fredag, mars 25, 2011

Through The Looking Glass: SPOCK'S BEARD

SPOCK’S BEARD – V

Ja, det här var då en glad överraskning! Vet inte om det är så lätt att lista ut det, men jag har en svaghet för just progressiv musik i form av OPETH, BETWEEN THE BURIED AND ME, tidiga DREAM THEATER när det gäller metal och faktiskt – GENESIS när Peter Gabriel var sångare och innan bandet började göra väldigt mainstreaminriktad musik. Tänk bara på vilken skitlåt We Can’t Dance är och vilken fullständigt skruvad affär Firth of Fifth är – där har ni en värld av skillnad.

Men nu ska vi inte prata om dessa band, utan om SPOCK’S BEARD som har gett ut ett antal skivor. Baserat på vad jag hör på ”V” ska jag nog kolla upp de andra med. Jag brukar ofta tänka på låtlängd – när låtar är långa brukar många dra öronen åt sig, inte jag. Jag tycker det är mycket intressant när band tar i ordentligt och utmanar sig själva att skriva långa låtar med substans – det gör SPOCK’S BEARD. Man inleder med en 16 minuter lång dänga, trycker in 4 kortare låtar i mitten och avslutar med The Great Nothing på 27 minuter.

Frågar ni mig är den inledande och den avslutande låten bäst – här märks det att bandet tar i ordentligt och köttar på i sann mastodontanda. Det är också dessa låtar som svänger hårdast. Mellanlåtarna är för all del trevliga men liiite väl mähäiga bredvid de verkligt monumentala At The End Of The Day och The Great Nothing som innehåller långa härliga instrumentala partier som jag gillar riktigt mycket. För ett renodlat metalhead skulle nog en del av musiken innebära lite för mycket av ett rödskynke i form av jazzinfluenser, blåsarrangemang och en ganska snäll men för ändamålet bra ljudbild.

Spelmässigt rör det sig såklart om grabbar som kan hantera sina instrument – och att detta faktum ska demonstreras är ganska så självklart – och gillas. Att det görs inom en musikalisk kontext och inte urartar till rena solitära solon á la frijazz är bra.

Skulle jag bara betygsätta de två favoritlåtarna skulle det bli ett högt betyg. Nu nöjer jag mig med att säga att ”V” är en väldigt bra platta.

/Martin

Inga kommentarer:

Featured Post

Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa

Ohoj. Då har turen kommit till mig och min årsbästalista. Jag får säga att det här året har det varit knivigt. Inte för att det har släppts ...

Populära inlägg