fredag, augusti 04, 2023

Fredagslistan 2023, vecka 31: Introduktion till mörkret /Musik jag inte trodde jag någonsin skulle gilla del 1:

Eftersom jag är det senaste tillskottet till detta mystiska sällskap är det inte mer än rätt att jag på något sätt försöker mig på en introduktion.

Jag har under flera år haft en annan blogg, blackmetalfredag.tumblr.com, där jag länkade låtar och album som jag lyssnade på. Bloggen var aktiv mellan 2009 till 2019 så det finns en del skåpmat där som jag säkert kommer lyfta fram. 

Som namnet på bloggen avslöjar är det främst black metal som är intressant för min del. 

Dagens lista däremot är av en lite annan sort. Detta är en lista med band eller låtar som jag absolut aldrig hade kunnat tänka mig att jag skulle gilla när jag först började lyssna och köpa extrem metal kring år 1997 (Ja, jag är gammal nog att ha sett Dark Funeral på Hultsfredsfestivalen 1998).

Anyway. Först ut är isländska Flames of Hell. 

Utan tvekan en riktigt skum historia. Bandet ska ha bestått av några ungdomar, bland annat två bröder som spelade in musiken på någon kristen ungdomsgård. Sen trycktes det upp 1000 exemplar av skivan. Detta är i nådens år 1987 och resultatet är en härligt röten black/ thrash/ heavy metal blandning med en produktion som får Darkthrones oheliga trilogi av släpp att framstå som riktiga Hifi-inspelningar.

Det är naturligtvis mycket Motorhead och tysk thrash över det hela men bandet lyckas få till det enkla på ett bra sätt. Extra plus för sången som är ganska varierad men även väldigt tveksam oavsett röstläge.

Flames of hell har bara släppt en lp "Fire and Steel" men påstås jobba på ett nytt album. Det tror jag på när jag ser det.

Hade någon spelat detta för mig när jag var yngre och tuffare hade jag bara skrattat åt det men nu sitter jag här och diggar istället. Det är skönt att bli gammal på många sätt. Man kan släppa garden och bara njuta av det man gillar.  Eftersom skivan inte kom ut i många exemplar är den något av en raritet och jag köpte själv en bootleg av lpn vilket är den bootleg jag lagt mest pengar på i mitt liv. Låten jag valt är : Flames of Hell – Evil från 1987.

Jag ska erkänna att jag har väldigt svårt för långsam metal. Det är ingen hemlighet. Jag gillar inte heller välpolerad och smart metal. Jag har svårt för post-musik och ogillar proggiga element. Därför blev jag överraskad av mig själv när jag först hörde det polska bandet Furia.

Jag har ingen som helst aning om vad låtarna handlar om då jag inte kan språket. Bandet håller på med någon sorts skev och proggig post-black metal och bockar i varenda ruta med saker och ting jag inte gillar med metal. Det låter välproducerat och genomtänkt. Det verkar finnas någon sorts idé om var låtarna är på väg samtidigt som bandet jammar och verkar ha kul. Jag borde hata detta intensivt men låtarna fascinerar och trollbinder mig.

Låten blir: Furia - Zwykłe Czary Wieją från 2016.

I min ungdom när jag lyssnade på metal skulle det som sagt vara tufft och hårt och ondskefullt. Däremot fanns det band som kan sägas vara något av en ”acquired taste” som jag på senare tid har fattat tycke för trots att det antingen var töntigt att lyssna på eller helt enkelt för att jag var för cool för att lyssna på banden. 

En kompis till mig som inte finns kvar bland oss idag diggade Venom, jag och en annan bekant kallade det raggarmetal, metal för folk som tyckte att Motorhead var det tyngsta någonsin. Nu i efterhand kan jag förstå att detta var fel. Jag gillar fortfarande inte Venom särskilt mycket men Motorhead och band som uppenbarligen har tagit inspiration från banden fullkomligt avgudar jag. 

Det fanns också band som var för svårlyssnade för mig, skivor som jag köpte men inte förstod och ställde undan. Ett sådant band är Sort Vokter och skivan ”Folkloric Necro Metal” från 1996. Jag minns att jag köpte cdn begagnad så uppenbarligen var inte jag den enda som hade svårt att ta till mig musiken. Det är inte så konstigt med tanke på att bandet var något sidoprojekt av Ildjarn som skapat något av den mest jobbiga black metal man kan tänka sig att lyssna på. I vilket fall som helst skvallrar titeln på skivan om vad det är för något. Det är typiskt minimalistiskt black metal gnissel som Ildjarn är känd för. Med trummaskin och en svettig synthmatta över det hela. Låtarna handlar om nordisk folktro. Enligt bandet så spelade alla medlemmar olika instrument på varje låt på skivan. De bytte helt enkelt instrument mellan varje låt. Resultatet är något som verkligen inte kan sägas passa alla människor. Särskilt inte en ganska ung och oförstörd yngling. Dessutom var det ju synthar och bara det var ju lite töntigt. Jag gillade visserligen Cradle of Filths ”Dusk and her embrace” men detta var mycket annorlunda och flera resor värre.

Sort Vokter cdn förblev ganska ospelad hemma hos mig. När jag mycket senare blivit lite mer härdad och uppskattar band som Akitsa, Ride For Revenge, Musta Kappeli och otal andra band som håller på med någon sorts lofi-terror black metal med synthar satte jag på ”Folkloric Necro Metal” och då klickade den med mig. Här får ni ett smakprov.

Låten jag valt är : Sort Vokter – Kveldstimer från 1996.

Då kommer vi osökt in på det som kan kännas ganska jobbigt med black metal. Politik. Det är inte sällan jobbigt att behöva försöka försvara många band som jag gillar. Jag vill inte försvara band som är nazister eller fascister. Jag hade helst inte velat lyssna på dom alls. Så enkelt är det. När det kommer till den finska black metal scenen vilken jag håller som främst i världen tillsammans med den franska, isländska och kanadensiska blir det genast svårt. Det är grumliga vatten. Medlemmar som spelar i vissa band spelar också i andra band som har medlemmar som spelar i nazistiska band. Så ser det ut på de flesta ställen i världen när det kommer till black metal. Det gör svårt att ibland veta vilka band som går att lyssna på eller inte. Min regel är försöka undvika de mest uppenbara fascistiska banden men ibland går det helt enkelt inte att veta. 

Därför tänkte jag här ta ett exempel på ett band som på flera sätt är ganska unika, Black Death är ett av de tidiga heavy metal banden där alla medlemmar är afroamerikaner. Bandet släppte en fullängdare 1984 och det är riktigt bra grejer. Man hör så klart influenser från tidigare metalband och även Kiss. Jag brukar inte gilla heavy metal när det är för välspelat och svettigt men detta håller sig på rätt sida om smöret. Omslagsfotot och imagen är också riktigt cool med dödskallar och ondskefullt utseende. Det är lite klyschigt på olika sätt men det finns något i det som tilltalar mig. Inte minst sången som ekar av Lemmy och det skitiga ljudet. Jag vill inte påstå att det är black metal på något sätt och egentligen är det väl lite töntigt så min inre tonåring skriker att jag ska byta mot något tuffare. 

Låten jag valt: Black Death – Night of the living dead från 1984

Jag tänkte avsluta denna lista med ännu ett exempel på äldre black metal som jag tycker är väldigt bra nuförtiden men som jag inte ens hade funderat på om det var black metal som ung. Vi pratar om det italienska bandet Bulldozer och deras skiva ”The Day Of Wrath” från 1985. 

Musikaliskt är det proto-black metal med teatrala inslag. King Diamonds inflytande märks på allting från image till musikaliskt. Heavy metal och solon som flyger omkring medan trummisen bankar på i ett makligt tempo. Bulldozer var ett sådant band som jag fick upp ögonen för genom  modern black metal. Det pratades om bandet i intervjuer, det trycktes upp t-shirts, bandet fick en ännu starkare kultstatus. Denna låt får avsluta min lista med band och låtar som jag absolut inte trodde jag skulle digga när jag var ung. Detta är väl egentligen lite raggarmetal om man ska vara ärlig. Det verkar som att jag tuffar vidare mot att en dag verkligen bara lyssna på Venom men den dagen har inte kommit ännu.

Låten jag har valt är : Bulldozer – Cut throat från 1985.

Tack för mig och denna långa introduktionspost. 

Jag kommer att återvända med kortare texter och tuffare (?) musik i framtiden. 

/Oscar K

Klicka här för att komma till youtube-listan. 












Inga kommentarer:

Featured Post

Fredagslistan 2024, vecka 47: 3 skivor med olika progband jag inte har någon koll på

  Med ett helt nytt hål i underkäken och helt driven av flytande bränsle blir det något relativt lätt och sansat för Patient B denna vecka. ...

Populära inlägg