onsdag, april 19, 2006

S:t Anger



S:t Anger är en platta som jag i mångt och mycket emottog med blandade känslor. Å ena sidan var det oerhört skönt att ha tillbaka gruppen i grym aggresiv anda - men å andra sidan var produktionen riktigt usel. Produktionsdelen av skivan har gjort att många av mina kompisar helt har dömt ut skivan, något som kanske är förståeligt med tanke på Metallicas tidigare skivor har låtit. Personligen tycker jag att S:t Anger är ett steg i rätt rikting för bandet som närmast hade blivit en karikatyr av sig själva med lågbottennappen Load och Re-load på sitt samvete. Visst, produktionen på S:t Anger ligger flera snäpp under Metallicas vanliga nivå, något som tyvärr döljer flera utmärkta låtar - och då pratar jag inte om Frantic! Dessutom tycker jag att själva Fuck-it-all-and-fucking-no-regrets-attityden formligen sprutar om skivan, och det är ju alltid trevligt.

Inga kommentarer:

Featured Post

Fredagslistan 2019, vecka 33: Once more into the breach, dear friends!

Gott folk! Tillbaka på lönearbetet sedan i måndags, och det har ju inneburit en omställning från sovmorgnar till att gå upp i en helt orim...

Populära inlägg