Till minne av Scott Columbus

Det var ju själva fan vilket år detta är. En efter en lämnar oss. Jag vaknade imorse till nyheten att Scott Columbus (MANOWAR) har lämnat oss, han blev 54 år. Mer än så vet jag inte men jag spenderade bussresan till jobb på att fundera lite på min relation till bandet.

En gång på tidigt 90-tal lärde jag känna en av världens troligtvis mest bevandrade hårdrockare, om jag någonsin haft en fundering på vem som spelade vad med vem och när så har jag sedan dess alltid vetat vem jag ska fråga. Samma människa öppnade upp en hel värld med vanliga och ovanliga band för mig, och ett av banden jag lärde känna då var just MANOWAR. Jag föll som en fura.

"Hail To England" och "Into Glory Ride" blev snabbt favoriter och den då nya skivan Triumph Of Steel hamnade på samma topplista. Jag åkte in och såg bandet i Köpenhamn 1994 och råkade då hamna mitt i en MTV´s Headbanger´s Ball On The Road-inspelning, mitt hittills enda MTV-framträdande :) In any case, jag har sedan dess trappat ner MANOWAR-lyssnandet igen, Hail To england åker fortfarande på med ojämna mellanrum och så även några av de andra skivorna men bandet har inte lyckats behålla mitt intresse ända fram till 2011. Med detta sagt vill jag ändå säga att Scott Columbus och hans tämligen monotona men stenhårda trumstil lämnat ett outplånligt avtryck i mitt liv, och för detta är jag evigt tacksam. Det var en tråkig nyhet att vakna till och jag hoppas han är på ett bättre ställe nu. Där det finns glass.

Tack för introduktionen till bandet Svärra :)



/Alex