Martins måndagsmeck 2020, vecka 14: Mithras!

Gott folk!

Idag tipsar jag om ett minst sagt skruvat band - MITHRAS. I det här bandet gifter sig progressiv, ja till och med experimentell, musik med death metal. Och satan, det är riktigt bra!

Jag blir överraskad mest hela tiden av hur olika element ställs mot varandra - och ständigt med bibehållen känsla och integritet. Högst sannolikt kommer MITHRAS att vara ett band som jag kommer tillbringa mer tid med framöver, haha!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 13: Jag minns min pandemi

God afton.

Så här i farsotens tid tänker jag fortsätta på det inslagna virusspår som Martin så förtjänstfullt slussat in oss på. Således heter dagens (youtube-länkade) fredagslista kort och gott "Jag minns min pandemi" och vi ska beta av gamla godingar så som ebola, tyfus, kolera och lepra. Med andra ord fullt ställ!

"Terra Necrosis" signerad bandet NOMINON släpptes 2007 men låter som en hårdare variant av 90-talsdödsen när den var som bäst. Och med den beskrivningen kan ni ju själva dra slutsatsen att det här är en sinnessjukt bra platta.

Ebola är en alltigenom snabb och skoningslös låt som bara blåser bort en. Precis så tänker mig att sjukdomen också funkar. Plattan i mattan och fem av fem blödande kroppsöppningar till NOMINON.

Långsammare tongångar härnäst med BRUTAL ASSAULT. BRUTAL ASSAULT är nämligen inte bara en tjeckisk grindcorefestival utan även ett band. Kolera är nog ingen direkt picknick men King Cholera från demon anno 2008 är en hyfsat angenäm bit som rör sig i de mer släpiga jaktmarkerna.

Produktionen är rätt sparsmakad, uppsåtet känns genuint och fraseringen i refrängen är det alls inget fel på. Fyra influensavirus av fem.

Som låt nummer tre har jag valt en för sammanhanget total självklarhet, nämligen DEATHs gamla dänga Leprosy från skivan med samma namn. Eftersom den inte lär behöva någon vidare introduktion låter jag den stå okommenterad. Och hörni, fy satan vad bra DEATH är. Varje gång jag lyssnar så slår det mig att man egentligen borde avsätta någon månad per år enkom för dessas diskografi.

Tyfus är ett samlingsbegrepp för ett flertal olika sjukdomar orsakade av rickettsiabakterier, varav fläcktyfus är den vanligaste. En snabb slagning i metal archives ger vid handen tre band med namnet TYPHUS, varav jag valde ett glatt gäng från Fort Wayne, Indiana. De lirar black metal med tematiken hat i största allmänhet och Jesus i synnerhet. På deras första fullängdare "Profound Blasphemous Proclamation" återfinner vi spåret Typhus Shits In The Mouth Of Christ som är en mycket trivsam historia.

Och med en sådan låttitel hade de kunnat komma undan med en långt sämre insats och ändå ligga på plus i min bok, det ska erkännas.

Sist ut är mina gamla favoriter ANAAL NATHRAKH med Virus Bomb från "Hell Is Empty And All The Devils Are Here". Luta er tillbaka, spetsa öronen och låt er svepas med i den nedåtgående malström som dessa brittiska genier målar upp.

En sak är säker oavsett hur det blir med coronautbrottet - när världen går under är ANAAL NATHRAKH mitt självklara val som soundtrack.

Med detta önskar jag en god och rättvis helg.

/Susanne

 

Fredagslistan 2020, vecka 13: Jag minns min pandemi

Martins måndagsmeck 2020, vecka 13: Awake!

Gott folk!

"Awake" kom 1994, då jag gick i trean på gymnasiet. Att säga att förväntningarna var stora hade varit en underdrift av episka proportioner. Det här var skivan som stora delar av min bekantskapskrets hade pratat om i veckor om inte månader. På den här tiden fick man ju de facto vänta på att skivor faktiskt släpptes innan man fick höra musiken, och jag och mina kompisar hade pratat om skivan tills dess att vi nästan självantände av längtan.

När skivan väl kom så delade den vänskaran något alldeles enormt - jag själv gillade den inte omedelbart - här fanns vissa passager som fick mig att tänka att DT fortfarande var världens bästa band - solot i slutet av Innocence Faded exempelvis gav - och ger mig fortfarande - gåshud, men också Portnoys släpande bastrumslag i The Mirror. Däremot kunde jag inte fatta varför trummisen pratade sig så varm för Voices med ord som "att vi spelade i trance". I mina öron är låten fortfarande tradig. Men med tanke på vad som kommit fram från inspelningen med mycket osämja och dividerande kring materialet så blev en sådan förhållandevis enkel låt ett andningshål för bandet.

Det finns ett antal intressanta detaljer kring "Awake" som att Portnoy för första och enda gången använde sig av ett annat trummärke än TAMA och lirade på ett Mapexkit istället, och att, mer påtagligt detta blev keyboardisten Kevin Moores sista platta med bandet samt att "Awake" är, tror jag, den enda av bandets skivor som spelats in på den västra sidan av USA.

Som ni förstår så har jag ändrat mig kring "Awake" och dess förträfflighet. Den har blivit en skiva i bandets diskografi som jag återvänder ganska ofta till, och som jag tycker har så många fina inslag som är svåra att bortse ifrån. Dels gillar jag verkligen produktionen som jag tycker har en helt annan skärpa än föregångsplattan "Images And Words", dels måste man ju tokuppskatta en platta som så helt skabröst visar på musikers skicklighet och utbildning mitt under grungens heyday.

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 12: Virus & Isolering!

Gott folk!

Det kan ju knappast ha undgått några andra än möjligtvis deltagarna i årets Big Brother och HIFs ordförande som i dagarna återvände efter semester i radioskugga att världen har drabbats av Covid-19. Även jag själv och min familj har varit i karantän denna veckan och för en utpräglad extrovert som undertecknad har det visserligen varit trevligt att få se mer av min familj, men jag har samtidigt längtat till jobbet på Helsingborgs bibliotek och mina hårt kämpande kollegor.


Veckans lista, lite av en no-brainer, tar jag upp låtar om antingen virus eller isolering, och det är en spretande samling låtar i vanlig ordning.

Kamrater, vi kör!

Jag måste säga att jag skrattade lite när jag upptäckte att låten Virus av BLACK BREATH ligger på en skiva som heter "Heavy Breathing" då detta ju är ett av symptomen på att du drabbats av viruset. Faktum är att jag, då det inte krävs speciellt mycket för att jag ska börja hosta av skratt, gjorde just det. Det är inte svårt att gilla BLACK BREATH och deras tempofyllda musik. Det var givet att de skulle öppna veckans lista.

XENOBLIGHT är en av flera anledningar till att jag innerligt hoppas att Copenhell verkligen kommer att gå av stapeln till sommaren. Trots att det här bandet hittills bara har ett album ute, så känns det som att silkeborgarna kommer att gå stora ting till mötes. Den ljuvliga desperationen i den här låten känns märkligt nog både oroande och tröstande. Extra plus för det knepiga mittenpartiet.

Blaze Bayley blev ju inte långvarig i IRON MAIDEN, men jag känner att han förtjänar lite mer än bara piskan. 1996 kom Virus och även ifall den sannerligen inte håller gentemot de klassiska låtarna så har den viss charm.

Norska FLESHMEADOW har vi skrivit om tidigare på bloggen. 2016 kom deras hittills enda fullängdare "Umbra", och satan så bra den är! Den tekniska black metal som kvartetten bjuder på är faktiskt helt igenom innerlig. Att denna känsla lyfts till finfina nivåer genom den härligt jordiga produktionen gör att jag gärna återkommer till den här skivan med regelbundna intervall.

Kanadensiska INTO ETERNITY kan ibland skriva låtar som sannerligen golvar mig. De kan också pendla mellan högt och källarlågt på samma skiva. Men det gör de inte på år 2004 års "Buried In Oblivion" som är så underbart knepig, melodisk och intressant nästan helt genomgående. Här får ni vara på tårna för det stökas till rejält i mitt låtval.

Bonuslåt! Isolation från CAULDRONs senaste platta "New Gods" var lite för fint vemodig för att jag skulle avstå den. Det här kanadensiska bandet håller sin musik på den andra sidan millennieskiftet - med texter som ofta handlar om alkohol, metal och livet i stort är detta ett band som, om uttrycket tillåts, håller kitteln sjudande på ett fint sätt.

Ta hand om er!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 12: Virus & Isolering!

Martins måndagsmeck 2020, vecka 12: Elder

Gott folk!

ELDER är på gång med nytt material, och det är det inte bara jag som gläder mig åt! Det här underbart proggiga bandet är så sagolikt bra i nästan allt de gör, och eftersom det har blivit så oerhört mycket teknisk döds i meckighetstipsandet så tänker jag att det kan vara skönt med lite mildare musik denna veckan.

2017 släppte bandet "Reflections Of A Floating World", och det var en skiva som jag tyckte var så bra att jag satte den på plats 9 i min årsbästalista över det året. Det här är utforskande och gitarrstinn musik som jag ständigt tycks återkomma till för att jag upptäcker nya saker i, trots en försvarlig mängd lyssningar under de senaste tre åren. Jag är mycket spänd över var bandet tar vägen på nästa platta.

Fredagslistan 2020, vecka 11: Nya förmågor

Mina vänner. Fredagen är återigen över oss och idag bjuds vi på en youtube-lista med låtar som helt enkelt är nya och bra.

ULCERATE har hållit oss på sträckbänken i fyra år men nu har så äntligen den nya skivan "Stare Into Death And Be Still" sett dagens ljus. Var det värt väntan, undrar ni? Jahadå med råge, vill jag påstå. Tematiskt handlar det om att utforska döden med stillhet precis som titeln antyder och musikmässigt blir vi återigen bortskämda med Nya Zeelands giganter inom teknisk döds. Fem av fem likbilar från mig.

Bidrag nummer 2 i listan står ryska PYRE för med sin nysläppta "Chained To Ossuaries". Vänner av 90-talsdöds, rejoice! Sällan har jag skådat ett nytt band förvalta arvet från DISMEMBER, ENTOMBED, GRAVE och ASPHYX så väl som här. Guldstjärna för stilrent omslag också.

Betydligt mer nedstämt härnäst, hos BYTHOS. BYTHOS är en ny konstellation med musiker från band så som HORNA, AJATTARA och BEHEXEN och den 24/4 kommer fullängdaren "The Womb Of Zero". Det är kompetent och inte alls oävet utförd black metal vi får lyssna på i detta förhandsspår men jag höjer ett varnande finger för att det känns en smula för safe och puttrigt. Det ska ändå bli intressant att se var det hela landar i slutet av april.

Dags att väga upp det melodiska mot mer råa tongångar. NIMBIFIER har sannerligen en rustik produktion som man inte skojar bort i första taget. Jag har valt att ta med hela trespårskassetten "DEMO II" i listan eftersom det rör sig om arton minuters total tysk kvalitetsmusik som inte borde gå någon förbi. Mumma!

Sist ut i listan är SCÁTH NA DÉITHE från Irland som vars namn får mig att tacka copy-paste-uppfinnaren Larry Tesler för sina gärningar. Frid över hans minne då han avled tidigare under året. SCÁTH NA DÉITHE släppte albumet "The Dirge Of Endless Mourning" på Vendetta Records i januari och det är en lika delar episk som mastigt murkig historia. Bröt är nog egentligen ordet som speglar ljudbilden bäst, men ett kontrollerat sådant. Jag ger ett starkt bifall till det här.

Med detta lutar vi oss tillbaka och tar helg.

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 11: Nya förmågor

Martins måndagsmeck 2020, vecka 11: Dodecahedron

Gott folk!

Såklart trillade jag ner i den minst sagt intressanta kaninhålan som holländska DODECAHEDRON har skopat ut med sin musik. För tre år sedan skapade bandet skivan "Kwintessens" och det är en skiva som både underhåller och oroar. Bered er på att få kämpa med den här skivan på samma sätt som med ULCERATE ungefär, fast något lättare. Ja, ni fattar att det här kommer att bli en satans åktur.

Fredagslistan 2020, vecka 10: Belgien & Holland

Gott folk!

Måndag till onsdag tillbringade jag i Belgien och Holland besökandes 3 stycken bibliotek som minst sagt har sett till att biblioteksvärlden tittar lite extra på städerna Gent, Tilburg och Amersfoort. Så temat - dock framtaget i samarbete med vår programansvarige Jonas - var ganska givet. Och jösses, det är inte bara bibliotek de är bra på i Belgien och Holland - det fanns minsann ett knippe band som är värda er tid och uppmärksamhet. Vi kör!

Bandet som tar sitt namn efter plötslig spädbarnsdöd kommer faktiskt från Gent i belgiska Flandern. Det här bandet fladdrade förbi i mitt flöde för ett par år sedan utan att jag tyckte att jag behövde bry mig nämnvärt. Men detta är för bra för att förbigås i tystnad. Det finns en fin känsla i bandets ej överproducerade black metal som gör att det nog får bli lite mer av detta gäng i framtiden.

Svårt att komma runt ABORTED som kanske är Belgiens mest kända band - de har i alla fall satt sitt märke på metalscenen under en herrans massa år. Jag pendlar fram och åter till bandet - ibland kan jag inte få nog av denna dödsmetallorkester, ibland så tycker jag annan musik är mer intressant. Men det jag hör på "Terrorvision" är rejält bra, och får mig att glida in i en ny beroendeperiod känner jag.

Ytterligare en no-brainer är ASPHYX som banne mig har sett till att den holländska dödsmetallen har hållit sig lika flämtande efter luft som härligt murken.Med vissa uppehåll så har det här bandet från Oldenzaal - en stad med knappt 32.000 invånare - kavlat ut sin dödsmetall med kompromisslös vivör.

Det coolaste biblioteket vi såg under resan var det i Tilburg. I en gammal verkstad för ånglok med en imponerande takhöjd hade staden byggt ett mycket imponerande bibliotek som räknas som ett av världens bästa. Från samma stad kommer ANTROPOMORPHIA, som vi har skrivit om tidigare här på bloggen och WeRock. Jag tycker att detta band är djupt sympatiska, om än något traditionella.

Och vi avslutar min själ med ytterligare ett band från Tilburg - DODECAHEDRON som är svårt förtjusta i att lira krångligt.  Svårt oemotståndligt!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 10: Belgien & Holland

Martins måndagsmeck 2020, vecka 10: Beneath The Massacre

Gott folk! 

Ett band som METALLICA kan ta 8 år på sig mellan plattor. Tekniska dödsmetallband  - not so much - utan att det börjar eka på bankkontot. Men det är alltså vad kanadensiska BENEATH THE MASSACRE har gjort. 

I övrigt är det mesta som det brukar. ”Fearmonger” är en brutalt stenhård skiva som det gör ont att lyssna på. Men några riktigt fina stunder finns här för att det ska vara mödan värt att vandra denna smått Golgataartade Stig som skivan utgör. Ni har blivit varnade, haha! 

Fearmonger