fredag, oktober 26, 2012

Fredagslistan vecka 43: Den pretentiösa listan

Pretentiös, betyder enligt Svenska Akademiens OrdLista, "alltför anspråksfull, fordrande, utmanande".

Då förstår ni vartåt det barkar med denna veckas fredagslista. Susanne kommenterade detta faktum häromdagen med de bevingade orden, "gudars vad mycket dålig musik jag lyssnade på igår kväll". För visst kan det slå över på denna sida av skalan när vi pratar pretto. Det är ju kanske snarare så att det verkligen är med den innebörden ordet fått i dagens språkbruk som det blir totalt fel. Alla dessa temaplattor, cykler, mastodontverk där det mesta bara är utanpåverk med väldigt lite innehåll.

Å andra sidan så kan prententiös musik när den funkar vara det bästa man har hört.

Så var det i alla fall för mig då jag hörde DREAM THEATERs "Images And Words". Bara titeln på skivan gör att bandet kvalar in på listan. Om man dessutom tar Metropolis (Pt. 1) så blir det än mer så. Lägg till detta att versionen jag valt kommer från bandets 20-årsjubileum inspelad med en fullödig symfoniorkester så blir det en värdig öppning på veckans lista.

Vi fortsätter med ett band utan vars musik DREAM THEATER med största sannolikhet inte hade existerat - RUSH. 1975 släppte bandet Caress Of Steel en skiva som i alla fall skivbolaget räknade med skulle bli bandets stora genombrott. Skivan sålde en hel del under förväntningarna och bolaget fick aningens panik inför nästa skiva som de dumdristigt nog försökte påverka bandet att göra mer lättlyssnat. Vad gör då bandet tror ni? Precis, släpper en skiva som berättar en dystopisk framtidsvision som utspelar sig 2112 och innefattas i ett stycke musik som är 20 minuter långt. Pretto? You bet your ass. Men också ett genidrag då skivan anses vara en av de bästa i bandets diskografi och därför att skivan sålde av bara fan. Det är, om ni vill ha undertecknads ringa åsikt, inte svårt att fatta varför när man lyssnar på 2112.

QUEENSRYCHE. Jag antar att ni har följt med i den bittra fejden som det bandet blivit. Alex har skrivit om den om ni missat den. Innan dess var bandet vansinnigt bra - jag har själv tokdyrkat plattor som "Empire" och, såklart, "Operation: Mindcrime". Jag visste att jag ville ha med en låt från den skivan när jag och Susanne hade kommit fram till temat för veckan. Bandet gjorde en fin version av Suite Sister Mary på "Mindcrime At The Moore" då bandet körde både I och II rakt efter varandra. Frågar ni mig så kan man med fördel sluta lyssna efter Eyes Of A Stranger då "Mindcrime II" inte håller samma klass. Skiva ett däremot är oerhört bra - att göra ett konceptalbum om en heroinmissbrukare gone politisk lönnmördare efter hjärntvätt och som involverar en ond doktor, en korrupt präst och en ex-prostituerad gone fullblodsnunna ger fullt utslag på prettomätaren.

Black Metal som genre rymmer en hel drös mindre lyckade band. Genren som sådan ställer oerhörda krav på sina utövare på ett sätt som inga andra genrer gör på trovärdighet och stringens. Jag ska inte ens låtsas vara expert på denna subgenre, till det har bloggosfären och jag utnämnt Förintelseförsamlingen ledd av Hatpastorn, men jag vet att jag är på säker mark då jag hävdar att WATAIN är ett band som med råge lever upp till genrens hårda krav på att vara trve. Kolla bara in Waters Of Ain som på ett mycket imponerande sätt avslutar en magiskt bra platta "Lawless Darkness" och ni är tvugna att inse att bandets musik verkligen är pretentiös i ordets allra mest positiva bemärkelse.

Om polaren Mats läser detta inlägg kommer han bli glad nu för AVANTASIA är ett av hans favoritband vid sidan av SABATON. Jag vet, jag har försökt få honom ur detta moras, men det går inte. Han blir som en trotsande 3-åring när jag hävdar att SABATON inte är bra. Mycket underhållande att se. AVANTASIA är tysk (i alla fall i grunden) powermetal. Det är mycket tjosanhejsan inom den genren. Vad som dock är pretentiöst i dett fall är två faktorer: projektets första plattor var tematiska metaloperor om ett mytiskt land med dvärgar och religiösa dillerier. På senare år har bandet vuxit ut till ett mastodontprojekt ifråga om logistik. 2008 reste ett imponerande följe jorden runt på 20 dagar och gigade skiten ur sig. Blir lätt så då i stort sett alla inblandade har andra huvudband. Oerhört pretto. En annan rolig sak är att trummisen heter Bohnke i efternamn. Måste vara taget.

Forget Not är en låt från NE OBLIVISCARIS debutplatta "Portal Of I". Jag tycker mycket om den skivan då den bjuder på ett hejdlöst bevis på begreppet all in. Galet långa låtar, och ett flitigt nyttjande av fiol. Det hade kunnat bli prick hur dåligt som helst. Nu är det inte det.

Jag avslutar min del med COHEED AND CAMBRIA och en låt tagen från bandets fem skivor långa svit som också är titeln på en serie skriven av bandets primus motor Claudio Sanchez, "The Armory Wars". Fem skivor lång. Att göra en tematisk platta är pretto nog, men fem. Dock bjuder sviten på en hel del riktigt bra musik som exempelvis Ten Speed (Of God's Blood & Burial) från  "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness". Jag vet att jag är lite tråkig när jag väljer en låt från den skivan, men den står sig fortfarande som den bästa skivan i serien i min bok.

Orkar ni läsa lite till? Det hoppas jag nu när Susanne bidrar till veckans lista. Susanne inleder sin del av listan med tysk black metal. EISREGEN tänker ni då kanske? Det hade kunnat vara det, men istället drämmer Susanne till med NECROS CHRISTOS, (grekiska för död kristus=prettopoäng). Och det låter fruktansvärt seriöst om Baal Of Ekron. Ekron var en av städerna som ingick i den så kallade Philistene Pentapolis, en sammanslutning av fem städer i Kanan. Baal är en hederstitel som betyder härskare eller herre. Ja, ni märker att bandet tänkt till ordentligt. Och låten har en mäktig elitistisk feel tycker jag.

Vi rör oss vidare till THE SUNWASHED AVENUES. Låten heter Dolphin Tower End Of Reason tagen från skivan "Blue Dolphin". Jag kan säga att detta lätt är det mest skitnödiga jag hört på hela veckan. Jag vill efter tre minuter av detta musikaliska moras uppsöka bandet och med emfas berätta hur erbarmligt neggopretto detta är. Fy fan.

Spräckt ägg på omslaget - Check. Referens till rymden - check. Krystad laidbackfeel - check. Rätt gissat, det är WOLFMOTHER vi pratar om och deras "Cosmic Egg". Nu vet jag att jag skiter i sakristian, men vad är grejen med denna retrorock som folk hyllar? Det låter ju så fullkomligt trist och döfött att jag vill hoppa från bryggan ner i en isvak i ren desperation. De "rätta" referenserna må stå som spön i backen - detta funkar inte för mig.

Tack och lov dyker DILLINGER ESCAPE PLAN upp och räddar dagen. Och de har blivit mer skogstokiga än vanligt i Milk Lizard. Blåssektion, piano, desperat sång. Men de reder ut det alldeles galant och lyckas hålla sig på rätt sida av linjen för att jag inte ska börja dampa på samma sätt som mot WOLFMOTHER. Fruktansvärt stark refräng också.

Varning utfärdas för introt i Withdrawal av FARSOT. Glest och stringent uppvisande av att man lirar på bra grejer. Det är extremt pretto i min bok. Att låten bitvis går i 3/4 (prettotaktarten framför alla) bidrar såklart till att låten peakar på prettometern. Längden på 8:37 är såklart också en starkt bidragande faktor.

ALCEST. Det räcker att kolla in loggan så fattar ni varför detta projekt är med.

Precis. Att dessutom musiken är starkt påverkad av drömmar som Neige hade som liten och att sången är på franska gör såklart att skalan inte räcker till för att mäta prettonivån på detta. Musiken då - den är i alla fall i Nous Sommes L'Emeraude skir och oerhört vacker.

Det kan man inte säga om KRALLICE som avslutar listan. En onödigt svagt intro innan alibiriffandet sätter igång. Och hålls igång under i stort sett hela jävla låten. Som är en kvart lång. Sången är korrekt i den mån man gillar att lyssna på någon som skriker av sig sin ångest ner i en kakburk. Ja ni fattar att detta inte är min kopp te. Alls. Pretentiöst är det dock så det räcker och blir över. Bandet har till exempel en logga som är helt befriad från text. Man skriver låtar om esoterism och bilden på bandet på Metal Archives visar gänget ute i en vinterskog.

Nä, nu stänger vi butiken innan jag imploderar.

/Martin


2 kommentarer:

Kim sa...

Haha, det här var den skönaste fredagslistepresentationen på länge!

Återstår bara att se om prettomixen i sig är lika skön :-)

Metallbibliotekarien sa...

Tack Kim :)

Featured Post

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet

Goddagens! Idag är det inte bara fredagen den 13:e utan även lucia och då kan vi ju passa på att tänka både på blandade skräckfilmer och på...

Populära inlägg