Fredagslistan 2025, vecka 47: Snö så in i helvete.

 

Nu har den första snön kommit in över oss i Skåne. Detta har naturligtvis resulterat i inställda tåg och trafikolyckor. Samma skit, nytt år. Därför tänkte jag att det var lämpligt att köra lite black metal med snö och bitande iskyla som tema. Jag har medvetet valt bort de svenska banden Sportlov och Istapp så inga arga mejl om det tack. Vi kör igång direkt.

Listan hittar ni här och längst ner i inlägget. 

Carpathian Forest - "The Frostbitten Woodlands of Norway", (Fuck You All!!!! (Caput Tuum in Ano Est), 2006, Season Of Mist).

Vi börjar starkt i Norge. Nattefrost och hans kamrater har manglat ut sin thrashiga variant av norsk black metal i många år nu och frågan är om de någonsin kommer att slå denna skiva? Jag vet att många tycker att bandet är något av ett skämt pga konsertvideon som släpptes för ett antal år sen men ser man bortom detta är det kompetent mangel. Jag tycker också Nattefrost är bra på att variera sin sångstil. Extra plus för den lite läskiga synthen. 

Sorcier des Glaces - "(To the) Snow-Crowned Mountains", (North), 2016, Obscure Abhorrence Productions).

Vi kör vidare med lite frostbiten kanadensisk svart metall. Bandet har hållit på länge och som både omslag, logotyp, bandnamn och låttitel avslöjar handlar det till stor del om musik som besjunger köld och snö. Ganska atmosfäriskt och kanske inte så ondskefullt men ganska fint. Sorcier des Glaces betyder alltså istrollkarl på franska. 

Glaciation - "La mer, les ruines", (Sur les falaises de marbre), 2015, Osmose Productions).

Detta franska band fick jag upp ögonen för genom att Neige har varit medlem. Jag gillade deras första ep 1994 som helt enkelt gick ut på att försöka spela nostalgisk norsk black metal som den lät år 1994. Bandet kämpade vidare och släppte detta album. Här har vi en låt som inte handlar om berg utan istället havet. Jag som har hört ganska mycket fransk black metal och ett antal band som Neige har varit involverad vet ungefär vad jag förväntar mig. Atmosfärisk lite post-black metal av bästa snitt. Måste tillägga att jag verkligen gillar gitarren som flippar ur lite grann. Läste lite om bandet och det verkar ha uppstått någon sorts Batushka-situation med medlemmar som registrerat band som deras och spelat in material osv. Inget jag orkar gräva vidare i men drama ska ju alltid finnas. 

Immortal - "Nebular Ravens Winter", (Blizzard Beasts), 1997, Osmose Productions).

Tillbaka i Norge och de anrika gubbarna Abbath och Demonaz i Immortal. Här är de visserligen förstärkta av Horgh på trummor men i min bok är det egentligen bara två medlemmar i detta band. Immortal har alltid funnits med i den norska black metal scenen men lite på snedden. De har byggt en egen värld, Blaskyrkh, som de ganska ofta sjunger om. Ett evigt kallt rike. Musikaliskt är det väl här någonstans kring denna skiva de tappar gnistan. Abbath kväker på och riffen är elaka. Produktionen låter också som att man stoppat in allting och kört genom en kompressor. Jämntjockt och lite dödsigt.

Mayhem - "Freezing Moon", (De Mysteriis Dom Sathanas), 1994, Deathlike Silence Productions).

Vi avslutar denna lista med det mest klassiska black metal band som existerat. Kanske i konkurrens med Bathory och Burzum framförallt när det gäller kontroverser. Det är inget jag tänker skriva om. Jag kan bara konstatera att varenda gång jag lyssnar på denna skiva inser jag att det är den ultimata black metal skivan. Ingen skiva ger mig samma rysningar och fångar samma stämning. Det är unikt på alla de sätt. På ett sätt är det sorgligt att allt mitt lyssnande bara är med förhoppningen att jag ska lyckas höra någon skiva som ger mig samma känsla som DMDS. Det kommer förmodligen aldrig ske men jag ger aldrig upp hoppet. Den som ogillar denna skiva gillar nog inte black metal. Och om ni inte aktar er kommer nog Gehennah att ringa The Metal Police.

Det var allt från det köldbitna och snöiga Nordvästra Skåne för idag. Listan hittar ni här. 

/Oscar K.

Gomorron. Idag tar vi en titt på ganska nya albumsläpp där man valt att använda eld på skivomslaget. Jag ska säga redan nu att det inte är en jättebra lista det här men jag är nöjd med temat. Att jag döpt den till Dä brinner handlar om att jag en gång i tiden såg en sketch som jag inte minns något av mer än att själva poängen var just den där repliken, uttalad på dialekt. Lite osäkert vilken dialekt men något åt det värmländska hållet. Har jag för mig. Ja, med den här rätt oklara inledningen sparkar vi igång. Listan finns HÄR och längst ner i inlägget.

Först ut är LÁSTIMA. Ja, vi har alla befunnit oss i den här situationen. En kanske eller kanske inte lyckad fest har ägt rum på en strand, allt börjar lida mot sitt slut när morgontimmarna nalkas och det har blivit lite kyligt. Koftan åker fram, än duger elden för korvgrillning. Musiken är någon form av post-nånting eller kanske gaze-nånting och det lutar åt black metal. Det är inte helt oävet men det är heller inte min kopp med te utan jag lämnas med en lite trött känsla. Låten heter Redux och kommer från skivan med det poetiska namnet "A pain bloomed from my lungs".

KOMMODUS tar sedan vid och bjuder upp till samkväm framför valborgsmässobrasan. Detta är ett enmansband signerat Lepidus Plague som firar framför elden iförd såväl spikhandskar och liksmink som magkedja. Ljudmässigt en ytterst burkig black metal från Australien som känns dedikerad. Vet inte hur bra jag tycker att det är men det finns en charm och musiken passar bra till det lökiga skivomslaget. Man känner nostalgins vindar från sent -90-tal när man tittar på den här bilden. Vi lyssnar till Human Bulldozer från skivan "A foetal wolf in stained glass".

Ungerska ROTHADÁS tar till en mer kontrollerad eld i form av tända stearinljus i anslutning till dödskalle, gargoyles och järngrind. Ett riktigt snyggt omslag faktiskt och man har smakfullt nog använt sig av kontrasterande färger men albumnamnet är desto svårare: "Töviskert... a kísértés örök érzete... lidércharang". Musiken är väldigt doomig och murkig med solklara inslag av blast beats och det här tycker jag är en av listans bättre låtar. Tempot går upp och tempot går ner, allt man behöver. Dess namn? Tetemek tava... lidércek tánca. Så var det med det.

SARGEIST har släppt nytt, "Flame within flame". Omslaget bjuder på foto i sepiatoner av brinnande skål med dödskalle och tillhörande ritualklädd karl i bakgrunden. Inte så fantasifullt kanske men effektivt och direkt i sin kommunikation. Man fattar ganska exakt hur det kommer att låta. SARGEIST har jag lyssnat på då och då genom åren och uppskattar deras melodiskt punkiga black metal. Här är det inga krusiduller och utsvävningar utan rakt på, enkla ackord och inget tjafs. Ska dock sägas att det här inte är deras bästa album utan de var klart bättre förr. Något med deras allmänna attityd får mig ändå att tänka på MOTÖRHEAD, frid över Lemmys minne.

Slutligen kliver vi ner i grottan med GRAVE INFESTATION och tar en titt på deras "Carnage Gathers". Här får vi eld i form av brinnande facklor i tidigare nämnda grotta, gistna lik i förgrunden och en hyfsat levande en som håller på med något totalt fuffens i bakgrunden. Oklart vad men lurig ser han ut. Låten Ritualized Autopsy bjuder på klassisk dödsmetall med habilt growl och sväng. Det här är musik som inte överraskar ett dugg utan som vi hört förr i olika versioner och det landar på ett medelbetyg. Man tråkas ut en smula men blir inte direkt arg.

Med detta greppar vi vår molotovcoctail och tar helg.

/Susanne

Fredagslistan 2025, vecka 46: Dä brinner!

Fredagslistan 2025, vecka 45: Martin utforskar crustpunk: Sverige

 Gott folk!

Det senaste året har jag alltmer kommit att snöa in på och aktivt leta upp bra band inom punken. Det var i stort sett bara en tidsfråga innan jag gled in på den välmarinerade mackan som stavas crustpunk. Jag är bara i början, egentligen, att på allvar sätta mig in i vilka band som är lite extra värda att hålla koll på, så jag misstänker att det kan komma fler listor på temat. 

Ni hittar listan här om ni kör med Tidal, och här om ni föredrar YouTube. 

Vi kör!

Vi öppnar med legenderna i ANTI CIMEX som bildades 1981 och minsann såg till att räkna flera städer som sin hemvist. Bandet räknas som ett av pionjärbanden inom den skandinaviska crusten, och det är inte svårt att förstå varför. Detta driftigt d-taktsdyrkande band hade, likt många band inom genren, ett problem med att medlemmar kom och gick, och de splittrades bara för att återuppstå fem år senare och släppa skivan som jag hämtar låten 1990 i från - "Absolute Country Of Sweden". 

Såklart höll ANTI CIMEX inte ihop även denna gång, utan splittrades men ur dess spillror reste sig WOLFBRIGADE som först hette WOLFPACK men då detta namn associeras med extrem organiserad brottslighet så kanske bandet kände att det var läge att byta? WOLFBRIGADE lirar mist lika stökigt som ANTI CIMEX men ljudbilden är betydligt mer polerad, i alla fall om man drar igång Your God Is A Corpse från "Life Knife Death". 

Vi fortsätter på det något religiösa temat och MOB 47 med låten Religiös Farsot. MOB 47 är inte ett band som håller igen på tempot. Det är rejält var det slirar nästan hotande nära kollaps mest hela tiden. Något som bandet inte slirar på är sin i det närmaste överjävliga stringens att hålla bandet igång. Sedan bandet startade om igen 2005 så har det varit igång, en bedrift av stora mått måste jag säga. 

SKITSYSTEM, svårt att inte ha med detta magiska band i listan. Detta legendariska gäng från Göteborg startades av bland andra Tompa Lindberg och Adrian Erlandsson och hade såklart sin beskärda del av medlemsbyten i takt med att det började gå bra för både AT THE GATES och THE HAUNTED. Det är omöjligt att inte gilla det helvetiska driv som SKITSYSTEM åstadkom på sina skivor. Det samvetslösa hatets plågor från "Stigmata" har inte bara en grym titel, jag blir alldeles till mig varje gång jag lyssnar på den. Frenesin, det formligen stänker av den rakt igenom hela låten. 

TOTEM SKIN, ett för mig totalt okänt band tills för en vecka sedan. Orimligt egentligen då jag gillar det band som låtskrivaren Christoffer Öster bildade efter TOTEM SKINs nedläggelse - DÖDSRIT. 

TOTEM SKIN hann ge ut två skivor - jag har bara hunnit lyssna på "Still Waters Run Deep" - men tycker redan där att det var synd att bandet lade ner, för satan så bra detta är. In Darkness I Sleep har både ett fett driv och ett grymt tungt sväng som det inte är svårt att gå igång på. 

Vi tar helg på detta kamrater!

/Martin