God afton. Fredagslistan tar idag tag i den stora och kanske kluriga frågan kring hur det kommer sig att man blir som man blir. Hur formas man av årens pressande tryck sakta sakta från kol till diamant (eller möjligen grafit)? Och kanske framför allt, vilka nyckelpunkter formar ens musiksmak? Jag tänker göra åtminstone ett nedslag i min egen historia (kanske blir det fler allt eftersom som rubriken antyder) som påverkat mig i den riktning jag hamnat både musikmässigt och som människa.
Kamrater, vi beger oss tillbaka till nådens år 1995 och tar en titt på den platta som gick varmast i min cdspelare där och då och som formade min musiksmak å det grövsta. Jag talar om en gratisskiva som medföljde nummer 13 av tidningen Close-Up, nämligen Independent Music For Independent People vol. 1. Den utkom på våren vilket betyder att jag var 17 år gammal och snart skulle fylla 18. Jag hade flyttat hemifrån och bodde i en studentlägenhet i Örebro på 15 kvadrat (plus två extra för kokvrå och toalett, duschen var gemensam och låg i korridoren). Livet var som livet är när man är 17, hårt och svårt och dramatiskt men samtidigt något utöver det vanliga, en sorts magi som är svår att hitta igen.
Men först en snabb tillbakablick på vad som egentligen hände år 1995:
- Sverige går tillsammans med Finland och Österrike med i EU.
- Homosexuella kan ingå partnerskap i Sverige.
-Windows 95 släpps.
-Det bestialiska mordet på tonåringen John Hron äger rum.
-Varumärken som Kalles Kaviar, Ramlösa, Abba och Ekströms hamnar i norsk ägo.
-Det svämmar över lite varstans, bland annat i Älvsbyn och Guldbrandsdalen men inte i Kap Verde som i gengäld får ett vulkanutbrott.
-En domedagssekt släpper ut giftgasen sarin i Tokyos tunnelbana.
-OJ Simpson åker dit för mordet på sin fru.
Okej, då vet vi var vi befinner oss i historien och går raskt över till musiken! Vid det laget som jag fick tag på den här skivan var jag redan en bra bit inne i både DISMEMBER och DARK FUNERAL men jag vill påstå att det beroendet både klarnade och fördjupades här. Jag hittade dessutom MARDUK via den här samlingsplattan (här var de fortfarande bra) och det vete tusan om det inte också var en av de allra tidigaste bekantskaperna med MESHUGGAH och UNANIMATED. Mycket guld här helt enkelt. Vad hände egentligen med LORD BELIAL och UNANIMATED? Nåväl, låtordningen ser ut som följer:
1. DISMEMBER - Casket Garden ("Casket Garden")
2. DARK FUNERAL - My Dark Desires ("Dark Funeral")
3. STUCK MOJO - Not Promised Tomorrow ("Snappin' Necks")
4. EXTREME NOISE TERROR - Raping The Earth ("Retrobution")
5. MARDUK - The Sun Has Failed ("Opus Nocturne")
6. ENSLAVED - Wotan ("Frost")
7. IMMORTAL - Cursed Realm Of The Winterdemons ("Battles Of The North")
8. EMPEROR - I Am The Black Wizards ("In The Nightside Eclipse")
9. TAD MOROSE - Sender Of Thoughts ("Sender Of Thoughts")
10. DUB WAR - Gorrit ("Pain")
11. MESHUGGAH - Vanished ("Death Is Just The Beginning")
12. IN FLAMES - Ever Dying ("Subterranean")
13. SENTENCED - Nepenthe ("Amok")
14. LORD BELIAL - Satan Divine ("Kiss The Goat")
15. UNLEASHED - Victims Of War ("Victory")
16. UNANIMATED - Life Demise ("Ancient God Of Evil")
Jag tänker inte gå in och prata om varje låt för sig utan vill istället uppmana er att i tanken färdas tillbaka till den där studentlägenheten på Rudbecksgatan, tänk att ni är 17 och att er äldre kompis Glenn fixat både folköl och en påse chips, luta er tillbaka och lyssna igenom skivan i sin helhet och njut. Ni har för några veckor sedan gått från platinablont hår till kolsvart och det krävdes tre genomfärgningar för att få den manövern att gå igenom.
Låtmässigt var jag oerhört svag för samtliga bidrag på skivan förutom dessa fem:
Nr 3: skeptisk till all rap-metal som inte var CLAWFINGER (och det står jag fast vid än idag), nr 9 som kändes för utsvävande och melodisk, nr 10 fick jag inget riktigt grepp om, nr 12 för det symfoniska i slutet och nr 13 - ballad, vadfalls!
Nog med introspektion, nu tar vi helg! Eftersom jag känner mig bjussig idag får ni även en hälsning från mitt forntida jag samt mina ögonbryn anno 1995.
/Susanne