Goddagens. Idag har jag totalt snöat in på tre olika plattor som vid en första anblick skiljer sig åt men som rent namnmässigt knyts samman. Hör här:  PARASITARIO - "Everything belongs to death" (poetiskt mycket snygg titel får jag säga), KOMMAND - "Death age" (death igen här ja) och så slutligen TITHE - "Parasite" (och här är vi tillbaka där vi började, med parasiter!). Cirkeln sluts, allt är död och organismer som åker snålskjuts på andra, nästan lite likt samtiden om man vill se det cyniskt. Men skitsamma, nu är det fredagsgemytligt och vi kör igång!

Första bandet ut är som sagt PARASITARIO som kommer från Japan. Efter ett kort intro på nya skivan "Everything belongs to death" så stiger vi ned i ett stort badkar kött och rens i sann oldschool-anda. Redan på omslaget kan man ana hur detta låter, med giftgrön logga och krälande odöda munkar i gotisk kyrkogårdsmiljö, samtliga element halvsnyggt tecknade. Fantastiskt! Här begriper man verkligen att blanda dödsmetall med thrash på ett adekvat sätt! Sången är rivig och desperat, musiken manglande och precis lagom slängig. Man bryr sig om att spela bra men inte FÖR bra liksom. Galopptakter, blast beats och solon sitter där de ska, inga konstigheter. Jag kan utan problem räkna ut när i låtarna som det är dags för ett gutturalt UÄRGH! vilket gör det här till riktig bruks-döds och i min bok är det rent guld. Inga överraskningar, tack Japan!

Band nummer två står för en ännu mer avskalad, primitiv och brutal dödsmetall som för tankarna till krig och militär både musikmässigt och på omslaget - som består av bandvagnar och spretig krigsmateriel i hög kontrast. Snyggt och klassiskt! BOLT THROWER är givna att nämna i sammanhanget och nog finns det både likheter och olikheter dem emellan men känslan av att befinna sig i en skyttegrav är konstant för båda banden. Här vill jag rikta ett varmt tack till fellow metalbloggare Torbjörn Hallgren som sköter Bara Metal med den äran. KOMMAND hittade jag nämligen på grund av att han skrev ett inlägg om dem i sin blogg och det var en stor välgärning för "Death Age" har gjort ett outplånligt intryck på den här luttrade kommunalarbetaren. 

Avslutningsvis TITHE från Portland, Oregon. Tithe kändes vagt bekant men jag fick ändå konsultera interwebz kring ordets betydelse och det visade sig vara en gammeltestamentlig måttenhet för kyrkoskatt - den tiondel av ens inkomst som skulle tillfalla dåtidens starke man kung Herodes (som även gjort sig känd för att vilja dräpa alla gossebarn under två års ålder i Betlehem men det är en annan historia). Mer doomiga och malande tongångar från det här gänget än övriga i listan och en krävande och mastig ljudbild på albumet "Inverse Rapture" som bitvis låter som att den körs baklänges och kanske far med spöklik hastighet genom en tunnel. Det är förjävla bra drag i både sång och trummor och hela anrättningen balanserar på precis rätt sida om avant garde-strecket. Det vill säga viljan att låta som DEATHSPELL OMEGA tar inte över utan man landar i ett eget sound med övervikt åt mangel och obönhörligt bröt snarare än upptäckarlusta. Tur det! 

Nu kamrater, är det helg! På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 10: Trio i rens!