Fredagslistan v 24: Gitarrsolon!

Gitarrsolon är en ädel konst som få behärskar och jag tänkte viga denna lista åt att skilja agnarna från vetet, eller annat sädesslag om ni skulle vara glutenintoleranta. Old school influencern Aristoteles beskrev i sitt storverk musikens väsen från 300-talet före Kristus att ”ett shysst stycke solo handlar lika delar om teknik såväl som ton, i den bästa av värdar avsaknaden av dessa. Och bara sopor gömmer sig bakom sina pedaler.”. Som tur är visar det sig att han är en trevlig prick som gärna ville hjälpa till med veckans lista. Värt att lyfta är att gamle goda A är ett stort punkfan som älskade en stökig och skramlig produktion. Det går även rykten i akademikerkretsar om att han lyssnat mycket på rak 4-taktsskrammel ala Ramones på sistone vilket kan ha påverkat urvalet låtar han skickade till mig på messenger innan idag.

Så släng er Wahpedal i valfritt vatten och skruva lite godtyckligt på stämskruvarna, nu rockar vi!

Listan hittar ni i vanlig ordning HÄR.

 Först ut är en av värdens främsta allkonstnärer och scenpersonligheter. Han föddes 1956 i USA i en superkristen familj och fick det spexiga namnet Jesus Christ Allin men tog senare artistnamnet GG ALLIN efter att brorsan i ung ålder sa GG istället för Jesus Christ. Hur som helst är solot i klassikern Bite it you scum nonchalant och släpigt spelat och ett föredöme för unga gitarrister som filar på sina första låtar.

Vi går vidare till 80-talets New York och hälsar på mästarna i REAGAN YOUTH. Deras musik kan beskrivas som ironisk, uppkäftig och stundtals smaklös kombinerat med snabb och skitig. Ni som kan er matte vet att den ekvationen ger en stor guldstjärna. Solot i Degenerated är ett skolboksexempel på vikten av gitarrton. Förstärkaren låter som sprängts och lagats med silvertejp vilket ger ytterligare en dimension i låten. Underbart.

Vi går vidare till en klassiker när man pratar om solon. Doyle Wolfgang Von Frankenstein (ja, han heter faktiskt så) behöver bara tre toner i sitt ikoniska solo i låten We are 138. Bandet heter MISFITS och vad dom menar med 138 har jag inte aning om. Det är inte ofta jag fattar vad Glenn Danzig pratar om och när jag frågade Aristoteles i messengerchatten svarade han bara ”släpp det, han är från Jersey..”.

Hur vet man att det kommer a komma ett fett gitarrsolo? Jo, någon skriker stigma. Ni som vet vet. New Yorks kungligheter AGNOSTIC FRONT vet hur man håller äkta hardcore levande och Vinnie Stigma är punkens Keith Richards. Jag hade egentligen velat ta en gammal låt men vi tar For my family från plattan Warriors.

Sist ut är världens bästa band. THE SPITS. Punkt.

 

Hoppas att detta var informativt och att ni kommer se på musik med nya ögon efter detta uppvaknande.

 

/Oskar S