Jag tänker att jag ska go out on a limb när det gäller "Moonglow": det här är den bästa plattan som Tobias Sammet har gett i AVANTASIAs namn. Den är genomarbetad till max, ljudbilden är helt episk, samtliga musikers insatser glöder och gästsångarna är skrattretande bra. Det höjer den här skivan till rent fantastiska nivåer. Öppningslåten Ghost In The Moon sätter stämningen på ett helt makalöst sätt, och den släpper inte taget på den dryga timme som skivan varar. Oerhört imponerande!
Skivan som har känts som en kär gammal vän från första lyssningen. Jag skrädde inte orden när jag recenserade skivan på WeRock, och jag ser ingen anledning att ändra mig nu heller. "Empath" är den bästa skivan som Devin Townsend har gjort. Prick alla element som har funnits på mannens musikaliska excesser har här sammansmält till inte bara en högintressant musik, utan musik som hänför med sin skönhet. Jag kan garanterat lova att den här skivan kommer att snurra runt flitigt här hemma även efter nyåret.
Ytterligare en finfin platta från Colorado-bandet som visserligen fortfarande älskar sin shred, men som också bjuder på fin utveckling i mindre steg. Jag skrev in min recension på WeRock att gillar man bandet sedan innan är det bara att spänna på sig haklappen och gotta sig åt den veritabla buffé av melodisk teknisk dödsmetall som ALLEGAEON är mästare på. Jag har lyssnat rejält mycket på den här skivan även efter det att recensionen publicerades - alltid ett gott tecken när det gäller årsbästalistor.
Jag fortsätter på shredspåret, med debutskivan från det här bandet från Georgia. Och du glade vilken debut "Ascension" är!
Jag blev helt till mig redan vid första lyssningen, och det beror så helvetiskt mycket på den rent rörande blandningen mellan gammalt och nytt som det här gänget blandar till perfektion. Om ni, likt jag, är född på 1970-talet och gillar band som IRON MAIDEN, HELLOWEEN, MEGADETH och METALLICA då är "Ascension" som tillverkad för oss.
Susanne hade med GRAVEFIELDS i en fredagslista tidigare i år, och ja ni förstår att det bandet föll mig på läppen rätt rejält. Rejält pompös och driven döds/black har ju en tendens att få mig att bli till mig i trasorna. Så även denna gång. Gott om melodier av högsta kaliber gör att "Embrace The Void" sticker ut lite extra från den minst sagt digra myllan inom genren, och det är också det som gör att jag har återvänt till den här skivan med stigande frekvens under året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar