Fredagslistan deckarspecial
God morgon, förmiddag, eftermiddag eller kväll, beroende på
när på dygnet ni läser detta. Eftersom vi närmar oss påskveckan med stormsteg
tänkte jag att det passar väl förträffligt med en god gammal hederlig
deckarlista! Deckare? Påsk? Ja, ni läste rätt. Påsken är, som alla vet,
högtiden då true crime genren uppstod. Otaliga generationer har gottat ner sig
i smaskiga detaljer kring mordet på Jesus, man skulle nästan kunna säga att subkulturen
kristendom har blivit som en religion på sätt och vis. Nåväl. Vi kör ett fall
per dag fram till den legendariska långfredagen. Väntar ni er snyggt producerad
tight melodisk dödsmetal kan ni stänga tabben och lyssna på plattan Betrayal av
Necropanther istället, här blir det gammalt och skramligt i vanlig ordning. Nu
löser vi lite mord!
Listan hittar ni här!
Vi börjar i landet vars namn betyder solens ursprung och
drar på andra spåret av master of brutality plattan från 2001. Ni som varit med
förr vet att då handlar det om de japanska doom-rockarna i CHURCH OF MISERY.
Låten heter ripping into pieces med en av alla amerikanska seriemördares namn
inom parentes. I just detta fallet är det inte viktigt vem den skyldige är när
musiken är så bra.
BORN AGAINST är ett av mina favoritband och låten half mast
innehåller allt jag gillar med bandet. Det börjar med en samplad patriotisk
hymn som används ironiskt, gitarrerna är eventuellt lite ostämda, sångaren är
riktigt förbannad och låtarna är oftast korta. 5 av 5 poäng. Men vem är den
skyldige då? Amerikansk politik verkar det som. Klassiskt hardcore tema.
Gillar ni POISON IDEA? Bra, jag också. Nästa låt
kommer från feel the darkness från 1990 och heter painkiller. Inte alla mord är
dåliga brukar jag säga och här kommer ett bra exempel på det. För smärta är ju
inget man vill ha. Oftast. Hur som helst, är det då KBT-terapi, stretchning
eller titthålsoperation som tar kål på smärtan? Nej. Det är alkohol,
förmodligen öl.
Få
band är så synonyma med mord som de amerikanska tramsrockarna MACABRE. Mitt
favoritplatta heter sinister slaughter från 1993. Låter heter is it soup yet?
MACABRE kör lite samma grej som ovannämnda church of misery och påstår att
låten handlar om den amerikanske kannibalen Daniel Rakowitz men det gäller att
vara källkritisk mina vänner. Två år efter att låten släppts dyker det upp en
soppkock i populärkulturen och den som är bra på matematik lägger nog snabbt
ihop ett och ett och förstår varför Jerry Seinfeld tycker att just Soup Nazi’s
soppa är den godaste..
Vi
åker hem till Sverige och tar tåget upp till Örebro. Va? Millencolin på en
metallista? NEJ! Det handlar såklart om NASUM och deras domedagen som hämtats
från Industrislaven epn. Så här låter riktigt bra musik och det är ett mord av
rang. Alla dör. Men, vem är den skyldige? Jo, efter en eftermiddag i magasinet
under biblioteket hittade jag en bok som heter bibeln där det står om
händelsen. Den skyldige är tydligen någon som kallar sig gud. Moget gud,
moget..
Ett annat givet band på listan är
såklart CANNIBAL CORPSE. Skivan och låten delar titel, Gallery of suicide från
1998. Hemskt och tragiskt vid första anblick men jag tillhör generationen som
lyssnar på hela album och inte enstaka låtar på spellistor hopsatta och delade
på någon blogg på internet av någon skäggig besserwisser. Första låten på
skivan heter I Will Kill You, inte så smart om man vill få ett mord att se ut
som självmord. Den skyldige: Corpse Grinder, eller CG som vi som känner honom
säger.
Vi avslutar listan med gamla goda TOTALITÄR från Hudiksvall.
Låten heter multinationella mördare från singeln med samma namn från 1987. Jag
har inga roliga skämt på temat utan tänker att vi nöjer oss där.
Trevlig helg och så vidare
/Oskar
1 kommentar:
Lite märkligt sammanträffande. Jag googlade på något och fick en sökträff som ledde till ett gammalt inlägg i den här bloggen. Bläddrade fram till nyaste inlägget för att bilda mig en uppfattning om vad detta är för blogg, och vad hittar man väl där om inte Born Against! Ett av mina absoluta favoritband och inspirationskällor sen 25 år tillbaka. De nämns/hyllas på tok för sällan nu för tiden, och särskilt då i Sverige.
Half Mast är en av deras bästa. Önskar de hade grindat på sådär lite oftare.
Skicka en kommentar