Intryck från Roskildefestivalen

Just återkommen till verkligheten efter en vecka på Roskildefestivalen kan jag inte säga att jag direkt ångrar att jag åkte -- bra väder, god öl, goda vänner och framför allt många bra konsertupplevelser. Bäst? Det får nog bli delad förstaplats mellan Opeth och Tool. Att Opeth är ett sjukligt kompetent band visste jag sedan innan - men det som bandet bjöd på tog andan ur en. Det blev precis som påannonseraren sa - "It's going to be heavy, it's going to be beautiful". Mig veterligen finns det inget band som lyckas kombinera skönhet och tungt mangel i den utsträcking som Opeth gör. Att sedan bandet lyckas hålla ihop låtar som snittar 10-12 minuter förstärker bara bilden av Opeths kompetens. På den timme bandet spelade körde de 6 låtar! Tool blev en ny trevlig bekantskap för mig och bandets spelning kan bara beskrivas som en totalupplevelse - musiken var bara en del av den multimediashow bandet vräkte över den stora publiken. Helt sjuka animeringar och filmsnuttar förstärkte konserten på ett sätt som gjorde en knäsvag och bandet kunde lätt ha spelat en lång stund till än det 1 1/2 timme långa set som de fick.
Största glada överraskningen var Trivium (se bild) som i det närmaste slaktade publiken med sin konsert. Trots att bandet har en mycket låg medelålder, kanske den lägsta inom metal var det inget fel på den podus och det självförtroende bandet har - vilket det gavs bevis på när sångaren beordrade publiken att "get your fucking horns in the air" och ett helt hav av nävar sträckte sig mot tälttaket. Brutalt mangel, respektingivande kaggearbete och snyggt koordinerat headbangande gav intrycket att detta band kan bli riktigt stort.
Strax efter Triviums spelning begav jag mig bort till Pavillion där svenska Burst levererade sin numera belönade metal - och som de gjorde det. Volymen var naturligtvis hög men den furiösa attack som företogs mot publiken var fenomenal. Det är ju bara så skönt att se ett band komma ut på en scen med viljan att göra en bra spelning och sedan göra just det. Största besvikelsen då? Tyvärr - Guns 'n' Roses. Ett band som visserligen har gjort några av rockens bästa låtar men som inte har gett ut en skiva på evigheter har inte råd att komma ut på scenen en timme efter utsatt tid. Att bandet dessutom plågade publiken med intetsägande jam och 6 dåliga solon bara för att Axl skulle hinna med att byta skjorta totalt dödade konserten. Kör - bromsa, kör - bromsa. Med en sådan formel blir det inget flyt i konserten, och då spelar det ingen roll hur bra bandet framför sina låtar.

Totalt sett var årets festival mycket bra, och det är rent märkligt hur bra stämning det kan råda på ett ställe som under festivalen är Danmarks fjärde största stad! Det utbud av upplevelser som festivalen kan erbjuda gör att man kan bortse från de odörer som härskar på vissa ställen, man kan bortse från dammet, att trängas, att stå och vänta på att få köpa öl eller mat så länge att man förlorar förståndet. Det är ett ganska gott betyg för en festival.