Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
KISS I Sverige. Äntligen är det dags. Kissdåren tillika min vän Johan har lagt ner ett halvt liv på att sammanställa en bok om bandets alla sverigebesök, en annan vän vid namn Roney har sovrat och donat i den enorma informationsmängden och tillsammans har de satt ihop en bok som går igenom samtliga dagar som medlemmarna i Kiss har spenderat på svensk mark. Ett ordentligt jävla hästjobb, om någon undrade. Dessutom har yours truly fått äran att bidra med det som är mitt gebit - konsertrecensionerna. Varenda konsert har gåtts igenom grundligt, oftast ljudmässigt men från de senare åren även filmmässigt efterhand som videokameror blev mer och mer lättillgängliga (läs: lättinsmugglade). Det har varit skitroligt, jag har upptäckt grejer som jag aldrig hört förut trots att jag hört vissa konserter hur många gånger som helst. Jag har försökt förmedla känslan av att vara på plats, ibland med hjälp av egna minnen men ofta även genom att blanda in kommentarer från de som spelat in och som ibland hörs mellan låtarna osv. Dessa fantastiska människor som en gång råkade ha med sig en bandspelare och som alldeles ovetandes gjorde en kulturgärning, om och om igen. Till alla er, vilka ni nu är, jag älskar er och det ni gjorde.
Sprid nu ordet gott folk. Detta är inget hafsverk, detta är ingen högstadieuppsats. Boken är ett sant praktverk med så många bilder som ingen tidigare sett att man fullkomligen storknar!
Jag hade önskat att sverigeboken fanns till salu när jag och Carl Linnaeus kör Kissgrejen på Helsingborgs stadsbibliotek den 12/10 men det hinns tyvärr inte. Däremot kommer den att finnas när vi gör samma grej på Varbergs bibliotek den 30/10, så passa på att komma dit och snacka lite med Johan och få boken signerad!
Den 12/10 ja, föredraget/intervjun som sker i Helsingborg är nu helt fullbokad. Det hade jag aldrig trott, 100 biljetter gick åt som sol i smörsken. Jag har satt ihop ett föredrag förstärkt med bild och ljud som förhoppningsvis slår ett par personer ur stolarna, det är åtminstone min förhoppning. För den som inte kan komma till Helsingborg ges det som sagt en chans till i Varberg den 30/10, där är jag inte inblandad i själva kringarrangemanget utan den intresserade får kika på Varbergs biblioteks hemsida. Jag och Carl ska framträda på något som heter Lilla Teatern. Det ska bli höjdaröken.
Det blir även en efterfest i Helsingborg på Bara Rock, tävling med fina priser, akustiskt framträdande av Partners In Crime som gör sjukt bra versioner av obskyra Kisslåtar samt trams och flams utlovas.
Sen får vi hoppas att det kanske ges tillfälle att göra fler sådana här. Intresset tyder ju på att det finns ett....eh....intresse åtminstone.
Gott folk - denna vecka har fredagslistan festivaltema. Och det är inte vilken festival som helst som vi sätter under lupp, utan vi har valt att avhandla klassiska Maryland Deathfest som i år faktiskt firade 11-årsjubileum. Maryland Deathfest hålls varje år i Baltimore (så nu kan ni skriva upp ytterligare en grej som staden är känd för än "The Wire" och Johns Hopkins sjukhuset) på Memorial Day helgen.
Så här sammanfattar festivalen sig själv:
The concept of MDF is simple: to bring to the United States the best
and most extreme bands the underground has to offer. Never conforming to
trends, or being limited by genre restrictions, MDF is a showcase of
what extreme music, both new and old, is capable of. With an emphasis on
diversity, the festival brings together the very best death metal,
grindcore, doom, thrash, hardcore, black metal, and experimental bands
from all around the world. With bands from all over the U.S. and Canada,
and exclusive fly-ins and rare appearances from some of the most in
demand bands from Europe, Australia, and Japan, the diversity of the
lineup is only surpassed by the diversity of MDF's rabid fan base, who
annually travel from all over the world for a weekend of fun and music. Since MDF's inception in 2003, festival organizers Ryan and Evan have
continued to strive to bring together some of the most legendary bands
in the scene and some of the most talked about up-and-coming bands in
the underground for an unparalleled experience. Combining the DIY
attitude of two metal fans who are actually part of the scene instead of
trying to exploit it, with a refreshing professional touch, MDF is year
after year given high marks for being one of the best run and most
organized festivals around.
Att festivalen har överlevt år efter år har i alla fall till viss del att göra med att arrangörerna har bokat en räcka verkligt imponerande band. Det var inte lätt att välja ut 10 akter att ha med på listan kan jag säga, haha! Om jag droppar namn som DYING FETUS, NECROPHAGIST, SUFFOCATION, PHOBIA, ROTTEN SOUND, MISERY INDEX och THE RED CHORD och sedan berättar att dessa band är tagna från de två första åren festivalen hölls och att de inte är med på min del av listan då fattar ni att festivalen heter duga.
Men nog ordat om vilka band som inte finns på listan, vi kör igång med Susannes del av listan tycker jag!
Ja hujedamej som Lina i Emil i Lönneberga skulle säga - vilken öppnare Susanne har valt med låten Boden. Introt är lika hårt som knäckande bra. Jag har själv ett gott öga till denna låt som, rätt gissat, har väldigt lite med orten Boden att göra. Enda geografiska referensen som nämns är Dorchester, en del av Boston, ivrigt beskriven av bland andra Dennis Lehane. Så nu vet ni det. CRYPTOPSY är ett band att hålla ögonen på om man gillar musik som strävar efter att mosa snarare än hacka, haha!
Jag retade Susanne (fast bara lite) för att hon inte kunde avhålla sig från att ha med en låt av DISMEMBER. Nu är det sorgligt upplösta dödsgänget så pass bra att det egentligen inte behövs någon ursäkt för att ha med en låt från bandets diskografi. Att det dessutom är ett av Susannes absoluta favoritband gör det än mer giltigt. Susanne har dessutom fått in en snygg referens till skräckfilm i valet av låt - The Hills Have Eyes vars första version kom 1977 i regi av Wes Craven. En nyare version av filmen kom 2006. Så nu vet ni det. Och låten är ju prick så bra i vanlig ordning när det gäller DISMEMBER att det blir lite jobbigt att tänka på att bandet inte finns mer.
Ett trevligt band från Glasgow, Scotland. Detta är ren rens med viss finess. Kommande skivan "Peace Was Never An Option" är inte helt tokig, det kan jag avslöja. Föregångaren, och skivan som Susanne har valt Gainsayer ifrån, "No Tolerance For Imperfection" är inte dum den heller. Jag går ju igång på dylik musik, det vet ni ju sedan innan, och här bjuds det på finfint tekniskt triumflir i den högre skolan då precisionen i gitarrerna och baskaggarna är saliverande och så tajt att vi inte kan få in ett frimärke mellan instrumenten. Underbart.
Tjo! IMMOLATION, dyrkat av många, respekterade av fler bjuder upp till meckdans i God Complex från "Kingdom Of Conspiracy" en skiva som av många hålls som den bästa death metalskivan i år. Och den är grymt vass. Mer säger jag inte ;)
Susanne avslutar sin del av listan med makalösa MARDUK. Fy fan vilken oerhört bra skiva "Serpent Sermon" är. I dagens mer än lavinartade lyxproblemsgrundande utgivning av metalskivor hade jag glömt hur bra skivan är då det har snurrat så extremt mycket annan metal i lurarna att jag inte hade lyssnat på plattan på ett tag. Och så kommer titellåten och påminner om att detta är black metal as fuck. Underbart.
-Pausfilm-
SAPROGENIC är ett tekniskt brutalt death metalband från Detroit Michigan. Vi hade med detta gäng när vi körde Michiganlistan för ett tag sedan. Men det skiter jag i, för detta gängs musik är så väldans bra att det liksom inte kan bli för mycket av den. Kolla hemskt gärna in senaste given "Expanding Towards Collapsed Lungs" från vilken jag valt titellåten - den skivan är inte alls tokig.
Sverigeaktuella ABORTED (de lirar i Köpenhamn på måndag tillsammans med THE BLACK DAHLIA MURDER på Lilla Vega) rockar loss med en klämkäck dänga betitlad From A Tepid Whiff från alldeles förträffliga renssmockan "Global Flatline", en skiva som om ni frågar mig var en stark återhämtning från bandet efter några inte så bra alster. Och ja, de är lika tajta live som på skiva - alltså ett riktigt band till skillnad från så många andra, haha!
Med sin sköna blandning av grindcore och crust har TRAP THEM fått lovord (med rätta) från ganska många recenseter. Själv gillar jag bandet från Seattle riktigt mycket. Det är imponerande hur bandet lyckas kombinera rens, sväng, desperation, vrede på det sätt de gör i Fucked As Punk från "Sleepwell Deconstructor" och sammanfoga elementen till en minst sagt imponerande helhet.
Någon mer som längtar efter nytt material från detta gäng? Tänkte väl det. Tills dess att sådant kommer så får väl vi nöja oss med att blästra trumhinnorna med exempelvis Grand Gathas Of Baal Sin från "The Epigenesis".
Vi avslutar listan med CARCASS som, om ni missat det, gjort en satans comeback med skivan "Surgical Steel". Dra igång, höj volymen tills den går i taket och bara njut.
PYRAMIDO - vi har skrivit om bandet tidigare här på bloggen. Ni vet med er att sludge inte är min kopp valfri dryck - med ett undantag: PYRAMIDO, bandet som Sydsvenskans/Close-Ups Jon Palmér Jeppson har omnämnt i ordalag som att bandet skulle kunna spela in sina tarmrörelser och ändå få betyget 4.
Och bandet är faktiskt värt detta omdöme - ett band som med stor integritet och kompromisslös hängivenhet lirar långsam betongtung rock på det sätt som PYRAMIDO gör är inte bara värda vår uppmärksamhet, de är värda våra pengar. Och, kom igen, med ett omslag som till "Saga" som släpps imorgon är det inte svårt att slanta upp cashen eller hur? Nä precis.
Lägg då till att musiken är precis så knäckande bra som jag hade hoppats på - det räcker med att kolla in nedanstående video till finfina ångestpärlan År Av Onåd. Att detta är ett band som är unikt i mer än ett hänseende torde bli ganska uppenbart, haha!
/Martin
Ah, vi kör fan en till bara för att hamra in genialiteten.
Ni kanske känner till en festival som heter Rock In Rio? En festival av modellen större om jag säger så. Mängder av band har lirat på festivalen - IRON MAIDEN och METALLICA för att nämna några. På årets festival lirade bland andra tidigare nämnda IRON MAIDEN, KRISIUN, DESTRUCTION och Bruce Springsteen. Och GHOST som verkligen inte gjorde en dålig konsert. Hur kan jag veta det? Jo, för jag kollade in nedanstående klipp. Det tycker jag också att ni ska göra. Notera speciellt hur aggressivt avståndstagande Papa Emeritus II är mot filmandet backstage. Underbart.
Hösten. Det känns väl som om den har dragit in på allvar nu, inte sant. Många av oss har säkert bilden av hösten som den till vänster - en kaskad av färger och skönhet. Just denna delen av den svenska hösten brukar ju vara ungefär två timmar. Ändå vidmakthåller vi denna bild i total förnekelse då hösten alltsomoftast ser ut som på fotot till höger. Hösten handlar lika mycket om vemod som om död, förruttnelse och lidande och är på många sätt ett oerhört lämpligt tema för en fredagslista tänkte jag och Susanne.
Några grundregler - det dyker upp en del låtar och band med orden "fall" och "autumn" i sina namn. Det är en av reglerna, men vi tänkte att det kunde vara kul att också associera fritt kring vad hösten faktiskt står för varför detta blev den andra regeln för listan. Varsågoda!
Ett stort vemodsband från grannarna i öster - Finland. Nu borde ni känna till detta band sedan innan: jag och Susanne är djupt imponerade av vad denna combo har presterat. Weighed Down With Sorrow har ett fint snyftigt stråkintro som sätter tonen nåt så förbannat fint. Det bölas fram slingor så vackra att det är stolligt i denna ypperliga låt.
Gothic Doom Metal. Smaka på det. DRACONIAN från Säffle (ack en så lämplig setting för bandet!) har slagit ur underläge under hela sin karriär och levererat musik så ödesmättad att det nog får bli ett råd att ta fram ytterligare näsdukar, haha! Jag har valt Seasons Apart från "Turning Season Within", en skiva som har gått ett försvarligt antal varv hemmavid.
Nä, nu får han väl ändå lägga av? Nä, jag tänker inte göra det. Har jag väl satt tonen så vill jag bibehålla tårkanalerna öppna. Faith Divides Us - Death United Us är en låt som jag håller som en av PARADISE LOSTs allra finaste. Det är en perfekt låt i många avseenden: varje enskild del i låten är bra, sammanfogningen oantastlig, och refrängen så bra att knognarna vitnar och produktionen är oerhört fin. Och ja, den är vemodig utav bara helvete.
Ni vet vilken låt jag har valt av OPETH eller hur? Slamdunk: Demon Of The Fall. Å andra sidan är detta den enda låten på min del av listan som faktiskt har ordet "fall" i sig. Sen kan ni tjata (jag har själv gjort det) om att "Heritage" inte var så klockren som bandets övriga skivor - här får ni OPETH som jag gillar bandet som mest: mångfacetterat och med en komposition som kan smäcka rätt många andra bands hela diskografier på fingrarna.
Jag avslutar min del av listan med finska progressiva mörkermetallarna (bandets benämning på sin musik) THROES OF DAWN. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på gruppens musik sedan innan, men We Have Ways To Hurt You har det där fina, skira och mörka tonläget som så många finska band är mästare på.
-Pausfilm-
Tjosan! Detta är verkligen inte illa. SANCTRUM från Uppsala visar vad skåpet står när det gäller att lira stomp. Koppling till hösten? Låten heter Autumn från EP:n med samma namn. Detta kommer jag återvända till, och skulle jag få möjlighet att se bandet skulle jag ta chansen då jag tror att det skulle kunna bli rätt roligt!
MY AUTUMN från St. Petersburg. Hur många av er kände till detta band sedan innan? Jag gjorde det inte kan jag säga. Jag gillar verkligen gitarrljudet som bandet har styrt upp på "Oblivion Era". De stärkarnas rör får jobba - att bandet också har ett skönt gung och en trummis i Pavel Korchagin som ibland blästrar loss rätt rejält hjälper också till.
OCTOBER FALLS - bandet som kan ha den nyaste skivan på listan. 15 mars i år släpptes "The Plague Of A Coming Age". Kolla in omslaget: Oerhört snyggt och för temat högst lämpligt tycker ni inte det? Precis. Detta är verkligen mollstämd musik till max. Sången från Mikko Lehto uttrycker både desperation som ett accepterande, ja till och med välkomnande av att saker kommer gå åt helvete. Vemod utav helvete i gitarrspelet á la Finland igen. Jag tycker detta är alldeles utmärkt musik, och jag förstår varför Susanne valde att ha med en låt av detta band.
När jag säger WITHERSCAPE hur många av er nickar igenkännande då? Mmmhmmm. Om jag säger Dan Swanö då? Precis, då vet jag att det är många som vet vem det är. Swanö är en lirare som inte bara har spelat i oerhört många band - antalet han har mixat är enormt. Han lirar trummor, keyboards och sköter sången på bandets hittills enda skiva som kom i år. Andra hälften av bandet utgörs av strängarbetaren Ragnar Widerberg. Detta är så satans bra! Progginfluenser, assnygga melodier, bra trumlir. Och så Swanös growl. Det är bara att kapitulera.
Vi knyter ihop säcken med samma band som inledde listan: och varför inte då "Across The Dark" är en synnerligen bra skiva. Susanne har valt ack så lämpliga Lay Of The Autumn. Slut ögonen, och bara njut av denna uppvisning i finsk tonalitet.
Bolaget har en imponerande uppsättning band under sina vingar - det tror jag att ni kommer att bli varse med nedanstående lista.
Ett mycket imponerande band från Dallas är FAIR TO MIDLAND, ett band som dessvärre verkar ha lagt backlinen på hyllan. Jag fick upp öronen för bandet då Janne Sandstén recenserade grymma "Arrows & Anchors" för Werocks räkning. Och den skivan är svårt beroendeframkallande om jag säger som så. Jag har valt Whiskey and Ritalin från den skivan.
KLONE är ett trevligt band från Frankrike. Poitiers närmre bestämt. Jag tycker att bandets "Black Days" är en alldeles finfin skiva som jag verkligen tycker att fler borde kolla in. En bra ingångslåt är Give Up The Rest som visserligen är extremt radiovänlig, men jag tycker att ni ska ge den en chans ändå.
Vi meckar till det ungefär 100 % med ATHEIST. Lirar man death/thrash metal with jazz and progressive influences då fattar ni att det är rätt konstig musik. Men ack så bra! Jag räknar helt klart ATHEIST till ett av de band som utmanade den gängse bilden av vad metal kan vara tillsammans med DEATH exempelvis. Kolla in Fraudulent Cloth och ni kommer fatta vad jag menar.
Totalt hopp till fullständigt okomplicerade COMPLETE FAILURE som på 1:40 blästrar trumhinnorna på ett synnerligen kompetent vis.
Moshvänligt!
Här borde ingen höja på ögonbrynen. Min relation till CYNIC är väl dokumenterad både här och på WeRock. Jag återkommer med oregelbundna intervall till bandets musik som ibland kan reta gallfeber på mig, ibland göra att jag kommer in i helt andra och mer njutbara känslostadier. Jag hyllande "Traced In Air" alldeles för mycket och delade ut full pott när skivan kom 2008. Nu tycker jag snarare att betyget pendlar mellan 6 och 8 beroende på mitt humör. Detta sagt - Evolutionary Sleeper är en låt som jag uppskattar att lyssna på varje gång skivan spelas.
ETERNAL GRAY krånglade inte till det i onödan under sin aktiva tid (bandet lade ner 2012). Det är matig metal med grunden i två-takts matning som israelerna gillade mest. Och det räcker rätt långt får jag säga!
Ett av mina favoritband när det gäller vemodsmetal. Det vet ni också, kanske, vid det här laget. Från
ypperliga "Isolation Songs" får ni Suffocated.
Vad förknippar ni Maldiverna med? Inte metal gissningvis, men det är faktiskt därifrån som NOTHNEGAL, sci-fibesatta till max, kommer. Kan man ha överseende med bruk av keyboards i någon mån så tror jag att man kan uppskatta detta bands tonkonst.
Åh - TREPALIUM! Har ni inte kollat in detta gäng så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Det är så gött utflippad musik att det är svårt att inte dra på smilbanden. Jag har gillat Sick Boogie Murder från "Alchemik Clockwork Of Disorder" från första genomlyssningen. Det fullständigt fullödiga svänget i den låten alltså.
Jag avslutar min del av listan med polska DISPERSE. Jag kommer definitivt att hålla ögonen på detta gäng då de verkligen kan lira skiten ur rätt många band med sin bländande teknik och utmärkta talang för låtskriveri.
-Pausfilm-
Ytterligare en så kallad no-brainer: Susannes (och min) kärlek till ANAAL NATHRAKH är ju väldokumenterad. Då bandet låg på Season Of Mist vid tiden för släppet av "Eschaton" blir det såklart lite av öppet mål för Susanne att välja en låt från den skivans soniska landskap: Bellum Omnium Contra Omnes. Fullt ställ i vanlig ordning.
Franska dödsgrindarna i BENIGHTED har också bara ett läge: fullt ställ. Inga konstigheter i musiken heller - det är bara att ta spärn och dra igång moshpiten liksom när Hostile ljuder i högtalarna.
Var i hela helvetet är basen var frågan jag ställde mig när jag hörde KOLDBRANN. Och var är tyngden? Ja, ni fattar - detta är inte min kopp te. Black Metal i denna formen har aldrig varit det märkligt nog. Susannes affiliation med denna subgrenre borde dock inte komma som en överraskning, haha!
Nä.
God Of Death inleds av en fade-up. Det är käckt tycker jag. Resten av låten är inte lika bra tycker jag. Trummisen har en synnerligen irriterande klocka på en av sina cymbaler. Den använder han såklart asjävlamycket.
Påminner lite om ANAAL NATHRAKH, fast oerhört mycket mer pretentiöst och, faktiskt, skitnödigt dåligt i vissa partier. Jag menar partiet som inleds vid 3-minutersmarkeringen är så tråkigt att pesto framstår som något revolutionärt. Nä, bort med detta.
Susanne är skoningslös i veckans lista får jag säga: GORGUTS nya skiva "Colored Sands" är en väldigt påfrestande skiva - detta är inte musik för alla. Jag hade ambitionen att recensera skivan. Känner mig fortfarande inte beredd att göra det faktiskt, trots en mängd lyssningar.
Åh - så skönt: en rak, inga konstigheter alls till låt från DEAD SHAPE FIGURE från Finland. Finns här keyboard: nä. Finns det tvåtakt: ja. Skriksång: ja. Tunga gitarrer: ja. Trioler: ja. Ergo: inte helt tokigt.
Susanne matar på med SEVERE TORTURE. Ni vet redan innan ni har hört en enda ton att detta är brutal death metal. Men inte utan visst sväng som gör Feeding On Cadavers till en trevligare lyssnarupplevelse än vad låttiteln antyder.
Jaha. Tack för den liksom. Mer black metal. Inte helt tokig dock. Definitivt bättre än DODECAHEDRON och MAYHEM. Nu får jag väl hot, haha!
Finska AMORPHIS känner ni säkert till sedan innan, om inte annat för att jag har tjatat om detta förnämliga band över åren. Från senaste skivan "Circle" har bandet gjort en video på låten Hopeless Days. Inga konstigheter där - men bandet har inte följt de mallar som rätt många andra band gör, det vill säga antingen en så kallad lyrical video där låtens text visas i videon, eller en video där bandet ses spela vald låt. Ofta i en öken/hårt nedsliten urban miljö/på scen/annan dramatisk plats. Nä, AMORPHIS gör en föredömlig video i detta hänseende. Inte en medlem syns agera i nedanstående video. Sångaren Tomi Juotsen syns i ett fotografi. That's it. Otroligt skönt måste jag säga.
Kära läsare - idag ska vi prata om Metal Blade Records, en label som under många herrans år vägrade lägga ut album på Spotify. Om detta var klokt avstår vi från att kommentera annat med att om man varit med i scenen i över 30 år som Metal Blade har då har man förmodligen rätt bra pejl på vad man sysslar med. Men nu är det ändring på detta, och även om inte samtliga bands diskografier ligger uppe på streamingtjänsten så kan jag lugnt säga att listan bjuder på en roster av band som får nackmuskulaturen att jobba övertid.
Metal Blade grundades av mannen till vänster, Brian Slagel 1982. Många av er vet säkert att detta är mannen som såg till att METALLICAs Hit The Lights kom med på "Metal Massacre" 1982. Egentligen hette skivan "The New Heavy Metal Revue Presents Metal Massacre" då Slagel innan han startade labeln hade dragit igång ett zine betitlat The New Heavy Metal Revue. Slagel är fortfarande verkställande direktör över bolaget.
Så, slå upp en kopp valfri dryck, nu åker vi.
Susanne öppnar med finfina sataniska dödsarna i AEON. Och varför inte då östersundarna har levererat habil death metal sedan starten 1999. Och dessutom, om Paul Mazurkiewicz trummis i CANNIBAL CORPSE, hyllar bandets "Bleeding The False" då kan man ju inte vara fel ute, eller hur? Precis. Susanne har valt en låt från bandets senaste alster "Aeons Black" som kom i november förra året. Jag tycker att Still They Pray är en alldeles ypperlig öppningslåt.
Ett av mina varannangångsband är JOB FOR A COWBOY. Med det menar jag att varannan gång jag ser bandet är det magiskt bra, varannan mer meh! Förra gången var meh, så jag ser verkligen fram emot nästa gång, haha! Anyhoo, Susanne har valt Summon The Hounds från "Ruination" (2009) som har ett brutalt knöligt öppningsriff. Fantastiskt bra, likt övriga låten som demonstrerar väldigt väl att bandet både kan spela ruggigt snabbt som brutalt svängigt.
THE CROWN, Crowned In Terror. Nog sagt.
Ett av de märkligaste namnen inom scenen har utan tvekan DEW-SCENTED. Tyskarna (från Brauschweig/Walsrode i Niedersachsen) har hållt på att leverera neothrash sedan den subgenren grundades höll jag på att säga. De har gjort det med samma schvung som falsettonerna levereras i sann power metal. Jag blir faktiskt helt till mig av att lyssna på Sworn To Obey från "Icarus" från 2012 (bandets skivor har alla titlar som börjar på bokstaven I för övrigt). Satan vad bra det är!
WOE OF TYRANTS är ett band från Ohio. Jag tycker att bandets "Behold The Lion" är en sjukligt intressant skiva. Det vet ni då jag har haft låtar med från den skivan ett antal gånger på olika fredagslistor. Bandet har en härligt meckig inställning till hur musik ska låta utan att för den sakens skull sakna riktigt fint sväng. Senaste skivan "Threnody" (2010) från vilken Susanne har valt Creatures Of The Mire är även den en trevlig skiva väl värd att kolla in.
Bandet från Waterford, Michigan återvänder även denna vecka. Nä, vi har inte spons från bandet om ni undrade det. Ett kul val från Susanne i att hon väljer en låt från "Nocturnal" från 2007. Bandet har dock redan här hittat sin grej i ett sjukligt dansant sväng parat med rå aggression. Och ja, Trevor Strnad sjunger lika häpnadsväckande som vanligt.
Sådärja, nu blir det black metal. Ni var inte oroliga för att det inte skulle dyka upp eller hur? VALKYRJA (se där ett bandnamn som gjort att säga lika smidigt nykter som på fyllan. Jämför OPETH). Och detta är, om ni inte visste det, ett band att hålla ögonen på om man gillar traditionell black metal. Lite kul tycker jag det är att bandet enligt Metal Archives hävdar att [the] band has, despite the name, nothing to do with pagan, heathen or
viking metal. This has been stated several times in various interviews.
Ofrånkomligt att inte ha med CANNIBAL CORPSE. Bandet som sålt över miljonen skivor och som med råge uppfyller gorekvoten med en enda skiva i sin diskografi har lirat skjortan av rätt många band. Då detta gäng dessutom är svårt sympatiskt så är det dessutom en sann glädje att bjuda på en så trallvänlig dänga som Hammer Smashed Face.
FLESHCRAWL var tidigare känt under namnet MORGÖTH. Behöver jag ens nämna att de är tyskar, haha?! Sen ändrade de namn till IMMOLATION. Vilket ju var sådär. 1991 antog de så sitt nuvarande namn. Detta är old school death metal och som sådan finns det sämre och bättre band. Jag tycker dock att Beneath A Dying Sun ger mersmak.
Susanne avslutar sin del av listan med lite arbetarklassthrash. Ni som lyssnade på förra veckans lista vet vad BATTLECROSS går ut på - ett rent fantastiskt mosande.
-Pausfilm-
Ett band vars uttalade kärlek till den skandinaviska och mer specifikt den göteborgska metallen har gjort att THE ABSENCE låter prick som ett, rätt gissat, göteborgsdödsgäng. Jag gillade verkligen bandets första skiva "From Your Grave" så det borde inte förvåna någon att jag har valt titellåten från den finfina skivan.
Det finns många band som sjunger om krig. För BOLT THROWER är krig det enda ämnesvalet och de har manglat ut skivor under hela karriären med lika stor integritet som CANNIBAL CORPSE om ni frågar mig. Jag har valt At First Light från "To Those Once Loyal".
Jag tyckte inte att CATTLE DECAPITATIONs senaste skiva "Monolith Of Humanity" nådde upp till mina förväntade krav. Därför blir det inte en låt från den skivan utan istället får ni djupt oroväckande The Gardeners Of Eden från "The Harvest Floor" en skiva lika ursinnig som bra.
Hyllat (med rätta) band från Yonkers som med sin oavbrutet meckiga dödsmetall har betvingat berg. Kritikerfavorit.
Med sin ödesmättade black metal har PRIMORDIAL lyckats karva sig en nisch inom denna subgenre som är helt deras egen. Jag har sett bandet en gång, på Wacken 2008 och imponerades då storligen av frontmannen A.A Nemtheangas kusliga utstrålning. Att övriga bandmedlemmar lystrar till namn som Pól MacAmlaigh, Cíaran MacUiliam, Simon O'Laoghaire och Micheál O'Floinn gör ju inte saken sämre, haha!
Tjosan! Från ödesmättad keltisk black metal till plattan i mattan döds från klassiska DESULTORY. Från skivan "Bitterness" från 1994 har jag tagit Left Behind. Det låter prick så som man förväntar sig av ett dödsmetallband vid den här tiden. Och det vill jag mena på är en bra sak.
Åh - IMPIOUS. Så glad jag blev när jag påmindes om att "Death Domination" kom ut på Metal Blade. Den skivan, kära läsare, var 2009 den tredje bästa skivan enligt mig som kom ut det året. Jag har valt magiska I Am The King från den skivan. Observera det episkt snygga breaket vid 1:20.
Bandnamnet! Men musiken är det min själ ingen som kan skratta åt. Gosse, vad bra den är! Jag har valt finfina Wear The Scars Of Testimony från 2006 års giv "A Haunting Curse". Yster ringdans någon?
Ta ett styck Navene Koperweis och ett styck Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och vi får FLESHWROUGHT som bara har hunnit med att släppa en skiva - "Dementia/Dyslexia" 2010. Jag tycker att den skivan är väldigt intressant. Davy visar dessutom på vilken sinnessjuk kapacitet han har som sångare.
Listan avslutas med svårt förbisedda slovenska NEGLIGENCE som 2010 kom ut med "Coordinates Of Confusion" en skiva som är bra mycket bättre än rätt mycket av den neo-thrash som har kommit ut på senare år. Ljudbilden är fint köttig och tydlig och detta gäng kan skriva låtar med substans. Kolla in med andra ord.
