Fredagslistan 2018, vecka 17: Roadburn

Kära fredagskamrater!

Som många av er säkert vet gick Roadburnfestivalen av stapeln i Nederländska Tilburg förra helgen. För er som inte känner till nämnda festival får ni ta på eget ansvar att som det heter use the google on the internet machine. Jag var tyvärr inte närvarande på Roadburn men får istället för att gråta blod trösta mig med att styra fredagslistan i rätt riktning denna dag. Utan att förhala processen ytterligare kör vi helt enkelt igång!

Först ut är FUOCO FATUO som spelar en alldeles ypperlig doom. Att lyssna på låten Inner Isolation in a Sea of Mist är som att plöja sig igenom en dimma lika tät och tjock som havregrynsgröt med huvudet före. Men på ett värdigt och majestätiskt sätt, ska tilläggas.

Albumet som låten kommer från är detta italienska bands första fullängdare med den tjusiga titeln "The Viper Slithers in the Ashes of What Remains" och hela anrättningen drar åt det karga dödshållet snarare än mot den mer slippriga sludgen. Det ger en gravallvarlig tyngd som är svårt tilltalande. Fem av fem basgångar!

 Som andra band ut beskådar vi BLACK DECADES som spelar mot det mer crustiga hållet. De lyckas låta både långsamma och krispigt råa och det är en kombination som allt som oftast faller i god jord hos undertecknad, så även denna gång.

"Hideous Life" från 2016 är en hyfsat elak liten skiva som med fördel kan plockas fram de dagar då man verkligen vill gå ner sig i melankolins träskmarker på det mer konfrontativa sättet och från den lyssnar vi till White Noise. 

Om ni av en händelse känner att listan fram tills nu varit lite för lättlyssnad och publikfriande (höhö) kommer här ett alster som är något mer svårmodigt i sin framtoning. Finfina bandet GALG riktigt värker fram låten Waardeloos som jag - bristfälliga holländska språkkunskaper till trots - tror betyder värdelös. Det här är doom med skränig ångestsång, helt sonika fint som snus. Som bonus på slutet kommer en intervju, lyckligtvis textad.

Tycker ni det går för fort? Frukta icke mina vänner, ety nu kommer nämligen WORSHIP och skruvar ned tempot rejält så nu får vi lugna ner oss ett par hekto. Dessa mindre muntra herrar spelar imponerande långsamt inom genren som brukar betecknas funeral doom och har till sina avskalade ljudmattor en vokal insats som består av ett riktigt eländigt och outtydbart growl.

Jag har valt en liveinspelning av låten Whispering Gloom från demokassetten "Last Tape Before Doomsday" som kom redan 1999 och är en liten pärla i all sin enkelhet. Lyssna och njut för det här är musik som gör något med en.

Så får vi skaka liv i oss med lite upptempo så här i slutet! Ni har väl inte missat trivsamma bandet THE BODY? Jag fastnade för dem härom året när jag hittade "No One Deserves Happiness" på Spotify. En smått briljant skiva. Idag ska vi dock fokusera på ett samarbete som THE BODY har gjort tillsammans med THOU med namnet Beyond the Realms of Dream, That Fleeting Shade Under the Corpus of Vanity från albumet "You, Whom I Have Always Hated" som släpptes 2015 på bolaget Thrill Jockey Records.

 Grunden ligger precis som hos föregående akter i listan inom doomens domäner men här med ett mer elektroniskt och industriellt grepp som grädden på moset. Cymbaler och skrik accompanjerar en angenäm femminutersresa rakt ner i vansinnet så därmed kan ni kan ju begripa att denna gått varm de senaste dagarna i det Johanssonska hemmet. Fantastiskt!

Med detta tillönskas en fullt rimlig helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 17: Roadburn