Sommaren börjar närma sig, och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att göra nån sorts summering för egen del av vad 2016 hittills har burit med sig.
När 2016 började så hade jag bestämt mig för att jag skulle lyssna mer på sådant som låg utanför min bekvämlighetszon. Det skulle således bli mycket mera doom, sludge och allmän "hipp" musik som jag kanske inte hade ens gett en chans om jag ser på mitt lyssnande i backspegeln.
Ni kommer i listan få två artister som jag har lyssnat på som ett resultat av denna inställning.
Att ni också bör se listan som en vägledning i någon mån till skivor som jag verkligen tycker ni ska kolla in - det kanske jag inte ens behöver påpeka?
Vi kör!
Jag har inte det nästan vördnadsfulla dyrkandet av Ihsahns tidigare band EMPEROR som många har i kroppen. Visst, det är bra musik men inget jag skulle ta med mig till en öde ö.
När jag fick promon till "Arktis" bestämde jag mig ganska snabbt för att, trots att Ihsahns sologrejer aldrig intresserat mig, recensera. Jag bävade faktiskt inför uppgiften. Men "Arktis" är en förvånansvärt lättillgänglig skiva, nästan uppsluppen i vissa hänseenden! Jag blev, som kidsen kanske säger, tjockt förvånad. Låten jag valt är Mass Darkness som har en väldigt fin inledning, extatisk refräng och übergöttiga gitarrsolon. Faktum är att jag blir rent glad över att lyssna på låten. Förvånande? Jo, det får jag säga!
Jag tror att det var fler än jag som trodde att det inte skulle bli mer musik från Gävles grindcoreorkester nummer 1, GADGET. 10 år mellan "The Funeral March" och "The Great Destroyer" är ju lång tid. När det väl kom musik så var den av sådan kaliber att den nog, med stor sannolikhet, kommer att kvala in på årsbästalistan för undertecknad. Som i all bra grindcore har GADGET en känsla för vad som funkar och vad som behövs i låtarnas struktur för att musiken ska lyfta högt över mediokritetens tyranni.
Vi växlar spår på ett brutalt vis. Från grindcore till progressiv och väldigt snygg rock/metal. HAKEN har jag byggt upp ett förtroende för genom bandets tidigare utgivning som bär karaktären av att även om varje skiva som helhet betraktat inte är helgjuten så är majoriteten av låtarna väldigt bra. Så är det med "Affinity" som har en hel del lyssningsmumma. Jag har valt Earthrise för det är en låt som gör mig väldigt glad. Här finns ett djupt sympatiskt driv och en optimism som är smittande. Totalt ovetenskapligt skulle jag tro att det är låten som fått mest speltid från skivan.
PYRAMIDO har vuxit ut från att ha varit ett band jag gillar till att bli en livsnödvändighet. Unikt i nästan varenda aspekt i sitt skapande har bandet stringent övertygat mig om att de är värda min tid och uppmärksamhet genom, såklart främst musiken, men också sin estetiska inriktning på sin merch som är bland den snyggaste du kan bära. Nya skivan "Vatten" är en lika dräpande som tröstande skiva om ni frågar mig. I bandets långsamma svärta finns det melodier och harmonier så vackra att tårarna kommer. En Linje I Sanden är inte bara en helvetes öppnare, den kan vara en av de bästa låtarna PYRAMIDO har pressat ur sig överhuvudtaget.
Murken doom/döds avslutar listan på ett minst sagt mustigt vis. Australiensiska INVERLOCH lyckas med mästerstycket att perfekt balansera sin krävande musik med ljuvt gitarrarbete i det nästan kompakta mörker som "Distance I Collapsed" är. From The Eventide Pool är en mästarlåt av stora mått som ställer sina krav på lyssnaren, men gosse vad den belönar.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar