har de lånat bandnamnet från George Orwells pangroman med samma namn. En av mina favoritdystopier får jag säga och musiken gör mig heller inte besviken. Eftersom allt inte är upphackat i portionsbitar på youtube så får ni hela EPn "Dystopia" från 2018 men den är strax under tolv minuter så det mäktar vi med.

Med detta tar vi helg! På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 23: Utopi vs Dystopi

Fredagslistan 2022, vecka 22: Europa Endlos - Benelux

Vår Europaturné fortsätter, och nu har vi hamnat i nordvästra landsänden, och Benelux! Men handen på hjärtat - vet ni några band från Luxemburg? Ett getögekast i Arkivet gav en lista på 94 band, samtliga för mig helt okända. Så idag håller vi oss till Nederländerna och Belgien.

Vi börjar lite mjukt uppe i Holland med THE GATHERING. Leaves från genombrottsskivan "Mandylion" (1995) är nog deras mest kända låt, åtminstone för egen del, och det är inte så märkligt. Mixen av pampig doom metal och känslosam alternativrock med den superkarismatiska Anneke van Giersbergen som frontkvinna är svår att värja sig emot. 

 

Mer klassiskt holländskt nittiotal med PESTILENCE. De hade trots allt en livskraftig dödsmetallscen och vid sidan om ASPHYX var Pestilence både störst och först - båda banden drog igång 1986-87. Patrick Mameli och de andra pestgrabbarna gjorde en ordentlig resa under sina första åtta år, från brutal dödsthrash på debuten 1988 till "Spheres" från 1994, som var en utflippad rymdjazzhistoria med gitarrsyntar och sexsträngad bas. En vattendelare bland långhåren är den diplomatiska beskrivningen. Själv föredrar jag 1991 års "Testimony of the Ancients" (gjordes det någon dålig death metal-skiva det året?). Här har ni videon till Land of Tears.

Vid sidan om dödsmetall och "female fronted metal" är Nederländerna inte direkt kända för sin black metal. Men visst har de haft ett gäng genom åren! Och först tycks BESTIAL SUMMONING ha varit. Deras enda fullängdare, släppt på svenska No Fashion 1992, är en rak och ogästvänlig historia: hör själva i titelspåret The Dark War Has Begun.

Så fort vi når söder om gränsen in i Flandern blir det märkligt. Det är möjligt att jag redan haft med LUGUBRUM i en av mina listor, men i så fall får vi lov att återvända till åkrarna i Ghent och denna besynnerliga trio. Bondsk blek metl som har en morot i sin logotyp, med textteman som "Food, Alcohol, Peasantry, Totems, Decay, History, Midgets, Scatology, Humour" - och de har släppt skivor i snart trettio år.  De kräver sitt tålamod och är verkligen inte något för alla, men sen när handlade black metal om att göra sig populär och lättsmält...? Låten är Tussen Honden från "Wakar Cartel" (2018), släppt under "nya namnet" LUGUBRUM TRIO. 

På tal om att kötta på i årtionden - vi kan inte prata om hård musik i Benelux utan att nämna AGATHOCLES. Djurrättsaktivisterna, ledda av Jan Frederickx sedan 1985, som skapade sin egen genre mincecore ("the same as old school grindcore, the way it was in the 80's: raw, minimalistic and socially and politically involved"), och har släppt fler splitskivor än någon orkar räkna. Jag skojar inte: bara ifjol släppte de minst 26 splittar, och en näve samlingsskivor. 1998 släppte de 15 splittar. Och så vidare. Eftersom deras diskografi är helt oöverskådlig gör vi det enkelt: titelspåret från debutalbumet "Theatrical Symbolisation of Life", 1992. Bra och enkelt rens.

 

Vi började med kvinnlig sångerska, och avslutar på samma sätt, fast ett årtionde innan med belgiska ACID! Låten Black Car från andra albumet "Maniac", 1983. Den som har minsta intresse för klassisk heavy och speed metal måste lyssna och dyrka, annars får ni skämmas. Passande nog är just ACID Sverigeaktuella, då en variant av bandet - lång historia - spelar på Muskelrock nu i helgen, under namnet KATE'S ACID, ledda av originalvokalisten Kate de Lombaert. Grattis till er som får bevittna detta!

 

Nog nu, in och lyssna så tar vi helg!

/Andreas

Fredagslistan 2022, vecka 21: Tvåmannaband!

 Gott folk!

Enmansband har ju sin givna plats här i fredagslisteland, men jag tycker att det är minst lika intressant med band som består av två personer. Det finns gott om dessa, och ofta otroligt bra dessutom så jag tyckte att det kunde vara dags att göra en lista på detta tema. 

Vi kör!

Denna finska duos återuppståndelse tror jag det är fler än jag som gläds åt. Jösses vilka smäktande melodiska dängor detta band är kapabla till, och det vill inte säga lite då det ju är Finland som är mästarland på detta flera gånger om. Event Horizon gör i alla fall inte mig besviken!

HOTH - nu tänker ni säkert Star Wars och "The Empire Strikes Back", eller hur? Jag gjorde det i alla fall, och helt fel ute är vi inte. Detta band från Seattle hade en tematik som handlade om Star Wars, men växlade snart över till tragiska hjältar och svart magi. Jag hoppas ni gillar långa intron, för A Blighted Hope har ett sådant, för att sedan braka loss i en inte helt föraktfull blandning av melodisk döds och black metal. Nydanande? Nä, men klart njutbart!

Ni såg det komma eller hur? Klart att jag inte kan undanhålla mig från en slev av ANAAL NATHRAKH, men det blir inte en låt från senaste given, med tanke på att jag har tagit alla chanser att lovprisa den, haha! Nä, det blir Hold Your Children Close And Hope For Oblivion från "The Whole Of The Law". Dave Hunt på sång - helvete vilken insats han gör inte bara på skivan i stort, men framför allt i den här låten. 

Från oroväckande sång, till ingen sång alls. FERMENTOR består av en trummis, Dylan Marks, och på gitarr Adam Wollach. Jag stötte på bandet vid tiden för "Continuance" som kom 2020 och föll stenhårt. Man kan tycka att det skulle bli alldeles fruktansvärt långtråkigt att lyssna på endast trummor och gitarr. Gosse vad jag fick äta upp den tanken! Variationen är helt fantastisk! Thunderboss har ös, tvåktakt, ett satans sväng och detta görs med glimten i ögat vilket jag alltid uppskattar. 

MANTAR! Denna tyska duo som jag stiftade bekantskap med via Robert på WeRock. Jag delar inte hans totaldyrkan, men jävligt bra är det oftast. Cross The Cross är en härligt pulserande låt som gör jobbet alldeles utmärkt. Det är tungt, skitigt och effektfullt. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 21: Tvåmannaband!

Här i södra delen av landet har syrenen slagit ut, shortsfrekvensen på stan har ökat avsevärt och min lägenhet snittar en dygnstemperatur på 25+. Det betyder bara en sak, det är hög tid för en fredagslista på temat nytt och svängigt. Vi kör igång direkt!

Vänner av DISSECTION kan spetsa öronen och fröjdas på en gång för ypperliga PREDATORY LIGHT från staterna bjuder upp till melodisk dödsdans med låten To Plead Like Angels från skivan "Death And The Twilight Hours" som släpps idag. Slingor som biter sig fast, trallvänligt komp, medlemmar som endast lystrar till initialer - ja ni förstår ju själva varför detta går hem i stugorna. Pluspoäng för fryntligt skelett i folkloristisk stil som vinkar glatt från sin bleka häst på skivomslaget. 

Från en förtjusning till en annan; JUNGLE ROT är ett stabilt band som levererat bra dödsmetall sedan 90-talet och som fortsätter att göra så även på nya skivan "A Call To Arms" som såg dagens ljus härom veckan på Unique Leader Records. Jag har valt titelspåret och maken till hockeyrefräng får man leta efter när Dave Matrise i vanlig ordning klämmer i för kung och fosterland. Fem av fem patronbälten.

Tredje bidraget i listan kommer från OBSCENE och deras andra fullängdare "...From Dead Horizon To Dead Horizon" som har en murkig och skön känsla. Låten Deathless Demigod är en svängig men seriös historia med en smått bekant sampling i början som jag inte för mitt liv kan komma ihåg varifrån den kommer. Kanske är det värmen, kanske är det en begynnande demens, det ska jag låta vara osagt. Något jag däremot vet med säkerhet är att jag ska lyssna mer på OBSCENE.

COSMIC PUTREFACTION är faktiskt det enda bandet i dagens lista som inte kommer från USA utan istället har rötterna i Italien. Goa, brötiga dödsmetall-Italien känner man direkt när Amniotic Bewilderment sparkar igång. G.G. heter mannen bakom det här projektet och albumet "Crepuscular Dirge for the Blessed Ones" är den tredje fullängdaren sedan 2018 vilket ju är ganska raskt marcherat. Hur låter det då? Jo, slingrigt, slamrigt, lite knepigt och väldigt bra. 

Avslutningsvis NECHOCHWEN. Sju långa år har gått sedan den här duon släppte en fullängdare senast. Då var det "Heart Of Akamon" som var på tapeten och den kan väl närmast beskrivas som en uppvisning i folkmetall med rötterna i svartmetall. Nya albumet heter "Kanawha Black" men känns namnet till trots mindre black metal, mer folkig än tidigare och med en betydande portion 70-talsprogg inblandad. Precis som man kan föreställa sig av den beskrivningen så är det svängigt, puttrigt och trivsamt. 

Med detta sagt är det hög tid att ta helg! På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 20: Nytt och svängigt

Fredagslistan 2022, vecka 19: Negative Plane med familj

Vi avbryter tågluffen runt Europa för en avstickare till New York. På valborgsmässoafton, efter elva års väntan, släppte till slut de amerikanska djävulsentusiasterna i NEGATIVE PLANE sitt tredje album, "The Pact...". I väntan på att albumets fysiska manifestation ska uppenbara sig utanför tryckerierna och undertecknads brevlåda tänkte jag lyfta några höjdpunkter från bandets kärnduos, Nameless Void (gitarr, orgel) och Bestial Devotion (trummor), kompakta men djuplodade diskografi har att erbjuda.

LYSSNA HÄR

Vad som väntar är evighetsreverb och begravningsorglar, domedagsvisioner och esoteriska symboler i skuggorna, och riff som slingrar som ormar bland kyrkbänkarna och stegrar sig som apokalypsens märrar när kriget mot himmelriket är igång. Låtlistan är som följer, utan vidare presentation:

NEGATIVE PLANE - Unhallowed Mass ("Et In Saecula Saeculorum", 2006) 

NEGATIVE PLANE - The One and the Many ("Stained Glass Revelations", 2011)

FUNEREAL PRESENCE - The Sepulchral Cold ("Funereal Presence", 2011)

OCCULTATION - Dreamland in Flames ("Three & Seven", 2012)

OCCULTATION - Laughter in the Hall of Madness ("Silence in the Ancestral House", 2014)

FUNEREAL PRESENCE - Wherein Seven Celestial Beasts Are Revealed to Him ("Achatius", 2019)

FUNEREAL PRESENCE (med Bestial Devotion) /// OCCULTATION (v-h: Annu Lilja, Viveca Butler, och Nameless Void) 

 

Ond helg! /Andreas

Fredagslistan 2022, vecka 18: Nytt och notervärt!

 Gott folk!

Dags för en ny omgång av ny musik som jag tycker är värda er tid, uppmärksamhet och i vissa fall pengar till och med! 

Vi kör!

När DARKANE släpper nytt, då gör man klokt i att lyssna. Och det säger jag inte bara av lokalpatriotiska skäl - när bandet släppte första låten från kommande "Inhuman Spirits", bandets första skiva på hela 9 år, ja, då gick en hel massa band och enskilda bandmedlemmar fullständigt bananer i kommentarsfält av pur glädje. Och vi har goda anledningar till att se fram emot skivan. Titellåten är en ren så kallad scorcher. Videon är ju modell 1 A, men låten - herrejävlar! DARKANE skämmer bort oss med en ljuvlig tvåtaktare där jag inte bara gillar det rent tekniska liret, utan också hur fantastiskt det låter om bandet. Att få tillbaka Lawrence Mackrory har gett inte bara en grym sångare åt bandet, uppenbarligen. 

WATAIN - ett band som jag har hissat, aldrig dissat, men ibland tappat sugen på. Jag gissar att det är fler än jag som dyrkar "Sworn To The Dark" och "Lawless Darkness", men inte känner lika starkt kring "The Wild Hunt" och "Trident Wolf Eclipse"? Det var med den känslan jag gick in i storvulet betitlade "The Agony & Ecstasy of Watain". Som ni förstår så går jag igång på skivan. Rejält till och med. Här finns en angelägenhet som känns i det närmaste brinnande. 

Jag hade ju med WHITE WARD i "Ukraina Represent!"-listan, då med skivan "Love Exchange Failure", en skiva som är svinbra. Med tanke på den rådande situationen i Ukraina så trodde jag verkligen inte att bandet skulle släppa nytt inom en snar framtid. Jag är extremt glad att detta devianta black metal-band rättade mig med kraft i detta mitt tänkande. Leviathan är från kommande plattan "False Light" som släpps den 17 juni, är av kalibern att jag börjar salivera med tanke på att om hela plattan ligger på denna nivå, ja, då kan det bli fråga om årsbästalisteplacering. Desperation, skönhet, pisk och sväng - WHITE WARD går loss med hela verktygslådan. 

Progressiv death metal. Ni vet att jag är svag för det, och när jag noterade att Linus Klausenitzer och Sebastian Lanser lirar bas respektive trummor i OBSIDIOUS, ja, då blir ju resultatet därefter. Jag flyter fram med den här låten i lurarna, så bra är den. 

MISERY INDEX släpper nytt. Min reaktion: ta mina pengar! Det här bandet som tycks ha kapaciteten att bara göra bra skivor har förgyllt örongångarna i så riklig mängd att man baxnar. För mig med lite insyn så kan jag bara säga att om man gillar det här bandet sedan innan, så är det bara att bereda sig på ytterligare en rensfest av stora mått när skivan "Complete Control" släpps nästa fredag. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 18: Nytt och notervärt!

Nu när maj snart är över oss har det blivit dags att se vad för nytt som släppts de senaste månaderna som kanske glidit under radarn.

Efter att VANUM släppte fina ”Ageless Fire” 2019 var förväntningarna stora inför nya albumet ”Legend”. Med nya skivan har man rört sig mer mot det episka vikingahållet än tidigare och det behöver alls inte vara fel men möjligen att det saknas en liten spets i själva riffen som vi är vana vid sedan innan. Summa sumarum en fyra av fem för ”Legend” och från den har jag valt Adversary för sväng, elände och triumfant keyboard.

Vi beger oss till grannlandet Finland som faktiskt står för hela tre bidrag i veckans lista. CORPSESSED huserar i Järvenpää och spelar dödsmetall med ockult tema. Relentless Entropy från nysläppta skivan ”Succumb To Rot” inleder med fullt ställ och så fortsätter det genom hela låten med ett klassiskt lite långsammare parti i mitten. Det här är musik som vänner av den gamla skolans dödsmetall inte blir besvikna på. Guldstjärna i kanten för tjusigt omslag.

Från Chile och närmare bestämt Santiago kommer nästa band som lystrar till namnet SUPPRESSION. De har släppt två demos, en EP och så nyligen den första fullängdaren med den poetiska titeln "The Sorrow Of Soul Through Flesh". Tematik som död och förruttnelse står högt i kurs hos det här bandet och det bådar ju gott. Väl utförd dödsmetall med en riktigt trevlig vokal insats av det mer gutturala growlslaget gör låten Monochromatic Chambers till en riktigt trevlig anrättning.

Tillbaka till Finland för listans nummer fyra, DESOLATE SHRINE och albumet "Fires Of The Dying World". Klassisk nordisk dödsmetallkänsla här med doomiga och tekniska inslag. Echoes In The Hall Of Vanity är en svängig historia på så sätt att den konstitueras av ett ganska varierat men malande bröt kryddat med thrashiga riff. Det här är ett habilt band som följer en konsekvent misantrop/nihilistisk linje med sina skivor. Föredömligt!

Vi avslutar med ännu mer finländskt svårmod i form av AETHYRICK. En stor portion atmosfärisk black metal med såväl dynamik som keyboard är vad som bjuds på nya fullängdaren "Pilgrimage". Det här är filmisk musik med eländig sång och smäktande körer och jag har lätt att föreställa mig A Brother Of The Stars som stämningshöjande bakgrundsmusik till valfri rollspelskampanj alternativt skogspromenad. Till detta ett naivistiskt skivomslag i korallnyanser som i ärlighetens namn kanske inte är jättesnyggt men oerhört passande för musiken.

Med detta tar vi helg!

/Susanne 

Fredagslistan 2022, vecka 17: Kvartalsrapport

 

 

Vi brassar på genom Centraleuropa, och stannar nu till i Tjeckien. Det är ett land som främst förknippas med grindcore, tack vare Obscene Extreme-festivalen och en massiv bandflora i genren, och det kommer märkas i dagens lista. Men först något helt annat från detta mest centrala av centraleuropeiska riken.

Vi börjar från början, med rocklegenderna CITRON. Enligt ett obekräftat rykte som jag väljer att tro på, fick banden under kommunisteran inte välja sina egna namn, utan de bestämdes av någon byrå. Därav band som VIDEO, TAXI och just CITRON, som väl kan beskrivas som ett böhmiskt SCORPIONS. Still going strong efter 46 år, här tar vi rökaren Kazdy Den, en b-sida från en singel  1984.

Förutom goregrind är Tjeckien - då Tjeckoslovakien - bekant för sin tidiga och extremt råa black/thrash metal-scen, och vid sidan om namn som DEBUSTROL, TÖRR och ROOT är MASTER'S HAMMER väl de mest legendariska, och utan tvekan de mest udda. De var nära nog först med att blanda in synthar och symfoniska element (fristående timpani!) i sin riviga black metal. De har hållit fanan högt på att antal återföreningsalbum det senaste årtiondet, men i min värld är operetten (!) "Jilemnicky Okultista" från 1992 bandets och den tidiga kontinentala svartmetallens excentriska höjdpunkt. Albumet bör såklart avnjutas i sin helhet, men som smakprov får ni Já mizérií osudu jsem pronásledován... (på engelska: "By the misery of faith I am haunted..."). 

Vi rör oss lite framåt i tiden, och stöter på ett till konceptalbum: nu är det det progdödsbandet FORGOTTEN SILENCE som baserade sitt andra album "Thots" på Isabella Allendes bok Andarnas Hus (och/eller filmen). Jag lyssnade mycket på den här skivan när jag fick tag på den, vet inte om den håller längre, men jag tror att allas liv blir rikare av litterär tjeckisk progressiv death metal, i synnerhet med en albumtitel som betyder något helt annat såhär 26 år senare. Låten jag valt introducerar Clara - The Clairvoyant. (Det kan tilläggas att både denna och nästa skiva släpptes på just Obscene Records, som Obscene Extreme-festivalen föddes ur.)

Ni som främst förknippar Tjeckien med blastbeats kan andas ut, för nu kommer det gå undan. Vi börjar med ett till egensinnigt, progressivt band: LYKATHEA AFLAME. Deras enda skiva "Elvenefris" låter inte riktigt som något annat - tänk CRYPTOPSY när de var som hårdast, fast med ett new age-influerat rakt igenom positivt budskap och upplyftande eterisk atmosfär. Jag tror de avskrevs för snabbt när det begav sig som något slags NILE-kloner på grund av de orientalistiska inslagen, men om amerikanerna är en bullrig historielektion är Lykathea Aflame en hisnande andlig väckelse: här får ni Flowering Entities. "May your steps be blessed and guided by light"! (För övrigt: trummisen Peter Corn är idag mest känd för att han spelar i det vediska black metal-bandet CULT OF FIRE.)

Var allt detta för seriöst, högtravande, pretentiöst? Var lugn, vi avslutar med en trio goregrind med grisgrymt och piccolovirvel: PIGSTY, JIG-AI och MINCING FURY AND THE GUTTURAL CLAMOUR OF QUEER DECAY (sic!). Obs att vissa av omslagen och titlarna inte lämpar sig för jobbdatorn eller barnsällskap. Eller musiken, för den delen. Lyssna på egen risk.

Mot bättre vetande hittar du listan här!