Fredagslistan 2024, vecka 38: In memoriam Tore Ylwizaker och Peter Kubin

Sensommaren 2024 har kantats av alldeles för mycket död, både lokalt och globalt, i och utanför musiklivet. Den här veckans lista är en kortfattad hyllning till två musiker som nyligen valde att lämna livet alldeles för tidigt: Tore Ylwizaker från ULVER, och Peter Kubin från ABIGOR. 

Ni hittar listan här.

 

Tore gick med i Ulver i samband med att de kastade av sig svartmetallkåpan och gav sig ut på okända farvatten med det fullmatade konceptalbumet Themes from William Blake's The Marriage of Heaven and Hell (1998), och vidare genom ambient, glitch, symfonirock, drone, techno, konstmusik, filmmusik, synthpop, gud vet allt, från total minimalism till nästan vulgär bombasm. Och i mitten av allt: Tores musikaliska visioner och synthar. Ni kan läsa mer i bandets avskedsbrev här. 

Att bara välja ut en handfull låtar att representera ett kvartssekels föränderligt skapande är såklart omöjligt, men här är några sidor av Ulver alla borde höra. 

"The Future Sound of Music" från Perdition City, 2001. Med Bård Faust Eithun från Emperor på trummor, ingen mindre.

"The Truth" från Blood Inside, 2005. 

"Glamour Box (Ostinati)" från Messe I.X-VI.X, 2013. Med Tromsö Kammarorkester.

"Solitude" från Shadows of the Sun, 2007. Black Sabbath-cover.

För inbitna black metal-entusiaster ska österrikiska ABIGOR inte behöva någon introduktion. Frånsett ett avbrott i början av seklet har de i drygt 30 år hållit fanan högt med sina komplexa, storslagna låtarrangemang, ständigt utforskande men alltid trogna sin vision, att kanalisera Satans essens i ton och ord. Sångare har skiftat genom åren, men kärnan har alltid varit gitarristerna Thomas Tannenberger och Peter Kubin.

 

"My Soft Visions in Blood", från Verwüstung / Invoke the Dark Age, 1994. 

"Scars in the Landscape of God", från Nachthymnen (From the Twilight Kingdom), 1995. 

"Liberty Rises a Diagonal Flame", från Fractal Possession, 2007.

"Soldaten Satans", från Taphonomia Aeternitatis - Gesänge im Leichenlicht der Welt, 2023. 

Vila i frid, Tore och Peter. Och ni som läser detta, ta hand om er.

Nu tar vi helg!

/Andreas

Fredagslistan 2024, vecka 37: Void

 Gott folk!

Idag ska vi ge oss ut i intigheten - för oss som har läst eller sett "Den oändliga historien" så kanske detta ord har en speciell innebörd. Det finns flera band som har intresserat sig för att skriva låtar med ordet void i titeln, det låter väl lagom coolt antar jag, men även i fall jag trodde att jag hade hyfsad koll på vad ordet faktiskt betydde så blev jag förvånad över i hur många olika sammanhang som det används. 

Den vanligaste betydelsen är ju från latinets vacuus - tom, utan innehåll. Men det dyker också upp inom juridiken och programmering. I alla fall, ett fascinerande begrepp!

Vi kör!

VORGA, från Karlsruhe. Utan tvekan ett av de mest intressanta tyska banden överhuvudtaget just nu, och definitivt ett av de bästa black metalbanden på scenen. Vi har ju haft med bandet i fredagslistor innan, och med tanke på hur bra deras plattor hittills har varit så skulle jag inte bli förvånad om senaste given "Beyond The Palest Star" dyker upp på rätt många årsbästalistor i år. Jag har tagit Voideath från plattan. Maken till öppningslåt! Tyngden, värdigheten, svänget och stämningen är ju fruktansvärt bra! 

Om ni tycker att det varit för lite teknisk döds med i listorna på sistone så kanske ni blir lite gladare nu då FALLUJAH ser till att höja ration. The Void Alone från "Dreamless" en skiva som i alla fall en av recensenterna  på Metal Archives inte tycker är så där värst bra. För egen del tycker jag att den är nöjsam. 

Ytterligare ett bekant namn. SOEN kan man ju ha åsikter om. De pendlar upp och ner för mig - när de är bra, ja då är de briljanta. För egen del så upptäckte jag bandet med noshörningsskivan - "Tellurian" som kom för 10 år sedan. Älskar den skivan fortfarande och det var i det närmaste givet att ta med Void i veckans lista. Bra sväng!

Of Fire And The Void från "Evangelion". Det fanns en tid då jag verkligen dyrkade BEHEMOTH. För min del nådde de sin peak på just den här skivan. Det var innan Nergal blev så uppfylld av sin egen förträfflighet att bandet blev lite väl påfrestande. Fortfarande väldigt bra, men inte livsnödvändigt om jag säger så. Jag blir lätt nostalgisk när jag lyssnar på "Evangelion" för den kom på den tiden då jag fick promos från Nuclear Blast. Den här skivan fick jag en hel månad innan släppet, med förbehållet att jag gjorde en intervju med Nergal. Nervös glädje kan man kanske beskriva känslan som inför den intervjun, haha!

The Void From Which No Sound Escapes från "The Work", en av de märkligaste titlarna på ett metalalbum jag vet. RIVERS OF NIHIL är en aquired taste för mig. Ibland är de snorbra, ibland...inte så mycket så. Oavsett vilket så är de oftast intressanta så  så fort det kommer en ny skiva så lyssnar jag. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2024 vecka 37: Void

Fredagslistan 2024, Vecka 36: Svindlande höjder

Sol, vind och vatten i all ära men det är höga berg som veckans lista kommer avhandla. Undertecknad är ett stort fan av svindlande höjder, både att ta sig upp på dem genom klättring eller vandring men även att begrunda utsikten med en kopp kaffe i handen. Bland de personliga favoriterna finns Orodruin i semesterparadiset Mordor som jag ofta tar en sista minuten till när solen blir för stark här hemma. Nu tänker ni säkert något i stil med ”okej, så nu blir det fem doom låtar som ingen kommer höra någon skillnad på..”. Icke! Här finns något för alla.

Nog tramsat, spänn på säkerhetsselen och njut av det sköna ruset som den tunna luften ger. Listan hittar du HÄR!

 

Vi börjar i soliga Kalifornien och säger hej till mästarna i THEE OH SEES med John Dwyer i spetsen. Oh Sees spelar en kaotisk blandning av garage, kraut, synth och så vidare. Den röda tråden är fuzz, skrammel och långa reverb och delay-svansar. Otroligt produktiva är de också. Låten I come fromthe mountain är hämtad från plattan Floating coffin från 2013 som fått några varv om året sedan den kom.

Brukar ni dra ner i svarta hål och leta efter kristaller? Vi rör oss österut till Atlanta, Georgia, och smäller på andra låten på Blood Mountain plattan. Nog sagt.

 

Men blir det ingen släpig doom då? Det ryktas om att gamla goda Indiana Jones tog på hatten och gav sig ut på vägarna i jakt på det heliga berget någon gång på hösten -93 efter att husgudarna i SLEEP släppte sitt mästerverk, ja ni gissade rätt. HOLY MOUNTAIN. I min bok ska det antingen vara grind eller släpigt. Detta klassas in som det senare.

Gillar ni motorcyklar, muskelbilar och en gaphals som är förtjust i gitarrsolon? Då kan bandet ZEKE vara något för er. Låten heter Mountainman från plattan Death Alley, är i runda slängar halvannan minut lång och går snabbt som satan. Musikvideon är som en musikvideo ska vara, motorcykelkrascher i öknen varvas med svettiga liveklipp. Njut. 

Vi avslutar med låten I was on a mountain från Caution-plattan från 2001. Det är lite poppigare men luktar lika mycket diesel som föregående. Bandet heter HOT WATER MUSIC, grundades -93 i Gainsville, Florida och är fortfarande aktiva.

Det var allt för denna gången. Nästa gång blir det eventuellt djupa hav.

/Oskar S