Fredagslistan 2019, vecka 40: Ungern, tolv poäng.

Bästa fredagsvänner,

Idag ska vi botanisera i den ungerska metal-floran. Det finns en hel del guldkorn att hitta där så vi kör igång direkt och med detsamma.



SEAR BLISS är ett av Ungerns mest namnkunniga band när det kommer till black metal-scenen och det har de sannerligen förtjänat får jag säga så här med facit i hand.

Fulländaren "The Arcane Odyssey" såg dagens ljus 2007 och blandar en svulstig och pompös fantasy-atmosfär med den mer kyliga norska skolans ljudbild. Det här är en kombo som jag först kände mig smått skeptisk till men som snabbt visade sig vara lika klockren som skivat bröd.

ROTHADÁS härnäst med självbetitlade demokassetten som släpptes härom dagen på Me Saco Un Ojo Records. Här bjuds vi på en väl avvägd blandning av doom och döds och en stämning som känns ungefär så som jag tänker mig det är att vada genom ett mindre gästvänligt träsk. Sången har karaktären av "jag sitter rätt långt inne i en grotta och det ekar hyfsat här", på ett sätt som påminner så smått om NECROS CHRISTOS och det är ett gott betyg. Om debutdemon låter så här bra tänker jag ta ut segern i förskott redan nu för ROTHADÁS fortsatta bana.

När vi talar om Ungern är det ju obligatoriskt att även legendaren Attila Csihar får vara med på ett hörn. Året var 1987 när han klev in i bandet TORMENTOR, som formades två år tidigare av Tamás Buday och Attila Szigeti.

"Anno Domini" från 1989 inleds med ett intro som får nackhåren att krulla sig på vilken skräckfantast som helst. Om mitt minne inte sviker mig tror jag det är soundtracket till filmen Phantasm som figurerar här. När låt två - Tormentor 1 - sedan går igång så känner nog samtliga i församlingen att här är det klassikerpotential rakt av.

Mer oldschool med nästa akt som heter COFFINBORN. COFFINBORN består av trenne glada herrar med föredömliga artistnamn enligt följande: Blasphemy, Churchburner och Disguster. De har släppt prick en EP, nämligen den alldeles utomordentliga "Beneath The Cemetery" från 2014. Att lyssna på den är som att sätta sig i en tidsmaskin och åka rakt tillbaka till början av 90-talet och den stockholmska dödsmetallscenen. Fabulöst med andra ord!

Slutligen FORMORKET och fullängdaren från 2017 som bär samma namn. Det här bandet upplöstes faktiskt efter det skivsläppet efter fjorton tappra år i svartmetallens tjänst. Och jag tycker att de gör en värdig sorti med ett kargt och kyligt ljudlandskap som för tankarna till vårt grannland i väst.

Framför allt finns en platthet och avsaknad av dynamik som är i det närmsta obligatorisk när man snackar satanistisk black av den gamla skolan (tänk MAYHEM). Således fem av fem drinkparasoll till FORMORKET.

Med detta sätter jag upp fötterna på soffbordet och önskar trevlig helg.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 40: Ungern, tolv poäng.