Fredagslistan 2024, vecka 5: Är det Black eller är det Roll?

 Välkomna till veckans underhållning: Är det Black eller är det Roll?

Vi kommer lyssna på 5 olika påstått Black N Roll band och bedöma var på spektrumet mellan de två genrerna som musiken faller.

Kvällens deltagare har minst sagt bristfälliga kunskaper om Black Metal, men hoppet är det sista som överger etc etc.

Först ut är Midnight från USA, snabbt åtföljda av läder, jeansvästar och olika stadier av ansiktsbehåring. Det är väldigt NWOBHM, snabbt går det och det är bara skönt ös på gammalt vis. Som ett ilsknare Motörhead, vilket känns av även i produktionen som siktar på att fånga soundet från sena 70-talet. Dryga 45 minuter av låtar flyger förbi, ingen låt utmärker sig avsevärt men det håller sig roligt. Tankarna förs till hur Lemmy Kilmister inte kallade Motörhead för metal, utan tyckte det var mer av ett Rock n Roll band. Med det i åtanke känns det rätt att dubba dem Black N Roll.

SVAR: Black N Roll

Därpå har vi första av tre norska band (chockerande) och det är Vreid. Det är då absolut Black, det är moll spelat oerhört snabbt med blast-beats och dubbelkaggar. Men ibland bryts det upp med lite mer Rolligt gitarrspel och det gungar på ett oväntat vis. Det finns även väldigt bra akustiska/rena partier som är välkomna som omväxling. Det som håller tillbaka bandet är en rätt burkig produktion, det är svårt att säga om det är ett stilistiskt eller ekonomiskt val. Inser att det är lite av ett signum för genren, smaksak kanske. Charmigt en stund, men jag tappade intresset halvvägs igenom låtarna.

SVAR: Black

Band nummer tre är norska Khold, och ohh boy här har jag inte mycket gott att säga. Alla låtarna är oerhört lika, det enda som ändras är produktionsvärdet. Det börjar på “kommunal replokal”-nivå men blir bättre med tiden tills det låter rätt snyggt inspelat på senaste releasen. Men det är så OERHÖRT tråkigt. Definitivt mer Black än Roll.

SVAR: Black (och rätt dålig därtill)

Band nummer fyra är utan tvekan det största bandet på listan, norska Kvelertak. Det är enda bandet jag lyssnat på tidigare (de har trots allt spelat in en låt med Troy Sanders från Mastodon). De har ett väldigt häftigt sound som absolut är mer Roll än Black. Det enda som egentligen gör dem Black är den skitiga sången, i övrigt är de mer av ett punk eller hårdrocksband med en del melodiska tendenser och Rolligt gung. Produktionsmässigt vinner de alla dagar i veckan för min del, det är ett väldigt rikt ljudlandskap.

SVAR: Roll

Sist har vi ett slovakiskt…ja hur fan ska man beskriva dem, Black N Progressive Folk Roll? Malokarpatan heter de oavsett och de är fan helt fantastiska. Det går fritt från mungiga till ilsnabb dubbelkagge och black metal riff medans någon väldigt dyster tomte mässar ondskefulla saker dränkt i så mycket reverb att det låter som inspelningen är gjord i en enorm grottsal och plötsligt är det ett mellanspel med något akustiskt instrument som spelar slaviska folkmelodier. Allting handlar uppenbarligen om häxor eller något sånt skit, min slovakiska är rätt rostig. Jag blev så tagen att de fick uppta halva listan, de övriga banden var inte nödvändigtvis roliga att lyssna in sig på men Malokarpatan har jag inte kunnat släppa senaste dygnen. 

SVAR: Horčicu ako čert neznášam a Malokarpatan je tiež celkom fajn

Nu är det dags för publiken att ta fram sina mentometerknappar och rösta: 

Är han okunnig eller bara rent korkad?

Resultatet publiceras i nästa nummer av Mordviken Allehanda.

Nu drar vi oss till Karpaterna, offrar några getter till blodtörstiga urgudar och håller helg.

Pán B si poďakuje, dovidenia!

Listan hittar ni här!