Dagens lista blev en ganska säregen blandning så här med facit i hand och anledningen till det är att jag varit inne på dystopi-spåret under ett par månader nu. I och med den stora stadsfestivalen i Helsingborg i sommar (H22) har vi från bibblans håll beslutat att ge den innovativa glättigheten som ofta kännetecknar en stads- och bomässa en motvikt i form av dystopi som tema. Därav har vi köpt in böcker inom genren, roddat ihop en utställning, gjort ett gäng författarsamtal, bjudit in P3 Dystopia för paneldebatt, anordnat en novelltävling och en hel massa annat. Så det kändes dags att även färga in fredagslistan i dystopins färgspektra men för att balansera upp det hela får även utopin en plats. Temat för idag är således Utopi vs Dystopi. Vi kör igång!
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
fredag, juni 10, 2022
Fredagslistan 2022, vecka 23: Utopi vs Dystopi
Jag går ut med ett säkert kort redan i starten, NAPALM DEATHs klassiska "Utopia Banished" är ju given i den här listan och från den fick det bli The World Keeps Turning. Jag upptäckte NAPALM DEATH någon gång runt -92-93 då jag köpte "SCUM" av en ren slump på den lokala skivaffären i Örebro. Eller ja, slump var det väl inte egentligen utan det faktum att omslaget såg fränt ut. Det var ju mycket så på den tiden att man köpte skivor på måfå om omslaget var rått och det visade sig vara en ganska rimlig strategi så här i efterhand.
Vi fortsätter på grindspåret med PIG DESTROYER. Synthetic Utopia släpptes första gången på en demo 1997 och jag fick nys om bandets existens ganska exakt tio år senare då det lysande albumet "Phantom Limb" kom ut. Den skivan gick sannerligen varm hos mig. Grindcore ska vara snabbt och ösigt som vi alla vet och Synthetic Utopia klockar således in på ganska exakt 40 sekunder. Underbart är kort!
Lite långsammare tongångar härnäst med THE COMMITTEE. Jag har i princip lärt mig stava deras namn rätt nu, det handlar om att lägga till dubbla bokstäver nästan överallt så är man i hamn. Albumet heter "Utopian Deception", släpptes 2020 i slutet av maj månad och från det har jag valt spår ett - Awakening - Unimaginable. THE COMMITTEE är ett riktigt höjdarband som spelar kvalitativ black metal med atmosfärisk bas och texter som drar åt dels det politiska och dels det ockulta. Jag kan varmt rekommendera hela deras diskografi när jag tänker efter.
Nästa låt - Dystopia med MEGADETH - känns också självskriven i listan även om jag ärligt får säga att jag inte alls är särdeles inlyssnad på MEGADETH. Eller så här då, jag blev oerhört förtjust i "Countdown To Extinction"-plattan när den kom och då i synnerhet låten Symphony Of Destruction. Så jag köpte skivan, lyssnade ett tag, tröttnade, sålde den, ångrade mig och köpte den igen. Och tröttnade och sålde den. Och fan vet om det inte snart är dags att köpa tillbaka den igen! (Och fan vet om jag inte har berättat den här historien både en och två gånger förut.) Jag tror att MEGADETH är ett band som kommer passa mig ypperligt i takt med stigande ålder (och stigande tolerans för gitarrsolon i parti och minut). På omslaget till albumet "Dystopia" har man klämt i för kung och fosterland med Terminatorkänsla och det är klädsamt.
Och håll i hatten nu för även bandet ICED EARTH har gjort en låt med titeln Dystopia. Med handen på hjärtat kan jag säga att ICED EARTH har jag verkligen inte lyssnat på många sekunder av mitt liv men nu när vi ändå är inne på spåret som stavas heavy metal med thrash-vibbar så varför inte! Här finns allt man kan önska från en hårdrocksvideo - skinnjackor, armband och grabbig attityd och framför allt en väldig massa svetsloppor som yr från alla håll och kanter! Det var nog främst det som charmade mig om jag ska vara ärlig för musiken är inte riktigt gjord för mig även om den på sitt sätt är lite... ja, jag vet inte, nostalgiskt rar? Fantastiskt omslag med någon flygdemon som härskar över en stad.
Sista bandet ut heter 1984, kommer från Indonesien och lirar crust. Precis som man kan tänka sig har de lånat bandnamnet från George Orwells pangroman med samma namn. En av mina favoritdystopier får jag säga och musiken gör mig heller inte besviken. Eftersom allt inte är upphackat i portionsbitar på youtube så får ni hela EPn "Dystopia" från 2018 men den är strax under tolv minuter så det mäktar vi med.
Med detta tar vi helg! På återseende.
/Susanne
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 47: 3 skivor med olika progband jag inte har någon koll på
Med ett helt nytt hål i underkäken och helt driven av flytande bränsle blir det något relativt lätt och sansat för Patient B denna vecka. ...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar