Det här är plattan på vilken gitarrerna får så satans mycket spelrum att man baxnar. "Omnivium" är plattan som får alla instrumentalistnördar att göra på sig i ren yrsel. Gillar man, som undertecknad, folk som kan, 1. lira brallorna av de flesta, 2. skriva låtar som håller hög nivå - då är OBSCURA verkligen ett go-to band.
Kom ihåg att WeRock-kollega Jonte tyckte att det blev alltför mycket av det goda:
Men, nja. Efter det lyckas tyvärr inte ”Omnivium” - den tredje fullängdaren i ordningen – hålla mig kvar. Visst, det går fortfarande i ett imponerande tempo, samtidigt som bandet lyckas att åstadkomma rejält med tyngd, även i efterföljande spår, men när progginfluenserna får ta överhanden dör lite av charmen hos undertecknad. Det känns främst rätt frustrerande när ett gediget death metal-ös blir avbrutet av knepiga taktbyten, malplacerade akustiska partier eller, kanske värst av allt, baspretentioner på sina ställen.
Där har ni några anledningar till att skivan i motsats till Jontes tyckande, går hem nåt så in i jäveln hos mig. Jag erkänner villigt att jag har mycket svårt att motstå uppvisningar i teknik när det låter så här pass bra, och låtarna håller denna kalibern.
/Martin
2 kommentarer:
Men nu har du ju fel Martin. Rent objektivt alltså :)
Hahahaha - jasså? Rent subjektivt tycker jag att jag har rätt ;-)
Skicka en kommentar