När jag recenserade "Proponent For Sentience" i september så tog jag i rejält. Att detta fortfarande står sig som bandet bästa skiva håller jag fast vid. Betygsnian känns fortfarande befogad, trots att jag har läst en del nedsättande kommentarer om hur produktionen är. Låtmässigt är detta en extremt solid platta som det är hysteriskt kul att lyssna på. Gitarrspelet är det som sticker ut lite extra. Det formligen glöder om strängarna!
När bandet tänder till på alla cylindrar i exempelvis Of Mind And Matrix då är det, vågar jag påstå, omöjligt att inte tända till själv. Och det gäller inte bara den låten – hela skivan är sprängfylld till brädden av självförtroende och känsla.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar