Få har väl missat att det är fotbolls VM med allt vad det innebär. Det har skjutits hit och dit (på planen) och passningar har både gått fram och hamnat i motståndarlagets händer (eller fötter om vi ska vara korrekta). Jag svär dyrt och heligt inför varje turnering att jag ska bojkotta på grund av att organisationen FIFA är lite problematisk och det hjälper inte att turneringen delvis spelas i cirkusstaten i väst. Men skit i det nu.
I skrivande stund, torsdag 9/7 kl 08:34, är åtta lag kvar i
turneringen och jag tänkte att jag ska vara lite hygglig och förutspå utfallet
i kvartsfinalerna åt er så ni kan spendera helgen på skogsrave eller någon
annan aktivitet som är bra för själen i stället för att ge er själva fyrkantiga
ögon och högt blodtryck.
Tyvärr har jag glömt min tyska bläckfisk hemma så vi får köra fotbolls-mortal kombat i stället. Av rättighetsskäl får ett inhemskt grind/döds/black-band representera sin nation. Ni som känner mig vet att jag har ett otroligt stort patos och är en väldigt, kanske den väldigtaste, rättvis domare så jag har valt att låta den gamle VM-94 hjälten Tomas Ravelli välja ut band som jag inte haft någon koll på sedan tidigare för att undvika spekulationer om fördelar och mutor.
Nu kör vi! Matcherna streamas gratis HÄR, antivirusprogram rekommenderas.
Match 1:
Alcest (Frankrike) Vs Tagrest (Marocko).
Alcest är ett band jag varit nyfiken på ett tag och som känner
att jag kommer vilja fortsätta upptäcka. Det är väldigt vackert och
atmosfäriskt, snyggt producerat och lite drömskt. Jag hade lite svårt att komma
över skönsången men ljudlandskapen går verkligen inte att klaga på. Det blir
lite spretigt med drömpopen och när man hoppar mellan albumen (jag började med Spiritual
Instinct från 2019).
Tagrest kör lite samma sak med inspiration från Marockansk
folktro och traditionella instrument. Det är inte lika välproducerat utan
slamrigare och låtskriveriet är inte lika välarbetat. Det är också betydligt
mer traditionell black med lite akustiska avstickare som oftast är väldigt bra
(på plattan To Bask in Heroic Tales of Yore åtminstone).
Matchen slutar 1-1, när det är bra är det riktigt bra hos båda banden men det är lite för spretigt. I förlängningen byter Tagrest in sin gamla demo Atlantean Ritual MMXXIII som dunkar upp bollen i krysset.
Marocko vidare.
Match 2:
Asgaroth (Spanien) Vs Oathbreaker (Belgien)
Nu blev det dramatiskt. Plånkiga elpianon och synthar som ev
är nallade från fantomen på operan blandat med dubbelpedal och en ganska ful
digital produktion utgör Asgaroths startelva. Plattan heter Red Shift (Peaceville
records) från 2002 och var ingen höjdare.
Oathbreaker däremot spelar snabbt och maler på bra. Plattan Eros|Anteros
(Deathwish Inc.) från 2013 är producerad av Kurt Ballou från Converge och det
märks. Ljudbilden är massiv och blasts blandas med d-takt och breakdowns. Det
påminner ganska mycket om just Converge men är lite rakare och inte lika
meckigt. Jag är ett fan.
Belgien vidare.
Match 3:
Trelldom
(Norge) Vs Heathen Deity (England)
Trelldom är tydligen ett av Graahls alla band och det blir
väl en bra representant för våra grannar. Jag har för mig att han kan vara lite
kontroversiell så vi dyker inte ner i det träsket utan lyssnar på plattan Til
minne… från 2007 som jag tycker har ett snyggt omslag med några jeppar som
går på ett snötäckt berg. Och det låter norskt. Produktionen påminner om gamla
Darkthrone, även om det inte är lika bra. Det är stabilt, inte jättekul men
stabilt.
Heathen Deity däremot låter modernt, sorl varvas med plånkande
akustiska gitarrer. Lite väl mycket plånkande akustiska gitarrer. Skivan Satan’s
Kingdom från 2024 är stabil, inte jättekul men stabil.
Trelldom petar in bollen på stopptid och vinner för skramlig produktion är bättre än modern kirurgisk och prat på norska om snö och granskog vinner över Albion-skiten med harpriff och körer alla dagar.
Norge vidare.
Match 4:
Nekyros
(Argentina) Vs Inquisition (Colombia)
Nekyros från Buenos Aires låter trevligt, det går både
väldigt snabbt och väldigt långsamt. Debutplattan Nyxian Path (2025) känns
väldigt gjuten. Produktionen låter som den ska, sångaren är bra på att gapa och
riffen är snygga. Det blir ett följ i streamingappen.
Colombias Inquisition har hållit på och harvat betydligt
längre. Jag fick debuten Invoking the Majestic Throne of Satan från 2002
rekommenderad. Musiken drar lite åt dödshållet och det är svårt att inte gunga
med på kontoret. När sången kommer i gång låter det lite som ett mumlande troll
som håller volymen nere för att inte störa grannarna. I egenskap av ett stort
grind-fan tycker jag att detta är lite kul och det tar inte lång tid innan det
växt på mig. Ett band till jag kommer lyssna mer på.
Här går det hela vägen till straffar men trollet i mål
räddar sista och Colombia går vidare.
Hoppas ni har haft det trevligt i dagens sändning. Nu över till Hjalmar och vädret.
/Oskar S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar