Gott folk!
Det är dags att kolla in Bangladeshs metalscen. Att den globala metalcommunityn är stor, det vet vi sedan innan. Vissa länder är överrepresenterade i statistiken när det kommer till metalband per capita. Hur många band tror ni att Metal Archives listar som kommande från landet mellan Indien och Myanmar (Burma) och hemvist till den mäktiga mangroveskogen? 83 stycken. Många av dem kommer från huvudstaden Dhaka, såklart, men jag har bemödat mig att leta fram band som är klart lyssningsvärda från andra städer också.
Vi kör!
Vi inleder med NECROLEPSY från Sylhet, en stad med en halv miljon invånare, ungefär. Om ni tänker att "nu blir det rens, för loggan ser kvistig ut", ja kamrater, då tänker ni fruktansvärt rätt. Här vankas det pugilistisk brutal death metal så blodet sprutar. NECROLEPSYs musik trycker på så många rätta knappar att jag blir lite till mig. Mycket fin teknik, men ändå med så fruktansvärt härlig känsla för sväng! Lägg till lite hamrande på träblock, svinfint trum- bas- och gitarrspel samt helt moderiktig brutalguttural sång och ni kan bonga in ett merchköp för min del när löningen kommer.
IONIC BOND från Chittagong, landets andra stad i storleksordning med nästan 8.5 miljoner invånare. Här bryter vi av med melodisk döds. Det är mycket inspo från AMORPHIS utan att vara helt efterhärmande. Riktigt nöjsamt att lyssna på den här sextetten - det är musik packad med känsla och en tydlig kunskap om vad melodisk döds går ut på.
Icarus Falls Again kom förra året, och den får mig att hoppas på mer musik inom kort från bandet.
Bandet som fick mig att fatta att Bangladesh har en scen att kolla in. NAWABS OF DESTRUCTION kommer från huvudstaden Dhaka. Deras "Rising Vengeance" fick mig att ändra om i årsbästalistan 2020, den var så satans bra. Progressiv death metal med ett episkt anslag, ja ni fattar att jag hade svårt att stå emot. Låten jag valt är, förhoppningsvis, tecken på att det snart kommer en fullängdare till.
Divinity's Curse svänger och bänder åt alla möjliga håll och får mig att inse att det här bandet kommer inte "bara" vara ett band med en bra skiva under bältet.
Vi håller oss kvar i Dhaka och säger hej till SERPENT SPELLS. Vi gör det med besked - jag har lagt till hela EP:n "Mantras Within Ascending Fire". Jag gillar det här bandets svärtade death metal en hel del. Är det lite ostigt att ta till lite reverb på sången? Ja, det är det ju, men det funkar ju så förbannat bra. Pukljudet som dånar fram är inte heller att förakta. Helt originellt är detta ju inte, men jag har spelat den här EP:n en försvarlig mängd gånger, och den träffar rätt varje gång.
Vi återvänder till Chittagong och avslutar med bandet med listans märkligaste namn - POWER OF GROUND. Vad betyder det ens? Brutal teknisk thrash metal är det i alla fall. Detta är så gött flippat att jag kan nog utan tvekan säga att antingen gillar man detta, eller så gör man det inte, haha! Introt med de så typiska tablatrummorna får mig att tänka på Trilok Gurtu (vilket alltid är bra) . Resten av låten
Shaman Of The Inner Soul går inte av för hackor, och jag vill gärna ha mer. Det är meckighet, driv, lite ockult stämning. Ja, och så tvåtakt då.
Gott folk vi tar helg på det!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar