Jag tänkte att jag ville göra något sorts lista över några plattor som inte kom med i mina nomineringsrundor, men som ändå verkligen är sympatiska nog för att jag tycker att ni ska kolla in dem - och få ut nåt av dem också.
Vi kör!
Från Tampa i Florida kommer detta band som verkligen älskar sin melodiska dödsmetall som den lät under 1990-talet i Sverige. Jag älskar det här bandets hängivenhet, och deras totala entusiasm. Det märks att det är hög trivsel som prioriteras. Men ska metal inte vara allvarlig? Oftast, ja, men dra på trissor om det inte behövs band som på det stora hela balanserar upp det gravallvar som allt som oftast grasserar inom vår älskade musik. Detta är verkligen THE ABSENCE mästare på, för det är för det mesta sjukligt underhållande att lyssna på deras musik.
Det här rent magiskt underskattade progressiva bandet från London har tassat runt i min periferi under ett antal år, och är det något som jag tycker ligger bandet i fatet så är det att de lyckas ofta ge ut skivor de år som är så pass starka att jag prioriterar annan musik än just HAKENs. Så egentligen handlar det ju mer om otur än oskicklighet - för det här bandet vet sannerligen vad de sysslar med. Det spretar och drar en hel massa, så något för genrepurister är bandets musik sällan någon fråga om. Men melodierna, spelskickligheten och hantverkskunnandet gör HAKEN till ett go to-band om man gillar progressiv musik.
Ett band som jag "tappat" på senare år är BEHEMOTH, ett band som jag totaldyrkade mellan 2004 och 2010 nånting. Jag gillade "The Satanist", men satte den inte på översta platsen när den kom 2014. Lite samma sak är det med "I Loved You At Your Darkest" som visserligen visar ett band som väljer sina egna vägar - precis som vanligt - men som inte riktigt förmår beröra på det där livsviktiga sättet som innan. Skivan är ändå klart lyssningsvärd, om inte annat för att BEHEMOTH verkligen visar på samma integritet och konstnärliga mod som har fört bandet till en väldigt respekterad plats på metallens parnass.
Musikscenen i och omkring Montreal i Kanada tillhör en av de mest intressanta i hela världen. Det sjuder av teknisk och progressiv metal, och i förfronten av denna finns BEYOND CREATION som jag har hyllat mycket genom åren. "Algorythm" visar återigen ett band som verkligen vet vad de sysslar med. Utvecklingsmässigt är "Algorythm" inte lika episkt storslagen som mellan "The Aura" och "Earthborn Evolution" där bandet mejade ner all opposition. Vilket i sig var imponerande då "The Aura" är en av de mest dräpande debuten alla kategorier. "Algorythm" är en fin skiva som jag misstänker att jag kommer återvända till en hel massa gånger under 2019.
Jag älskar CLUTCH. Det här bandet visar gång på gång vad det verkligen innebär när ett band spelar tillsammans och vilken magi detta skapar. Det djupa svänget som CLUTCH levererar lika naturligt som vi andra häpnar över hur svårt det är att göra detta är ju vad som skiljer CLUTCH från de flesta andra band. Bandets musik kanske låter enkel, men det är ju just detta som är så vansinnigt imponerande - den är långt ifrån det. Jag tror att detta har gjort att bandet alltid har tilltalat andra musiker, för vi vet att det enkla oftast inte är det. "Book Of Bad Decisions" är inte CLUTCHs bästa skiva, men även de dagar då bandet inte presterar på topp så är de väldigt bra.
Kära läsare, detta blir den sista Fredagslistan för 2018 - jag och Susanne tänker ta lite julledighet och återkommer i början av 2019. Tack för att ni har varit med oss även under detta år!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar