Egentligen hade jag förberett en "nytt i mars"-lista men den får ligga i malpåse ett tag för jag råkade snubbla över ROTTEN TOMBs nya skiva "Visions Of Dismal Fate" igår och efter det fanns det liksom ingen väg tillbaka. Dagens lista är således en oförblommerad hyllning till dessa chilenska geniers nya alster som gavs ut häromveckan på Crypts of Eternity Productions.
Men vi börjar från början. I herrens år 2016 slog sig herrar C och Deathbringer (tidigare från banden EXCISED och HADES som numera inte finns) samman i Iquique, en stad i norra Chile och bildade ROTTEN TOMB. Man ville helt enkelt spela en mix av klassisk amerikansk och europeisk döds med lite moderna inslag. Sagt och gjort! 2017 anslöt sig Utukku och A. Prophaner till bandet och succén var ett faktum. Fyra demos, tre EP och en liveskiva har man producerat fram till "Visions Of Dismal Fate" som är första fullängdaren. Jag vill också slå ett slag för snyggt omslag och rimlig bandlogotyp.
Textmässigt har vi att göra med döden och det som kan tänkas föregå den; fysiska och psykiska sjukdomar, ritualer, platser samt döden själv som respektingivande väsen. Ja, döden och dödsgrejs helt enkelt och det är ju ett klassiskt tema som aldrig går ur tiden. Här kommer låtlistan:
1. Devourer of Life
2. Human Paradox
3. Forgotten Graveyard
4. Denial, Desolation, Resignation
5. Internal Fear
6. Emptiness
7. Near End
8. Pest Winds
Om vi tar en titt på låtmaterialet så krävs det inte många halvsekunder in i öppningslåten Devourer of Life för att man ska känna en helgjuten hemtrevlighet som bara riktigt bra dödsmetallskivor kan skänka en. Hurra! Tajta trummor, rivigt growl och en god portion thrashinfluens utgör ett fint öppningsspår. Human Paradox som är nummer två är snäppet råare med slingriga gitarriff och skurar av blastbeats och bygger upp bra stämning inför resten av skivan.
Forgotten Graveyard härnäst, en välbalanserad doomig historia som också släpptes som teaser innan albumet kom ut i helhet. Den här låten fungerar som ett ankare som drar oss djupare ned till Denial, Desolation, Resignation, Internal Fear och Emptiness som alla har likartat dovt och förebådande tempo. Det är inte alltid det lyckas när band ska blanda oldschool-döds och mer modern sådan men här tycker jag det funkar helt sömlöst. När Near End tar vid är det fullt ställ igen vilket speglar första delen av albumet väl. Pest Winds knyter slutligen ihop säcken med snyggt riffarbete och olycksbådande stämning och på det stora hela vill man lyssna om en gång till när man kommit till slutet. Och så gör man det och så håller det på. Ja herreminje vilken helgjuten platta! Nu får vi ta helg på det här innan vi totalt baxnar.
/Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar