Fredagslistan 2025, vecka 7: Martin utforskar crustpunk, del 2

Gott folk! 

I slutet på förra året så gjorde jag en lista där jag började mitt utforskande av crustpunken, och denna vecka fortsätter jag denna vindlade färd i d-taktens förlovade land. 

Vi kör!

Listan hittar ni här!

Vi börjar någorlunda hemmavid med Malmös MODERAT LIKVIDATION, ett oerhört lämpligt band att börja med. Sätter inte bara tonen för listan, utan hela samhället. Bandet hade en första sejour mellan 1980 och 1985, lade ner, för att sedan återuppstå 2007. Det är från denna epok som vi hämtar listans musik - 2009 gav bandet ut "Mammutation". En skiva som på bred malmöitiska och skoningslös d-takt ondgör sig över samhället. Svårt beroendeframkallande!

Vi kör vidare med BÖDEL och deras "Dödsbringaren", en skiva som faktiskt är den bästa skivan jag hittills jag hört i år. Det är ett satans driv, desperation och en oerhört angelägen vrede i varenda låt som bandet har med på skivan. Det är låtar om sådant som de flesta av oss har en relation till - skolan, att sälja ut vår välfärd, mental ohälsa, en avfolkad glesbygd. 

Svensk/danska DOWN AMONG THE DEAD MEN är ett sidoprojekt mellan Dave Ingram från BENEDICTION och Rogga Johansson från RIBSPREADER och PAGANIZER och har en tydligt lutning åt death metal, inte minst representerat av Ingrams sång. Bandet har varit igång sedan 2013 och hunnit släppa tre fullängdare. Jag har valt mittenplattan "Exterminate! Annihilate! Destroy!" Det är en rimligt trevlig platta, vilket ju kan behövas som återhämtning efter BÖDELs slakt om ni frågar mig!

DISCHARGE. Jag hade ju kunnat göra flera fredagslistor där jag enbart utforskar detta legendariska bands diskografi. Av många betraktade som det grundande bandet till kängpunken från Stoke-On-Trent med bröderna Tezz och Bones Roberts. Inte bara införandet av d-takten är legendariskt tillskrivet bandet, de satte också ribban för hur medlemmar kom och gick och kom tillbaka. Jag får svårt att andas när jag tänker på hur helvetiskt svårt det måste ha varit att hålla bandet igång. Ni får "Hear Nothing See Nothing Say Nothing" från 1982. 

DISRUPT - aktivt mellan 1987 och 1993. Gjorde en hel massa splitar men bara ett enda fullängdsalbum - "Unrest" som kom 1993. Denna skiva är skrattretande bra - drivet, produktionen och samtliga låtar ligger på en finfin nivå. 

Vi tar helg på detta kamrater!

/Martin