Fredagslistan 2015, vecka 5: Land

Välkommen till veckans fredagslista där jag som utlovat kör låtar på temat land i vid mening. Strikt talat består jordens yta till ganska liten del av landmassor - dess betydelse för mänskligheten är dock ganska väsentlig och har gett upphov till minst sagt en radda konflikter.

Vi kör.



En synnerligen kul, och lite apart låt får öppna veckans fredagslista - Promised Land från skivan med samma namn. Jag hade inte lyssnat på plattan på ett bra tag, men nu fick jag chansen. Titellåten är en minst sagt svulstig dänga. Produktionen är storartad och känslan som låten lämnar efter sig är verkligen hemsökande.

Jag vet att det är väldigt många som uppskattar PARADISE LOSTs skiva "Draconian Times" från 1995 (för övrigt året jag tog studenten. Bara en sådan sak). Då fastnade jag inte för bandet. Det hade varit svårt med tanke på att jag inte ens visste att bandet existerade, haha! Ni vet kanske med er att jag föll hårt för bandets "Faith Divides Us - Death Unites Us" och "Tragic Idol" som är bandet senaste alster. "Draconian Times" är dock en fin skiva, även om jag inte kommer att få samma nära förhållande med skivan som rätt många andra. Hallowed Land är låten.

Jomenvisst, DISSECTION slank med även i denna lista - "The Somberlain" heter skivan som var bandets förstlingsverk. Det märks lite grann faktiskt. Det slirar och drar åt lite olika håll, men känslan är helt magisk. Då gör det ingenting att Ole Öhmans blastbeats känns stressade och fillen aningens töffiga. A Land Forlorn är låtvalet.

Nä, inte IRON MAIDEN igen?! Jo, det kan ni slå er på! De allra flesta förknippar "Somewhere In Time" med Heaven Can Wait och Waisted Years, och visst de är ju fina låtar. Men ack så sönderspelade! Då är det betydligt roligare att lyssna på Stranger In A Strange Land som är det självklara låtvalet för denna lista.

MERCILESS och lite döds/thrash från mitten av 1990-talet får avsluta listan. Jag fullkomligt älskar The Land I Used To Walk från "Unbound". Jag blir fan glad i kropp och själ av dylik musik. Det finns till och med ett break med cow-bell i låten för att garantera min fullständiga kapitulation. Lyssna, och inse att detta är musik som är helt briljant.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 5: Land

Veckans Youtubeklipp

Godmorgon!

Tänkte att jag skulle väcka liv i en grej jag körde sporadiskt på bloggen under förra året, nämligen Veckans Youtubeklipp.

Denna veckan så bjuder COGNIZANCE upp till yster ringdans. Om namnet är för er obekant så kan jag berätta att bandet kommer från Leeds, och är - än så länge - osignat. På trummor återfinns, i alla fall som sessionsmusiker Alex Rüdinger som ni kanske kommer ihåg att jag har en liten fäbless för. Han lirade tidigare i THE FACELESS och är rätt vass på vad han gör.



/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 4: Hav

Hav, en lika fascinerande som skrämmande företeelse. Jag är uppvuxen mitt i havet - visserligen en rätt liten och till stora delar lugn del av det - i Karlskrona. Hela livet fram tills dess att jag flyttade till Skåne 1998 antingen såg jag havet, eller var endast en kort promenad ifrån det.

Att flera band har intresserat sig för havet blev ganska uppenbart då jag börjande göra denna första av 3 listor som kommer att ta upp hav, land och luft som teman. Så nu vet ni vad ni har att vänta er i vecka 5 och 6 också. Listorna är gjorda så långt i förväg av en enkel anledning - vi väntar tillökning i familjen vilken dag som helst och när det händer så kommer jag försvinna in i den proverbiella bebisbubblan för ett tag. Men först ut - havet.

Vi kör.

Jag vet inte om ni tänkt på det, men jag vill ju gärna ha en svulstig inledning på varje lista. Havet är ju mäktigt i sig så jag ville ha en riktig mother of a blowout till låt som öppnare. Och A Vow To Conquer The Ocean är som titeln antyder en sjukt episkt fläskig låt från ett favoritgäng från Falun. Jag har tjatat hål i huvudet på folk att kolla in IN MOURNING både via flera fredagslistor och i samtal, så har ni fattat galoppen är det bara att gratulera. Ni andra har en fin bekantskap framför er.

THE AGONIST är Alissa White-Gluz "gamla" band. De är förresten på gång med nytt material som kommer i  slutet på februari om man är intresserad. Jag är det kan jag säga. "Prisoners" blev den sista skivan som White-Gluz gjorde med bandet. Det är habilt hantverk om man gillar melodiös death metal. Dead Ocean är en skönt gungande dänga där vi får rikliga bevis på vilket röstmonster White-Gluz är.

Habilt hantverk. Det är ett begrepp jag är illa förtjust i att använda mig av, både här på bloggen och i mina recensionstexter på Werock.se. Använder jag detta uttryck så är det att betrakta som en rekommendation till  att kolla in bandet i fråga. GRAND MAGUS från Stockholm har kämpat på under ganska många år och levererat just detta - habilt hantverk. Jag lyssnade en hel del på "Hammer Of The North" som kom 2010. En svårt ostig titel förvisso, men ack så förädiskt indragande musiken var. "The Hunt" som jag tagit Sword Of The Ocean ifrån är också en ytterst habil skiva. Bandet har suverän känsla för sväng och muskulösa riff. Lägg till detta en stämma av renaste guld från Janne Christoffersson och det är bara att kapitulera.

Ni såg den komma en mil bort eller hur? Det går ju inte att göra en lista om hav och inte ha med Rime Of The Ancient Mariner från "Powerslave". I nära 14 minuter trollbinder IRON MAIDEN mig fullständigt. Stunden då jag såg bandet framföra låten på Wacken 2008 räknar jag fortfarande som en mycket stor stund i livet.

Vi tar en klassiker till tycker jag - Children Of The Sea från den så kallade Dio-eran. Jag vet ju att det finns en diskussion om Ozzy kontra Dio som bästa sångare för bandet. Jag nöjer mig med att konstatera att bandet BLACK SABBATH är bra och värt att lyssna på till stora delar. "Heaven & Hell" är ju en suverän skiva där bandet svänger på utav bara fan och Dio sjunger trasorna av de flesta. Jag gissar att flertalet av er har hört låten innan och matar vidare med nästa band.

Finnarna i INSOMNIUM sätter segel och tar en melankolisk och fin seglats ut på sjön i Out To The Sea från bandets senaste skiva "Shadows Of The Dying Sun" som är väl värd att kolla in, mycket för det fantastiska trumspel som Markus Hirvonen bjuder på.

Nu tänker ni att jag har valt en låt från "Leviathan" eller hur? Jag hade kunnat göra det, men det blev Battle At Sea från "Remission". Jag lyssnade oerhört mycket på MASTODON när de kom ut med "Leviathan" och fängslades svårt av "Remission", "Blood Mountain" och "Crack The Skye". Då var bandet magiskt meckigt. Battle At Sea är en svårt hetsig och förbryllande låt med fina rent majestätiska inslag. Lite tuggmotstånd men väl värt det!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 4: Hav

En bild säger mer än tusen toner

Titta på bilden nedan. Klicka på den så får du upp den i lite större format. Vad ser du?

Jag tänkte berätta lite om vad jag ser. Bilden är tagen den 16/5 1975, på Cobo Arena i Detroit, Michigan. Det är naturligtvis KISS som ska spela, vilket framgår av logon ovanför trumsetet. Utöver detta är det väl inte så mycket att orda om?

Fem dagar tidigare spelade Kiss den sista konserten med sina gamla dräkter, de s.k. "Hotter than hell"-dräkterna. Få tänker nog på det egentligen, att även efter att "Dressed to kill" släppts i mars så använde bandet sina gamla dräkter ytterligare några månader. Ingen av skivorna sålde nämnvärt bra och Kiss var i maj 1975 därför fortfarande ett stort frågetecken för skivbolaget. Därför är det ändå ganska kul att man valde att satsa på nya dräkter, lite nytt piff i backlinen och en liveskiva. För ja, det var ju tänkt att Detroit och några gig till skulle spelas in och bli en skiva.

Jag ser tv-kamerorna. Det har länge dryftats huruvida konserten filmades och spelades in, eller om den bara filmades för stunden. Bilden ger inget svar, men kamerorna och den stora vita skärmen i ovankanten ger oss hopp om att det finns en bevarad kopia någonstans, precis som det gör med filmerna från samma ställe sju månader senare. De få sekundlånga filmsnuttar som hittills läckt ut från giget och som syns i VHS-specialer och dylikt är filmade med en handhållen typ 16mm-kamera som ägdes av skivbolaget. Den användes för att filma lite highlights denna kväll, som sedan kanske kunde användas i marknadsföringssyfte. De filmsnuttarna kommer alltså inte från någon komplett tv-filmad inspelning, hittills har vi aldrig sett röken av någon sådan.

Jag ser Lee Neaves längst ner till vänster, han håller en vit affisch. Ja, det är Lee som är med på baksidan av "Alive !". Ja, det är den affischen han håller i. Kan man fånga sekunderna innan historia skapas bättre än på detta sätt? Förmaket till en ikonisk bild syns här, och ingen av de inblandade vet om att de är med om det. De är bara där på en konsert. En i mängden, kanske.

Jag ser scenen som är så liten. Kiss i maj 1975 var inte Stadium-Kiss, Kiss i maj 1975 var "typ högstadiekabaréproduktion fast möjligen lite större". Scenen är så fantastisk om man bara tittar och låter sig sjunka in i bilden ordentligt. Scenen som står så att alla kommer så nära, så otroligt nära. Tänk igen, det är Kiss i maj 1975 - kvällens konsert kommer att öppnas med att det visas en bakomfilm på storskärmen, sedan spelas det förinspelade Rock bottom-introt varefter bandet drar igång låten ordentligt. På den lilla lilla scenen.

Jag ser historia i bilden ovan. Den läckte ut idag i facebookgruppen "The Original Kiss Krew" och all heder åt den fantastiske Ros Radley som släppte ut den. Jag har kanske 5000 bilder med korrekt datum och info på Kiss, kanske fler, i mina samlingar. Det var länge sedan jag blev så otroligt tagen av en bild som jag blev idag.

Jag tror att jag skulle kunna hålla ett anförande på flera timmar om bara denna bilden. Men det får bli en annan gång.

Magi.

/Alex

Winterland Ballroom i San Francisco

Om drygt två veckor är det 40 år sedan KISS spelade på anrika Winterland Ballroom i San Francisco. Konserten filmades och är unik i det avseendet att det är den allra första kända kompletta konsertfilmen med bandet. Konserter blev ofta filmade på Winterland och rykten gör gällande att Kiss även filmades ett halvår tidigare, i juni 1974, men att det bandet ska ha förstörts vid en brand. Senare rykten hävdar att bandet inte alls förstördes och att någon någonstans nu sitter och tjyvhåller på bandet. Ingen vet vad som är sant eller icke så jag låter bli att spekulera (men fortsätter hoppas).

Det då nybyggda Winterland Ballroom invigdes som New Dreamland Auditorium i juni 1928 efter att det tidigare legat en annan teater på samma plats. På 30-talet bytte huset namn till Winterland, och förutom teaterverksamhet bjöds det på allehanda sporter i lokalen där skridskoåkning verkar ha varit den mest populära. Åren gick och 1966 togs lokalen över av salig Bill Graham. Graham är kanske mest känd för att ha använt sig av en lokal kallad Fillmore West några kvarter från Winterland, och han var i mitten av 60talet på jakt efter en större lokal till lite mer populära band. Winterland Ballroom kunde vid konsertevenemang hysa över 5000 personer vilket nästan dubblade platserna gentemot Fillmore.

Winterland Ballroom skulle bli en sån där byggnad som det talas om med vördnad fast det i de flesta avseenden var en ganska rutten byggnad mot slutet. Det har såklart att göra med banden som spelade där - listan är oändlig och innehåller alla populära band från 1966-1978 som man kan tänka sig. Det finns gott om filmer därifrån också, en riktig klassiker förutom Kiss är Lynyrd Skynyrd-spelningen från 1975 som är benknäckarbra. Något man däremot nästan aldrig ser är bilder från hur lokalen såg ut inuti. Filmerna består aldrig av publikbilder och det finns inte hur många interiörbilder som helst så jag har samlat några här, det är bilder från när Led Zeppelin, Grateful Dead och någon annan spelade där. Titta och njut.

Idag finns byggnaden inte kvar. Den sista spelningen ägde rum redan på nyårsafton 1978 och bestod av ett magiskt åttatimmarsset av Grateful Dead, sedan förföll byggnaden tills den revs i mitten av 80-talet. Idag ligger det ett lägenhetskomplex på platsen, som på så många andra klassiska adresser. Vi får titta på filmerna och glädjas åt det som bevarats. Igen.

Vi avslutar med lite film. Kiss, såklart.

/Alex

Fredagslistan 2015, vecka 3: Storm!

Godmorgon!

Förra lördagen blåste det upp till storm över Helsingborg (och andra ställen) när Egon kom på besök. Som infödda karlskroniter så gick såklart jag och övriga familjemedlemmar och skämtade om att nu gick det ju äntligen att trivas ordentligt i Helsingborg när vindstyrkan var som man var van vid från hemstaden.

Som ni säkert har gissat är temat för veckans fredagslista storm - ett relativt enkelt tema visade det sig, då flera band har låtar med det ordet i titlar - och dessutom flertalet riktigt bra sådana. Vi uppar anten - veckans lista är betydligt råare än föregående veckas.

Vi kör.

Vi öppnar med sympatiska BEFORE THE DAWN, som sedan 2013 har upphört att finnas till. Jag lyssnade en hel del på skivan jag tagit låten Perfect Storm ifrån - "Rise Of The Phoenix" som kom 2012 och som jag verkligen kan anbefalla om man gillar melodisk dödsmetall och vill ha ett habilt hantverk i lurarna. Som brukligt när det gäller finska band så är produktionen en smekning mot trummhinnorna, riffen de rätta och, såklart, finns den fint melankoliska tonen.

BOMBS OF HADES är ett rimligt tufft bandnamn. Bestående av medlemmar från rätt så många andra band, mest känd är kanske Jonas Stålhammar med ett förflutet i THE CROWN, begick bandet fullängdsdebut med "Chambers Of Abominations" 2010 till stadigt handklapp av rätt många. Och det är en trevlig skiva där fläskfeta The Storm Is Coming finns med. Bandets crustiga dödsmetall är habil. Det låter precis rätt om bandet, utan att för den sakens skull bli tillrättalagt.

Ni såg det komma en mil bort eller hur? Precis. Det går ju liksom inte att ha en lista med temat storm och inte ha med en låt av GHOST BRIGADE. Jag har faktiskt inte tagit någon låt från senaste skivan som lämpligt nog heter "IV - One With The Storm", utan från favoritplattan av bandet "Isolation Songs". Det är rätt många som anser att den skivan är den bästa i bandet diskografi, så aningens tillrättalagt är det kanske att välja A Storm Inside som vi väl få anta handlar om att må lite dåligt. Men den är ju så bra. Det är bara att ta fram snuttefilten, tända ljusen och sjunka ner i melankolin och den känslomässiga svallvågen som vräker in vid 2:43 i låten.

Om ni tycker att första halvan av listan var lite väl mesig så kanske andra halvan faller er mer på läppen.

Har ni läst "Blod, Eld, Död" av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg"? Det tycker jag ni ska göra annars. Det är boken som vid sidan av "Swedish Death Metal" av Daniel Ekeroth som jag tycker är standardverk att ha hemma i hyllan. I "Blod, Eld, Död" finns ett lysande kapitel om just DISSECTION och kanske då mest Jon Nödtveidt bandets primus motor som tog sitt liv strax efter att bandet hade släppt "Reinkaos" 2006. Men det är inte från den skivan som låten i listan kommer ifrån utan från, såklart, "Storm Of The Lights Bane" en av de starkaste black metalskivorna som gjorts.

Jomenvisst, SLAYER slinker med på ett hörn, trots att bandets loggor numera återfinns på tröjor som säljs på H&M. Flesh Storm (som låten heter på riktigt och inte FlAsh Storm som Spotify påstår.) återfinns på "Christ Illusion" från 2006. Jag har inte lyssnat på skivan på väldigt länge, och visst, det är såklart inte den starkaste skivan i bandets diskografi. Det är inte heller den mest välljudande. Men det finns en hel del riktigt kul musik på skivan som bjuder på medverkan av Jeff Hanneman och Dave Lombardo vilket gör att skivan bör kollas in oavsett. Flesh Storm är en taktstamparvänlig låt som går fort.

Vi avslutar listan med WATAIN och en låt från "Sworn To The Dark". Satan vilken skiva det är. Storm Of The Antichrist är en ljuvlig dänga där WATAIN likt så många andra låtar på skivan gör allt rätt.





/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 3: Storm!

220 Volt till Helsingborg + intervju!

Jag satte kaffet i halsen häromdagen när 220 VOLT meddelade att de kommer till Helsingborg den 10/4 tillsammans med WOLF. Det var sannerligen inte igår de spelade i våra trakter om med den nya plattan i bagaget kan det inte bli annat än en högtidsstund. Jag skickade några frågor till Mats Karlsson, gitarrist i bandet, som svarade glatt.

Alex: Äntligen ett nytt album, det var länge sedan sist. Det har varit många turer med lineups och medlemmar hit och dit, känns läget stabilt nu?

Mats: JA, det gör det. Bara att hoppas att allt funkar, men vi har en god stämning i bandet.

A: Kommer det någon vinylutgåva på den nya skivan?

M: Jag hoppas fortfarande det, skivbolaget tycker att responsen varit riktigt bra jämfört med hur marknaden ser ut, jag har inget besked dock..

A: Detta är den första studioskivan med Thomas Drevin på gitarr sedan 1984, för min del är det grymt att ha er tillsammans igen. Hur fungerar ni som gitarrister ihop tycker du?

M: Det stämmer inte riktigt, det var ju lite studiolåtar på "Volume 1" som kom 2002, men det var ju inte ett helt album, och en begränsad upplaga, så ok ;) Däremot är det grymt kul. Nu har vi ju jobbat ihop i många år och att äntligen komma till skott är grymt. Han funderar lite annorlunda än de flesta andra och kommer ofta på kul arr eller någon annan twist eller skruvat riff som inte vi andra skulle göra. 

A: Det börjar trilla in spelningar också, och ni kommer till Helsingborg i april tillsammans med Wolf. Bara ett fåtal datum är bokade hittills men det kommer fler hoppas jag?

M: Man får ju aldrig berätta förrän saker och ting offentliggörs, men detta är inte de enda arrangörer vårt agent pratar/pratat med, det kan jag säga. 

A: Som det ser ut på The Tivolis hemsida så är det någon slags co-headline, stämmer det? Vad får ni för speltid?

M: Det är tanken att det skall vara så, detaljerna vet jag inte ännu. Det blir väl något möte inom kort.

A: Jag förutsätter att fokus ligger på nya skivan när ni spelar live, men hur ser du på backkatalogen? Blir det bara "hits" eller finns det utrymme för några lite mer ovanliga låtar? (ledande fråga från Alex som vill höra Mistreated eyes, Beat of the heart, It's nice to be a king och framförallt Lonely nights!)

M: Vi repar just nu material som är ung. 60/40 fördel äldre låtar. Några av dina önskemål är med, troligen vill folk höra rätt mycket gamla låtar också, så det blir trixigt att hitta balansen. Det blir lite olika upplägg beroende på vad för typ gig vi gör och speltid såklart.

A: Är du nostalgisk?

M: Inte mycket, men naturligtvis har man en massa kul minnen från karriären.

A: Anders Engberg är ett grymt tillskott i familjen, hur känner han för bandets historia? Var han ett fan redan eller fick han lära sig när han kom med i bandet?

M: Han gillade "Eye To Eye"-plattan väldigt mycket, men hade dålig koll på de tidigare albumen. Så vi har grävt lite bakåt och tagit fasta på det vi själva gillar mest idag. Delar av backkatalogen har man liksom ingen kontakt med längre och då framför man inte det materialet med entusiasm så det får vara..

A: Vem tar förresten hand om basspelandet på turnén?

M: Vi har en kille med oss som heter Peter Hallgren, han och Anders lirar ihop i doombandet SORCERER som gjort en grym platta som släpps senare i år. Skönt med någon man känner lite redan, dessutom är han en mycket duktig gitarrist..

A: När ni nu äntligen styr kosan mot Helsingborg så är det ju värt att nämna er debutsingel som ju inte bara såldes lokalt i Östersund utan även togs in av en synnerligen intuitiv skivkrämare även här. Har du något minne av detta?

M: Jag minns det, jag såg ett flertal artiklar från Helsingborgs Dagblad också vill jag minnas.

A: Har du något du vill avsluta med?

M: Ska bli grymt kul att få komma till Helsingborg och lira HÅRDROCK!!!

Jag ser sjukt mycket fram emot spelningen, läs mer och köp biljetter HÄR. Och får vi Lonely nights och It's nice to be a king så akta er gott folk för då får jag nog sätta strypkoppel på mig själv.

/Alex

Fredagslistan 2015, vecka 2: Missade guldkorn 2014

Godmorgon och välkomna till den första fredagslistan för 2015!

Jag vet inte om ni känner till en site som heter Angry Metal Guy? Om inte så tycker jag att ni ska följa länken. De sysslar nästan enbart med recensioner på den siten, och även om de inte kommer i närheten (det gör förresten ingen) att klämma de 5678 skivor som kom ut förra året enligt Metal Archives så gör de banne mig ett rejält försök. Ett av segmenten de har på den arga sidan heter "Things You May Have Missed" och jag har upptäckt ett försvarligt antal riktigt bra skivor på detta sätt.

I vilket fall - veckans lista handlar om guldkorn som jag tycker är väl värda att kolla upp. De är inte specifikt tagna från Angry Metal Guy, utan snarare från ett gäng årsbästalistor som har skvalpat runt på nätet ett tag.

Vi kör.

"Escape From The Shadow Garden" av MAGNUM. Jag hade tillgång till denna skiva innan den kom ut. Gav den inte den uppmärksamhet den förtjänar. Sen såg jag att Jarno på A Fair Judgement hade recenserat den i lyriska ordalag. Då blev jag tvungen att kolla in den närmre ju. Sen råkade jag nämna för Alex att jag hade lyssnat på skivan vilket fick honom att gå bananas. Tydligen är MAGNUM ett band han uppskattar mycket. Så fick jag ett mejl från honom med skivor av bandet han tyckte att jag skulle kolla in. Så nu är jag svårt nerknarkad i träsket. Jag skojar inte - det är ett sådant habilt hantverk detta band står för att det bara är att skruva upp volymen på, nästan, varje skiva bandet gett ut och bara njuta. Bandet hade ett långt uppehåll från 1995 till 2001, men sen har bandet givit ut en hel drös skivor. "Escape From The Shadow Garden" är riktigt fin - jag ber er i synnerhet observera Bob Catleys sång. Rejält med kräm i den om jag säger som så. Catley är vid sidan av gitarristen/sångaren Tony Clarkin bandets primära konstnärliga nexus. Det är tungt, det är svängigt, det är fullvuxet.

"Of Terror And The Supernatural" av TEMPLE OF VOID. Med råge den tyngsta och hårdaste skivan i veckans fredagslista. Att detta är bandets (från Detroit för övrigt) debutskiva gör att jag verkligen har stora förhoppningar på bandet. Detta är skitig och avgrundsdjup dödsvärtad doom. Precis - doom. Om jag tycker att det är bra inom denna genre, då fattar ni att det är det på riktigt. Jag har valt Rot In Solitude (titeln!) men jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan. Mike Erdody på sång har en stämma värd beröm. Annars är det mest stämningen jag faller för. Den är mörk, ondskefullt förebådande och riktigt depressiv. Och ändå fullt njutbar. I mycket beror det på den fina produktionen som skivan har - det är, såklart, rejält med low-end - men jag känner mig inte dränerad när skivan är färdigspelad. Basen hörs föredömligt, och trummorna låter fint naturliga.

"Pioneers" av SIENA ROOT. Gillar ni DEEP PURPLE? Det gör jag. I lagom dos. Fredrik Sandberg hade med denna skiva på sin årsbästalista. Det jag fastnade för var två grejer: Hammondorgel och sväng. Gillar man inte dessa två saker gör man klokt i att hålla sig borta från det sinnesjukt fläskiga sväng som bandet från Stockholm representerar. För oss andra är det bara att spänna fast haklappen för att hejda den värsta saliveringen. Detta är riktigt, riktigt bra.

"Electric Mountain Majesty" av MOS GENERATOR.

Tyngd. Så skulle man kunna sammanfatta MOS GENERATORs musik. Det går långsamt, men det är rätt sorts släpighet så det gör ingenting. Faktum är att det är fan så mycket svårare att lira långsamt med bibehållen integritet än snabbt i min bok. Trummisen Shawn Johnson har ett sinnesjukt tålamod och gött driv. Sångaren/gitarristen Tony Reed en stämma värd att steppa för och basisten Scooter Haslip hörs. Gott så.

"Trails & Passes" av GREENLEAF.

I've got a fever! And the only presciption is more cowbell! (Christofer Walken som Bruce Dickinson i SNL).

The Drum heter låten jag valt från borlängebandets skiva. Fy satan vilket sväng och driv. Jag är sjukt imponerad av trummisen Sebastian Olssons mer än lovligt potenta lir. Det är skramligt, men sammanhållet vilket förresten gäller hela bandets insats. Det är bara att sluta ögonen och stampa med.

Så, nu ska jag lyssna på lite mer MAGNUM. 

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 2: Missade guldkorn 2014

Änglagård till Helsingborg!

God fortsättning gott folk. Vi börjar det nya året med nyheten att ÄNGLAGÅRD spelar på Progressive Circus i Helsingborg den 25/4 vilket är den bästa nyheten jag fått på länge. Spelningen på Sweden Rock för ett par år sedan var fin men stördes av ljud från den andra scenen. Nu blir det inomhus och njutning om bara folk lovar att hålla käft.

Köp biljetter HÄR!

Jag hoppas på Sista somrar. Det finaste stycket de skrivit.

Så här skulle alla nya år börja.

/Alex