Gott folk!
Ny vecka - och ett gäng nya nomineringar till årsbästalistan för min del!
Lätt den skiva med längst titel som är nominerad i år. Fan vet om ens Tobias Sammet själv orkar säga hela titeln, haha! Formeln är som den brukar - Sammet bjuder in en hel drös gästsångare som ser till att yla halsmandlarna av sig. Det är också detta som gör skivan så bra. Jag har aldrig gillat Sammets huvudband (om den ens är så längre?) EDGUY. Som bäst är han när han samarbetar med andra. Här finns flera otroligt bra låtar med gästsång av Jorn, Kiske, Floor Jansen, Geoff Tate, Bob Catley och så vidare. Gillar man nyanserad och sparsmakad lowkey metal så hatar man detta, för oss andra är det bara att spänna på sig haklappen och bereda sig på en rejäl portion power metal.
"Deceivers är gruppens bästa skiva tillsammans med sångerskan Alissa White-Gluz." Så skrev Sofia Bergström i sin recension av skivan i Aftonbladet. Skivan fick fyra plus. Själv var jag så till mig att jag drämde i med en betygsnia och frågade mig om bandet någonsin varit bättre. Detta är en skiva som jag återkommit till under den tid den varit ute. Den har fantastiskt fint gitarrarbete, såklart, men det strösslas med mer pregnanta låtar än på bra länge. Ska man bara lyssna på en enda melodisk dödsskiva i år så är det denna.
Lite av en no-brainer att den här är med eller hur? Min kärlek till kanadensiska BOREALIS är ju grundmurad. Jag ser alltid fram emot ny musik från Orangevillegänget, och denna var inget undantag. Det är som det brukar - det tas i med besked, trummorna låter som de brukar, och Matt Marinellis sång är lika ljuv som innan. Detta är ingen skiva som jag nominerar för att den är banbrytande, utan för att den fortsätter samma bana som bandet har färdats på tidigare. Skillnaden mellan BOREALIS och andra band som gör detta är att de fortfarande har förmåga att skriva låtar som är riktigt bra.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar