onsdag, december 07, 2011

När ja blev nej...

Konserten med YES igår var en katastrof. Jag älskar bandet, jag älskar musiken och jag älskar den nya skivan men att de släpper upp den nya sångaren på en scen är för mig hel obegripligt. Han sjöng så falskt att jag hade skämshatten på under hela spelningen, det var en ren bedrövelse att behöva bevittna. Under inledande låten, Yours is no disgrace, trodde jag inte det var sant. Det gjorde inte publiken runt mig heller, flera av dem skakade på huvudet och efter ungefär en halvtimme fick en gubbe bredvid mig nog. Han tittade ledsen ner i golvet och gick därifrån.

Bandet var det inget fel på, det lät lite avvaktande i början men de kom in i det ganska snabbt. Geoff Downes var dessutom en ren fröjd att se, och under de instrumentala passagerna gick det åtminstone att njuta lite. Men varför i helvete drar man igång skyhöga låtar som And you and I eller Heart of the sunrise? Hör verkligen INGEN i bandet hur illa han sjunger? Jag förstår verkligen ingenting, jag har trott att de är perfektionister allihopa men detta kan absolut inte stämma.

Det var en enorm besvikelse igår, den tveklöst största av alla konserter jag hoppats på och längtat efter. Jag kommer med all sannolikhet aldrig att se dem igen, åtminstone inte så länge de låter denna klåpare misshandla deras vackra musik.

Det är en svart dag i mitt musikliv.

/Alex

Inga kommentarer:

Featured Post

Fredagslistan 2019, vecka 33: Once more into the breach, dear friends!

Gott folk! Tillbaka på lönearbetet sedan i måndags, och det har ju inneburit en omställning från sovmorgnar till att gå upp i en helt orim...

Populära inlägg