Det var bra längesedan jag skrev ett inlägg med det här temat. Konsertgåendet har minskat lika drastiskt som merchinköpen har ökat då jag inte kommer iväg på konserter speciellt ofta numera. Men det här är ju lite för bra för att missa, eller hur?
AT THE GATES, bandet som med rätta kan hävda att de gjort en skiva som definierat och förgyllt den melodiska dödsmetallen i "Slaughter Of The Soul" och som fått folk att gråta av rörelse i ett svett och kondensindränkt KB i slutet av sin, som det skulle visa sig, inte avslutningsturné kommer alltså till Helsingborg. Jag kan helt ärligt säga att jag höll på att trilla av stolen av överraskning när The Tivoli gick ut med bokningen. AT THE GATES har alltså aldrig spelat i Helsingborg. Aldrig. Bara det borde få oss metalheads att vallfärda till The Tivoli lördagen den 9:e november. Jag har sett många band på The Tivoli, men frågan är om AT THE GATES kan vara den mest högoktaniga bokningen någonsin?
Och då har jag ännu inte sagt något om det supportband som göteborgarna tar med sig - VANHELGD! Gosse, det här bandet äskar sådan sjuka proportioner av credd att det flimrar för ögonen. Jag älskar hur det här bandet gör sin grej så totalt. I varenda intervju med bandet jag läst så skiner just detta faktum igenom något så otroligt. Jag var sent på bandet - i höjd med "Temple Of Phobos" började jag notera att det här bandet kunde vara värt att hålla koll på. Bandets oerhört stämningsfyllda death metal är en ren dröm, och om bandet svarar upp med en - som jag hoppas - episk scennärvaro så kan ju detta bli groteskt bra! Jag ser nästan fram mer mot VANHELGDs konsert än huvudbandet just av denna anledning. Att AT THE GATES kan få en parkeringsplats att svänga vet jag redan - VANHELGD är fortfarande insvepta i ett moln av mystik som jag väljer att bevara och inte leta upp liveklipp med bandet. När det gäller AT THE GATES har jag inga sådana betänkligheter. Bara som en liten fingervisning på hur det kan gå till på deras konserter.
Exakt.
Alltså för att sammanfatta,
Vad? AT THE GATES & VANHELGD
Var? The Tivoli, Helsingborg
När? Lördagen den 9/11, insläpp 19.00
Pris? 350 kr, plus såklart den obligatoriska avgiften
/Martin
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
onsdag, oktober 30, 2019
fredag, oktober 25, 2019
Fredagslistan 2019, vecka 43: Nytt och notervärt
Gott folk!
Det luktar död och förruttnelse ute - hösten är på allvar här i Helsingborg - och bra musik av den hårdare skolan fortsätter likt tidigare år att vräka in som musikaliska skyfall. För egen del stortrivs jag! I veckans fredagslista tar jag upp fem akter som jag tycker att ni ska skänka er uppmärksamhet som har kommit ut den senaste tiden.
Vi kör!
Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE med lika många medlemsbyten som nerslag på virveltrumman fortsätter att, ja, rensa. Och i vanlig ordning gör romarna det bra. Det är fullt ställ i Blight And Conquer som trots att det i det mesta smattras på går att hitta finfina melodiska (!) ansatser. Jag kommer, högst sannolikt, att kasta mig över skivan så fort jag får en chans. Släpps idag.
Lite av en slamkrypare att ha med UNLEASH THE ARCHERS, för låten i veckans lista är inte nytt originalmaterial för detta kanadensiska power metalgäng, utan en cover. Jag gillar dock det här bandet för mycket för att inte ha med dem, för de gör verkligen något eget med Heartless World. Originalet gjordes av TEAZE, och den finns på Spotify om ni vill kolla in den.
BLOOD INCANTATION. Detta är så bisarrt bra. Jag vet att Torbjörn på Bara Metal dyrkar det här bandet, men det har tagit sin rundliga tid för mig att faktiskt kolla in dem. Det jag hör från kommande plattan "Hidden History Of The Human Race" som kommer den 22 november, får mig att längta efter hela skivan. Känns som en ohelig allians av gammeldöds och ULCERATE kört genom ett atmosfäriskt filter.
Lääääääääängesedan vi hade ALCEST med på bloggen. Det franska atmosfäriska numera post-metal och skotittarbandet lever ett helt eget liv, och jag kan tycka att det emellanåt är trevligt att lyssna på hur Neige fortsätter att tolka sina drömmar genom musik. Om det nu fortfarande är det han gör. Fan vet. Bra och känslomässigt drabbandet är det dock fortfarande.
Jag ägnar CATTLE DECAPITATION ytterst sporadisk uppmärksamhet numera. Jag tycker att de fortfarande har sån djup credd att världen bågnar, men jag tappade sugen rent musikaliskt runt "Monolith Of Humanity", tror jag. Därför är det kul att bli motbevisad av Bring Back The Plague från kommande "Death Atlas" som inte bara bjuder på tyngd, rens och djävlar anamma, utan också en grymt varierad och stundtals oroväckande vokal insats. Jag går igång på varenda cylinder!
/Martin
Det luktar död och förruttnelse ute - hösten är på allvar här i Helsingborg - och bra musik av den hårdare skolan fortsätter likt tidigare år att vräka in som musikaliska skyfall. För egen del stortrivs jag! I veckans fredagslista tar jag upp fem akter som jag tycker att ni ska skänka er uppmärksamhet som har kommit ut den senaste tiden.
Vi kör!
Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE med lika många medlemsbyten som nerslag på virveltrumman fortsätter att, ja, rensa. Och i vanlig ordning gör romarna det bra. Det är fullt ställ i Blight And Conquer som trots att det i det mesta smattras på går att hitta finfina melodiska (!) ansatser. Jag kommer, högst sannolikt, att kasta mig över skivan så fort jag får en chans. Släpps idag.
Lite av en slamkrypare att ha med UNLEASH THE ARCHERS, för låten i veckans lista är inte nytt originalmaterial för detta kanadensiska power metalgäng, utan en cover. Jag gillar dock det här bandet för mycket för att inte ha med dem, för de gör verkligen något eget med Heartless World. Originalet gjordes av TEAZE, och den finns på Spotify om ni vill kolla in den.
BLOOD INCANTATION. Detta är så bisarrt bra. Jag vet att Torbjörn på Bara Metal dyrkar det här bandet, men det har tagit sin rundliga tid för mig att faktiskt kolla in dem. Det jag hör från kommande plattan "Hidden History Of The Human Race" som kommer den 22 november, får mig att längta efter hela skivan. Känns som en ohelig allians av gammeldöds och ULCERATE kört genom ett atmosfäriskt filter.
Lääääääääängesedan vi hade ALCEST med på bloggen. Det franska atmosfäriska numera post-metal och skotittarbandet lever ett helt eget liv, och jag kan tycka att det emellanåt är trevligt att lyssna på hur Neige fortsätter att tolka sina drömmar genom musik. Om det nu fortfarande är det han gör. Fan vet. Bra och känslomässigt drabbandet är det dock fortfarande.
Jag ägnar CATTLE DECAPITATION ytterst sporadisk uppmärksamhet numera. Jag tycker att de fortfarande har sån djup credd att världen bågnar, men jag tappade sugen rent musikaliskt runt "Monolith Of Humanity", tror jag. Därför är det kul att bli motbevisad av Bring Back The Plague från kommande "Death Atlas" som inte bara bjuder på tyngd, rens och djävlar anamma, utan också en grymt varierad och stundtals oroväckande vokal insats. Jag går igång på varenda cylinder!
/Martin
måndag, oktober 21, 2019
Martins Måndagsmeck, vecka 43: The Red Chord
Gott folk!
Veckans tips kan ni tacka min dotter för. Hon har en röd laddningssladd till sin iPad, och häromveckan när hon satt och halvskrek, "pappa, den röda sladden!" ett antal gånger så trillade en pollett jag inte ens visste att jag hade ner i skallen. THE RED CHORD är ett band som just nu är satt som "On hold", och i alla fall jag hoppas att de återupptar sin verksamhet. Jag lyssnade oerhört mycket på bandet när "Fed Through The Teeth Machine" kom 2009, och bandets med grindcore uppblandade tekniska dödsmetall var något som jag verkligen gick igång på. Och, visade det sig, även idag. Jag njöt nåt så in i helvete av att lyssna på den här skivan igen. Hoppas ni gör det med!
/Martin
Veckans tips kan ni tacka min dotter för. Hon har en röd laddningssladd till sin iPad, och häromveckan när hon satt och halvskrek, "pappa, den röda sladden!" ett antal gånger så trillade en pollett jag inte ens visste att jag hade ner i skallen. THE RED CHORD är ett band som just nu är satt som "On hold", och i alla fall jag hoppas att de återupptar sin verksamhet. Jag lyssnade oerhört mycket på bandet när "Fed Through The Teeth Machine" kom 2009, och bandets med grindcore uppblandade tekniska dödsmetall var något som jag verkligen gick igång på. Och, visade det sig, även idag. Jag njöt nåt så in i helvete av att lyssna på den här skivan igen. Hoppas ni gör det med!
/Martin
fredag, oktober 18, 2019
Fredagslistan 2019, vecka 42: The Apocalypse is About You
Goddagens fredagsvänner.
Då den senaste tiden bjudit på allehanda härdsmältor, nedriga nederlag, tröttsamma tråkigheter och rena slippery slopes rakt ned i de långsamma sammanbrottens tvivelaktiga boningar kommer jag denna vecka att bjussa på en riktig feelgood-lista med det bästa av det bästa av ett av mina totala favoritband. ANAAL NATHRAKH.
Jag har valt ut 16 låtar från blandade album som jag tycker att man gott kan svepa runt sig som en filt när tillvaron trilskas med en. Jag tänker inte orda mer om dem utan låter er istället bara dyka rakt ned i det bottenlösa trygga djupet. Med detta tillönskar jag en god helg och så ses vi helt enkelt på andra sidan apokalypsen där vi kavlar upp ärmarna och tar nya tag.
/Susanne
Då den senaste tiden bjudit på allehanda härdsmältor, nedriga nederlag, tröttsamma tråkigheter och rena slippery slopes rakt ned i de långsamma sammanbrottens tvivelaktiga boningar kommer jag denna vecka att bjussa på en riktig feelgood-lista med det bästa av det bästa av ett av mina totala favoritband. ANAAL NATHRAKH.
Jag har valt ut 16 låtar från blandade album som jag tycker att man gott kan svepa runt sig som en filt när tillvaron trilskas med en. Jag tänker inte orda mer om dem utan låter er istället bara dyka rakt ned i det bottenlösa trygga djupet. Med detta tillönskar jag en god helg och så ses vi helt enkelt på andra sidan apokalypsen där vi kavlar upp ärmarna och tar nya tag.
/Susanne
Fredagslistan 2019, vecka 42: The Apocalypse is About You
måndag, oktober 14, 2019
Martins måndagsmeck, vecka 42: Cognizance
Gott folk!
När det gäller att skilja sig med gott samvete från sin debutskiva, så vet COGNIZANCE verkligen hur det ska gå till. Bandet bildades 2012, debutskivan "Malignant Dominion" släpptes i början av september i år. Bandet har förfinat sin melodiska tekniska döds på ett antal EP:s, och de har gjort rätt i att ta tid på sig. För dra på trissor så bra "Malignant Dominion" är. Jag vill bara krypa in i skivan om och om igen - rent beroendeframkallande och oavbrutet intressant. You have been warned :)
/Martin
När det gäller att skilja sig med gott samvete från sin debutskiva, så vet COGNIZANCE verkligen hur det ska gå till. Bandet bildades 2012, debutskivan "Malignant Dominion" släpptes i början av september i år. Bandet har förfinat sin melodiska tekniska döds på ett antal EP:s, och de har gjort rätt i att ta tid på sig. För dra på trissor så bra "Malignant Dominion" är. Jag vill bara krypa in i skivan om och om igen - rent beroendeframkallande och oavbrutet intressant. You have been warned :)
/Martin
fredag, oktober 11, 2019
Fredagslistan 2019, vecka 41: Melodisk döds!
Gott folk!
Jag tycker det är dags att ta upp en subgenre som har fått utstå så mycket spott och spe, ja egentligen sedan så många tyckte att IN FLAMES "sålde" sig, alltså strax efter det efter att Anders Fridén kom med. Jag överdriver såklart, men göteborgarnas framgångar gjorde att den melodiska dödsen som genre översvämmades av betydligt mer mediokra band som i större eller mindre utsträckning utnyttjades av skivbolag som såg chansen att casha in.
Men de senaste åren har subgenren fått nytt, kvalitativt liv på så många sätt att till och med Angry Metal Guy utbrast att genren är pånyttfödd. Och efter det att ni har lyssnat på veckans lista så tror jag att många av er kommer att nicka instämmande.
Vi kör!
Spanska ETERNAL STORM svarar för en helvetisk inledning i veckans lista. "Come The Tide" är en av de starkaste debutskivorna som jag hört. Fylld till brädden med känsla är det gastkramande hur otroligt bra, intressant och utvecklande den här skivan är. Varenda låt känns genomarbetad, och banne mig om inte den här skivan kommer få mig att tänka om årsbästalistan.
Nu blir det tvåtakt! NIGHTRAGE är bandet som tog sitt pick och pack och flyttade från Grekland och Makedonien till Göteborg. Det är omöjligt att inte gilla det här gänget som har haft en helvetisk mängd medlemsbyten och som ändå lyckas krama ur sig riktigt bra musik. Senaste skivan "Wolf To Man" är en käftsmäll av rang.
Dags att plocka fram näsdukarna, för här kommer INSOMNIUM med en skiva späckad med känsla. "Heart Like A Grave" är, helt uppriktigt, en av de bästa plattorna som det här finska veterangänget har gett ut. Och det kan vara ett av de starkaste albumen i år.
Mer känslosvall från IN MOURNING. Deras senaste alster "Garden Of Storms" är så satans bra. Mycket melankoli, men ack så varierande. Tvåtakt, skira melodier, sorg och saknad gör den här skivan till en helt underbar lyssnarupplevelse.
Och jag kunde inte låta bli att ta med OMNIUM GATHERUM. Deras "The Burning Cold" som kom förra året är en skiva som jag har återkommit ofta till under året. Och den fortsätter att växa, något så in i helvete.
/Martin
Jag tycker det är dags att ta upp en subgenre som har fått utstå så mycket spott och spe, ja egentligen sedan så många tyckte att IN FLAMES "sålde" sig, alltså strax efter det efter att Anders Fridén kom med. Jag överdriver såklart, men göteborgarnas framgångar gjorde att den melodiska dödsen som genre översvämmades av betydligt mer mediokra band som i större eller mindre utsträckning utnyttjades av skivbolag som såg chansen att casha in.
Men de senaste åren har subgenren fått nytt, kvalitativt liv på så många sätt att till och med Angry Metal Guy utbrast att genren är pånyttfödd. Och efter det att ni har lyssnat på veckans lista så tror jag att många av er kommer att nicka instämmande.
Vi kör!
Spanska ETERNAL STORM svarar för en helvetisk inledning i veckans lista. "Come The Tide" är en av de starkaste debutskivorna som jag hört. Fylld till brädden med känsla är det gastkramande hur otroligt bra, intressant och utvecklande den här skivan är. Varenda låt känns genomarbetad, och banne mig om inte den här skivan kommer få mig att tänka om årsbästalistan.
Nu blir det tvåtakt! NIGHTRAGE är bandet som tog sitt pick och pack och flyttade från Grekland och Makedonien till Göteborg. Det är omöjligt att inte gilla det här gänget som har haft en helvetisk mängd medlemsbyten och som ändå lyckas krama ur sig riktigt bra musik. Senaste skivan "Wolf To Man" är en käftsmäll av rang.
Dags att plocka fram näsdukarna, för här kommer INSOMNIUM med en skiva späckad med känsla. "Heart Like A Grave" är, helt uppriktigt, en av de bästa plattorna som det här finska veterangänget har gett ut. Och det kan vara ett av de starkaste albumen i år.
Mer känslosvall från IN MOURNING. Deras senaste alster "Garden Of Storms" är så satans bra. Mycket melankoli, men ack så varierande. Tvåtakt, skira melodier, sorg och saknad gör den här skivan till en helt underbar lyssnarupplevelse.
Och jag kunde inte låta bli att ta med OMNIUM GATHERUM. Deras "The Burning Cold" som kom förra året är en skiva som jag har återkommit ofta till under året. Och den fortsätter att växa, något så in i helvete.
/Martin
måndag, oktober 07, 2019
Martins måndagsmeck, vecka 41: The Dillinger Escape Plan
Bandets diskografi är minst sagt högkvalitativ - det är ständigt lika intressant att gå tillbaka och lyssna, för jag upptäcker alltid nya grejer i det makalösa härj det här bandet stod för.
/Martin
fredag, oktober 04, 2019
Fredagslistan 2019, vecka 40: Ungern, tolv poäng.
Bästa fredagsvänner,
Idag ska vi botanisera i den ungerska metal-floran. Det finns en hel del guldkorn att hitta där så vi kör igång direkt och med detsamma.
SEAR BLISS är ett av Ungerns mest namnkunniga band när det kommer till black metal-scenen och det har de sannerligen förtjänat får jag säga så här med facit i hand.
Fulländaren "The Arcane Odyssey" såg dagens ljus 2007 och blandar en svulstig och pompös fantasy-atmosfär med den mer kyliga norska skolans ljudbild. Det här är en kombo som jag först kände mig smått skeptisk till men som snabbt visade sig vara lika klockren som skivat bröd.
ROTHADÁS härnäst med självbetitlade demokassetten som släpptes härom dagen på Me Saco Un Ojo Records. Här bjuds vi på en väl avvägd blandning av doom och döds och en stämning som känns ungefär så som jag tänker mig det är att vada genom ett mindre gästvänligt träsk. Sången har karaktären av "jag sitter rätt långt inne i en grotta och det ekar hyfsat här", på ett sätt som påminner så smått om NECROS CHRISTOS och det är ett gott betyg. Om debutdemon låter så här bra tänker jag ta ut segern i förskott redan nu för ROTHADÁS fortsatta bana.
När vi talar om Ungern är det ju obligatoriskt att även legendaren Attila Csihar får vara med på ett hörn. Året var 1987 när han klev in i bandet TORMENTOR, som formades två år tidigare av Tamás Buday och Attila Szigeti.
"Anno Domini" från 1989 inleds med ett intro som får nackhåren att krulla sig på vilken skräckfantast som helst. Om mitt minne inte sviker mig tror jag det är soundtracket till filmen Phantasm som figurerar här. När låt två - Tormentor 1 - sedan går igång så känner nog samtliga i församlingen att här är det klassikerpotential rakt av.
Mer oldschool med nästa akt som heter COFFINBORN. COFFINBORN består av trenne glada herrar med föredömliga artistnamn enligt följande: Blasphemy, Churchburner och Disguster. De har släppt prick en EP, nämligen den alldeles utomordentliga "Beneath The Cemetery" från 2014. Att lyssna på den är som att sätta sig i en tidsmaskin och åka rakt tillbaka till början av 90-talet och den stockholmska dödsmetallscenen. Fabulöst med andra ord!
Slutligen FORMORKET och fullängdaren från 2017 som bär samma namn. Det här bandet upplöstes faktiskt efter det skivsläppet efter fjorton tappra år i svartmetallens tjänst. Och jag tycker att de gör en värdig sorti med ett kargt och kyligt ljudlandskap som för tankarna till vårt grannland i väst.
Framför allt finns en platthet och avsaknad av dynamik som är i det närmsta obligatorisk när man snackar satanistisk black av den gamla skolan (tänk MAYHEM). Således fem av fem drinkparasoll till FORMORKET.
Med detta sätter jag upp fötterna på soffbordet och önskar trevlig helg.
/Susanne
Idag ska vi botanisera i den ungerska metal-floran. Det finns en hel del guldkorn att hitta där så vi kör igång direkt och med detsamma.
SEAR BLISS är ett av Ungerns mest namnkunniga band när det kommer till black metal-scenen och det har de sannerligen förtjänat får jag säga så här med facit i hand.
Fulländaren "The Arcane Odyssey" såg dagens ljus 2007 och blandar en svulstig och pompös fantasy-atmosfär med den mer kyliga norska skolans ljudbild. Det här är en kombo som jag först kände mig smått skeptisk till men som snabbt visade sig vara lika klockren som skivat bröd.
ROTHADÁS härnäst med självbetitlade demokassetten som släpptes härom dagen på Me Saco Un Ojo Records. Här bjuds vi på en väl avvägd blandning av doom och döds och en stämning som känns ungefär så som jag tänker mig det är att vada genom ett mindre gästvänligt träsk. Sången har karaktären av "jag sitter rätt långt inne i en grotta och det ekar hyfsat här", på ett sätt som påminner så smått om NECROS CHRISTOS och det är ett gott betyg. Om debutdemon låter så här bra tänker jag ta ut segern i förskott redan nu för ROTHADÁS fortsatta bana.
När vi talar om Ungern är det ju obligatoriskt att även legendaren Attila Csihar får vara med på ett hörn. Året var 1987 när han klev in i bandet TORMENTOR, som formades två år tidigare av Tamás Buday och Attila Szigeti.
"Anno Domini" från 1989 inleds med ett intro som får nackhåren att krulla sig på vilken skräckfantast som helst. Om mitt minne inte sviker mig tror jag det är soundtracket till filmen Phantasm som figurerar här. När låt två - Tormentor 1 - sedan går igång så känner nog samtliga i församlingen att här är det klassikerpotential rakt av.
Mer oldschool med nästa akt som heter COFFINBORN. COFFINBORN består av trenne glada herrar med föredömliga artistnamn enligt följande: Blasphemy, Churchburner och Disguster. De har släppt prick en EP, nämligen den alldeles utomordentliga "Beneath The Cemetery" från 2014. Att lyssna på den är som att sätta sig i en tidsmaskin och åka rakt tillbaka till början av 90-talet och den stockholmska dödsmetallscenen. Fabulöst med andra ord!
Slutligen FORMORKET och fullängdaren från 2017 som bär samma namn. Det här bandet upplöstes faktiskt efter det skivsläppet efter fjorton tappra år i svartmetallens tjänst. Och jag tycker att de gör en värdig sorti med ett kargt och kyligt ljudlandskap som för tankarna till vårt grannland i väst.
Framför allt finns en platthet och avsaknad av dynamik som är i det närmsta obligatorisk när man snackar satanistisk black av den gamla skolan (tänk MAYHEM). Således fem av fem drinkparasoll till FORMORKET.
Med detta sätter jag upp fötterna på soffbordet och önskar trevlig helg.
/Susanne
Fredagslistan 2019, vecka 40: Ungern, tolv poäng.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 46: En kosmisk tripp i mystiken och kaosets tecken
Allting börjar med en idé eller vision. För mig började det med att min inkorg fick fler och fler utskick som var väldigt vaga och fyllda m...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...